Vägmärken

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Vägmärke)
Hoppa till: navigering, sök

1 4 1.svgSweden road sign A20.svgE4 Swedish road sign.svg

Vägmärken eller trafikmärken (trafikskyltar) används vid vägar för information om trafikförhållanden.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Vägmärken regleras internationellt av FN:s Konvention om vägmärken och signaler. Den nuvarande versionen gäller från 1968 med tillägg fram till 1995, för de länder som undertecknat konventionen, vilket de flesta länder i Europa har gjort. Detta betyder att vägmärkena i huvudsak är likadana i europeiska länder, vilket underlättar den internationella trafiken.

För att underlätta internationell trafik används i konventionen i första hand symboler i stället för text och symbolerna följer en enhetlig standard.

Konventionen tillåter att bakgrundsfärgen för varnings- och förbudsmärken kan vara vit eller gul. Vit är vanligast och används till exempel i Tyskland, Norge, Danmark och Tjeckien. Gul används exempelvis i Sverige, Slovenien, Serbien, Montenegro, Finland och Makedonien. I Polen och Grekland har man valt att ha gul bakgrund på varningsmärken och vit bakgrund på förbudsmärken. Vit anses vara tydligare eftersom symbolerna är svarta och därmed syns bättre mot den vita bakgrunden. Gult anses dock ha fördelen att synas bättre under vintern. Dock kan gult synas sämre under hösten på grund av att höstlöv kan vara både gula och röda.

För vägvisningsmärken varierar färgerna kraftigt. För vägvisningsmärken som avser motorvägar är de blå eller gröna med vit text.

Det är inte obligatoriskt att använda alla vägmärken som finns i konventionen. Om behov av något vägmärke som inte finns i konventionen uppstår, kan en medlemsstat själv införa det. Konventionen kan ändras genom tillägg, till exempel för att införa nya vägmärken. Varje medlemsstat kan föreslå sådana tillägg, som träder i kraft om färre än en tredjedel av medlemsstaterna motsätter sig det. På senare år har även EU blivit inblandade i detta och föreslår vissa ytterligare standardiseringar. Det handlar framför allt om när det planeras att införa ett nytt vägmärke utanför konventionen och att då påverka EU:s medlemsstater att välja en enhetlig standard för detta vägmärke. Ett exempel på ett vägmärke som är framtaget genom EU är märket för avfartsnummer. En del av EU:s medlemstater, däribland Sverige, har infört EU:s variant på skyltar för avfartsnummer, men inte alla.

Utanför Europa[redigera | redigera wikitext]

Konventionen används mer eller mindre utanför Europa, oftast mindre. Man har utanför Europa mycket mindre mängd gränsöverskridande trafik, och har för övrigt ofta viss praxis i olika världsdelar, så att det inte blir så stora skillnader över gränsen. Resenärer med flyg och hyrbilar får det dock svårare.

USA följer en egen standard och har vägmärken som bara i viss mån liknar FN:s konvention. Kanada har också en egen standard som liknar den i USA. Flera vägmärken i bland annat USA och Kanada är därför svårbegripliga för trafikanter som är vana vid europeisk standard. Många länder utanför Europa som varit kolonier har likheter med Europa, men har ändå utvecklat en egen standard. Australien har en standard som liknar USA:s men följer dock konventionen bättre än USA (till exempel rätt hastighetsgränsmärken).

USA, Australien och många andra länder utanför Europa har varianten med fyrkantiga varningsskyltar som står på ett hörn, och symbolerna avviker ofta. Även Irland har, som enda land i Europa, sådana skyltar.

Kategorier[redigera | redigera wikitext]

Vägmärken delas ofta in i olika kategorier för att lättare kunna hålla isär de olika typerna av vägmärken. Ofta delas de upp på följande sätt:

Varningsmärken[redigera | redigera wikitext]

Sweden road sign A20.svg

Varningsmärken är i Europa trekantiga med en bred röd kant och vit eller gul bakgrund. Mitt i märket sitter oftast en symbol som visar vad varningen handlar om.

Enligt konventionen kan de också vara fyrkantiga, vriden ett åttondels varv, så de står på ett hörn, med tunn eller ingen kant. Sådana varningsmärken används i många länder utanför Europa, och även i republiken Irland. I övriga Europa används alltid de trekantiga märkena.

Symbolerna är fastlagda i konventionen, med undantag av varningsmärket för djur, som ska avbilda den djurart som det i första hand varnas för på platsen, vad det än är. I Sverige är varningsmärket för älg mycket vanligt.

Förbudsmärken[redigera | redigera wikitext]

Sweden road sign C26.svg

Förbudsmärken är runda med en bred röd kant och vit eller gul bakgrund. Mitt i märket sitter en symbol som visar vad förbudet gäller. Undantag är förbud mot att stanna eller parkera som ska ha blå bakgrund. Många av dem har ett rött streck snett tvärs över märket som dock inte är ett krav i konventionen.

En speciell typ är de som markerar slut på förbud, som ska ha vit eller gul bakgrund och mörka snedstreck.

Det finns också zonmärken, som har ett förbudsmärke mitt i ett större fyrkantigt märke. Enligt konventionen ska de ha texten "ZONE" ("ZON" på svenska) eller översättning överst, vilket de inte har i bland annat Sverige. De betyder att ett särskilt förbud, till exempel parkeringsförbud, gäller i ett större område. Se även Datumparkering.

Påbudsmärken[redigera | redigera wikitext]

Sweden road sign D2-1.svg

Påbudsmärken är i Europa runda med en tunn vit kant och blå bakgrund. Mitt i märket sitter alltid en symbol som visar vad påbudet handlar om. Oftast är det en pil, som visar vilken väg man ska köra.

Irland är de traditionellt vita med röd rand och svart symbol, utan snedstreck. Alla förbudsmärken (utom fartgräns) har snedstreck. Denna variant tillåts av konventionen, men anses inte så lyckad eftersom många andra länder har förbudsskyltar utan snedstreck. Irland har börjat övergå till de internationella blå.

Utanför Europa används oftast inte påbudsmärken. Undantaget är motsvarigheter till skylten som visas på bilden "håll till höger (eller vänster)". Den har dock mycket olika utseende och ser oftast inte ut som de gör i Europa. USA har en fyrkantig, med en lätt krokig pil framåt och Australien har en "ruter"-formad varningsskylt med pilen mot marken till vänster.

Anvisningsmärken[redigera | redigera wikitext]

1 4 14.svg

Anvisningsmärken visar hur man ska köra, med märken som motorväg, huvudled, övergångsställe, parkering, gågata, och det kan vara ett lagbrott att inte följa dem.

Till exempel finns skylten "tättbebyggt område" som i de flesta länder i Europa betyder hastighetsgräns 50 km/h om ingen hastighetsbegränsning finns. I en del länder finns varianten med bara ortnamn (tillåtet enligt konventionen) som betyder samma sak. I Tyskland betyder ortnamnskylt med gul bakgrund 50 km/h, medan ortnamnskylt med grön bakgrund inte påverkar hastigheten. I Sverige är ortnamnskylt inget anvisningsmärke. Identisk skylt men med rött snedstreck anger återgång till normalgränsen, i Sverige 70 km/h.

I Storbritannien finns skylten med en gammaldags kamera. De har många gömda fartkameror. I Spanien (åtminstone Mallorca) finns en liknande skylt som betyder vacker utsikt eller liknande.

Utanför Europa är anvisningsmärken ofta av mycket olika form. I t exs USA är de ofta av samma form som varningsmärken det vill säga "ruter"-formade, men med en text. Särskilt de för filbyten är sådana, men sådan text står också i lokaliseringsskylten. Parkeringsskyltar är rena textskyltar.

Lokaliseringsmärken[redigera | redigera wikitext]

1 5 2 11 (Swedish road sign).svg

Lokaliseringsmärken visar vilken väg man bör köra, för att komma dit man vill.

Färgerna varierar ganska mycket mellan olika länder. I konventionen står det bara ungefär "ljus text på mörk bakgrund eller mörk text på ljus bakgrund och undvik rött". Vanligen är de vita eller gula med svart text eller blå eller gröna med vit text. På motorvägar ska de dock vara blå eller gröna med vit text, och inte likadana som på övriga vägar. För mer information, se Färger på lokaliseringsmärken.

Bakgrundsfärgen brukar variera beroende vägens formella status. Färgen är i Sverige gul för enskild väg, grön för motorväg eller motortrafikled, vit för mål inom tätorten, och blå i övriga fall. Det finns särskilda bruna märken för turistmål, samt mörkblå för cykelvägar. Vägnummermärkena är gröna för europavägar och blå i övrigt.

Enligt konventionen ska länder med icke-latinska bokstäver skriva ortnamn och liknade på både sitt skrivsätt och med latinska bokstäver, vilket inte följs i alla dessa länder, till exempel inte i Ryssland.

Det finns en särskild serie lokaliseringsmärken för serviceställen som post, restaurang, bensin m.m.

I Sverige skall lokaliseringsmärken sättas upp enligt vägvisningsplaner utfärdade av väghållaren, på allmän väg vanligen Trafikverket eller aktuell kommun.

Väjningspliktsmärken[redigera | redigera wikitext]

Sweden road sign B1.svg

Väjningspliktsmärken är en typ av vägmärken som upplyser om villkoren för s.k. väjningsplikt och stopplikt. Dessa märken talar också (i vissa länder, men inte i Sverige) om för trafikanterna vilka som har förkörsrätt.

Förutom "Lämna företräde" och "Stopp" finns också "Huvudled" och "Lämna företräde till mötande" i denna grupp i konventionen.

Tilläggstavlor[redigera | redigera wikitext]

11 5 (Swedish road sign).svg

Tilläggstavlor fungerar som komplement till vägmärken av ovanstående typer där tillägg måste göras. Tilläggstavlorna har oftast samma färg som det vägmärke som det ska komplettera.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Vägmärke av den typ som användes 1916-1931

Någon form av vägmärken har funnits i minst ett par tusen år. Föregångarna till dagens vägmärken var olika former av märkningar längs olika vägar för framförallt de som tog sig fram med häst. Träd kunde till exempel märkas för att folk skulle hitta lättare och ibland sattes stenar upp för att markera var vägen gick. På 1600- och 1700-talen infördes ett system med milstolpar.

I början av 1900-talet blev bilarna allt vanligare och behovet av vägvisning längs vägarna blev allt större. Samtidigt var de vägvisningar som då existerade inte av enhetlig standard och de upplevdes som ålderdomliga då dessa bestod av milstenar och ett antal enklare skyltar vid gästgiverier. Under 1910-talet hade det i Paris beslutats om en enhetlig typ av vägmärken som bestod av runda tavlor. Med tiden blev den europeiska standarden en sorts kombination av den standard som fastställts i Paris och KAK:s standard. De trekantiga märkena från KAK utvecklades till varningsmärken medan de märken som togs fram i Paris blev förbudsmärken. Denna standard spreds ut över hela Europa. Detta ledde till att man började ta fram vägmärken av enhetlig modell. 1931 fastställdes en enhetlig standard som gällde för hela Europa. Sedan dess har vägmärkena förändrats flera gånger och nya vägmärken har tillkommit. FN:s Konvention om vägmärken och signaler beslutades 1949 och en nyare version 1968. Den baseras på standarden i Europa men har gjort tillägg för utomeuropeisk standard, bland annat med ruter-formade varningsmärken.

Udda vägmärken[redigera | redigera wikitext]

En del mycket ovanliga vägmärken finns också. Ofta varnar de för djur. Enligt konventionen kan de avbilda aktuell djurart, vad det än är. I vägverkets officiella broschyr finns bara älg, enligt lagtexten; ”älg, hjortdjur och tamdjur, (läs ko, och inga andra)”. Övriga varningsmärken är oftast inofficiella, det vill säga uppsatta av annan än väghållaren.

Ett exempel på ovanliga vägmärken är varningsmärken med en groda och ett annat exempel är varningmärke med ankor. I Skanör med Falsterbo finns en skylt som markerar övergångsställe för gäss.

Till exempel i Marocko och Tunisien finns varningsmärken för kameler och i Gibraltar finns varningmärken för apor. I Australien finns varning för känguruer och vombater och på Nya Zeeland för Kivierfåglar. Se även Djurskyltar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Vägmärken.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]