Vägteknik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Östtimor 2010

Vägteknik handlar om hur vägar dimensioneras för att avbörda trafik och klara klimatpåkänningar, hur vägar bryts ned, hur vägmaterial beter sig under byggnation och under vägens driftskede, samt om produktion och drift av vägar. Särskilt vid vägunderhåll kombineras teori och ingenjörsmässiga bedömningar för att utforma kostnadseffektiva åtgärder som ger hållbara vägar.

Lagar[redigera | redigera wikitext]

Både byggande och drift av väg regleras av Väglagen. Lagen säger bl a att väg ska skötas så att den är i för samfärdseln tillfredsställande skick.

Konstruktionstyper[redigera | redigera wikitext]

Vägar byggs med obundet slitlager (grusvägar, "dirtroads", unsealed) eller med bundet slitlager (paved roads).

Vägar med bundet slitlager kan ha styv konstruktion (betongväg, Portland Cement Concrete road) eller flexibel konstruktion (asfalterad väg, sealed, tarmac road).

Historia[redigera | redigera wikitext]

De flesta metoder för analytisk vägdimensionering bygger på elasticitetsteorin. Denna teori introducerades 1949 i vägtekniken av svensken Nils Odemark.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]