Vänern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Vänern (olika betydelser).
Vänern
Insjö
Lägeskarta
Karta över Vänern
Land  Sverige
Koordinater  
  WGS 84 58°N 13°Ö / 58°N 13°Ö / 58; 13 (Vänern)Koordinater: 58°N 13°Ö / 58°N 13°Ö / 58; 13 (Vänern)
  SWEREF 99 TM ,
Mått
Areal 5 650 km²
Längd 140 km km
Bredd 75 km km
Höjd 44 m ö.h.
Medeldjup 27 m m
Maxdjup 106 m m
Volym 153·109
Flöden
Tillflöden Klarälven, Gullspångsälven, Byälven, Norsälven, Lidan, Tidan
Tillflödesländer Norge, Sverige
Övrigt
Öar 22 000 st.
Kuststäder Karlstad
Sveriges största insjö
Europas tredje största insjö

Vänern är Sveriges största insjö med en yta på 5 650 km²[1][2] och volymen 153 km³. Den ligger 44 meter över havet och är Europas tredje största sjö efter Ladoga och Onega. Bland världens största insjöar hamnar den på 26:e plats. Den är också EU:s största insjö.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Sjöns namn (Væni i avskrifter från 1100-talet, Lacus Wener i dokument från 932[3]) anses komma från fornsvenskans vænir, med kopplingar till orden vån 'förhoppning' och vän 'förtroendeingivande', 'vacker'. En annan möjlighet är att vænir hör ihop med ett gammalt noanamnGöta älv, Van 'förhoppningen'.[4] Tolkningarna är osäkra och namnet kan vara flera tusen år gammalt, och kopplat till numera okända ord.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Sjöns medeldjup är 27 meter och största djupet ligger på 106 meter. Vänern delas av ett sund mellan Kållandsö i söder och Värmlandsnäs i norr i en västlig och en östlig del. Den västra delen av sjön kallas Dalbosjön, och den östra delen kallas Värmlandssjön.

Vänern är en del av vattenvägen Göta älv – Vänern – Göta kanal och är närmast förbunden med Nordsjön/Skagerack vid Göteborg genom Göta älv på den sydvästra sidan och med Vättern vid Karlsborg via Göta kanal.

Vänern fotograferad från Hjortens udde
Vänern fotograferad från Kinnekulle

Uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Vänern bildades efter den senaste istiden för omkring 10 000 år sedan. När isen smälte var Sverige täckt av en längsgående vattenmassa som skapade en förbindelse mellan Kattegatt och Bottenhavet. Landhöjningen gjorde att sjöar som Vänern och Vättern skars av från havet. Den tidigare förbindelsen med havet innebär att det idag finns arter i Vänern som normalt inte lever ut hela sin livscykel i sötvatten, till exempel vänerlax. Vänern var efter sin tillkomst betydligt större än i dag, vilket beror på att landhöjningen är större i norr än vid utloppet i söder, och därför drar sig de norra stränderna tillbaka med tiden. Många platta områden i Värmland, Dalsland och Västergötland låg under den så kallade Storvänerns yta.[5].

Öar[redigera | redigera wikitext]

Sjön har flera skärgårdar och totalt 22 000 öar. De största öarna i Vänern är Torsö, Kållandsö och Hammarö. Mindre öar är Brommö, Djurö och Lurö.

Ö Storlek (km²) Kommun
Torsö 62 Mariestad
Kållandsö 56 Lidköping
Hammarö 47 Hammarö
Brommö 13 Mariestad
Djurö 2 Mariestad
Lurö 2 Säffle

Strandlinje[redigera | redigera wikitext]

Att mäta längden på en kust eller strand är vanskligt eftersom mätresultatet är helt avhängigt av skalan på den karta vilken man mäter på, se vidare artikeln En kuststräckas längd. Det innebär att mätvärden för olika sjöar eller kustlinjer är jämförbara endast om de har uppmätts på kartor med samma noggrannhet. Statistiska centralbyrån, som i mätningar utgår från Lantmäteriets vattenmasker i skala 1:10 000, anger Vänerns totala strandlinje till 4 527 kilometer, varav 1 790 kilometer är fastlandsstränder och 2 737 kilometer är ö-stränder.[6]

Omgivning[redigera | redigera wikitext]

Vänern ligger mellan landskapen (uppräknade medurs): Dalsland, Värmland och Västergötland. Städer längs dess strand: Åmål, Säffle, Karlstad, Kristinehamn, Mariestad, Lidköping och Vänersborg.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Enligt en undersökning av Fiskeriverket går den hotade fiskarten asp upp i bland annat Dalbergsån, Lidan, Tidan, Norsälven, Ölman, Byälven, Alsterån och Gullspångsälven för att leka under våren.[7]

Sjöfart[redigera | redigera wikitext]

Trafiken på Vänern karakteriserades historiskt dels av småskalig bondeseglation, dels av storskalig sjöfart med vänerkulturens förbindelser till Bergslagen, och därigenom till Mälardalen.

På grund av frånvaron av städer på medeltiden (förutom Lidköping) dominerades trafiken helt av allmogeseglationen. Men efter städernas tillkomst fortsatte bondeseglationen på grund av städernas inbördes konkurrensförhållande. Bondeseglation och småredandet tar bara fart i lämpliga konkurrenser eller nischer inom den samtida ekonomin. Ibland ligger den maritima erfarenheten latent. Skutskepparnas tid återfinns under den "lilla sjöfarten", den som gillar småskaliga, speciella transporter och varor. Den maritima erfarenheten fanns framför allt på Värmlandsnäs, eller Näset, och Kålland med Kållandsö. I den muntliga traditionen på Kållandsö är värmlandsfararna omgivna av en aura av romantik. Kustborna mellan städerna Karlstad och Kristinehamn deltog inte i bondeseglationen, åtminstone inte i samma utsträckning. För dem var de egna städerna den största magneten.

Stora delar av värmlandskusten är knuten till Bergslagen. Vänersjöfarten var därför också baserad på städernas tillkomst kring insjön. Efter Trollhätte kanals tillkomst 1800 utkonkurrerades vänerskepparna av bohuslänska småredare (som delvis hade samma bakgrund som småredarna vid Vänern). Men vänerfolket kom tillbaka på allvar under senare hälften av 1800-talet. Trafiken på Vänern var livlig. I Karlstads hamn fördelade sig antalet fartyg så här under åren 1877, 1900 och 1925:[8]

Fartygstyp  1877   1900   1925 
Galeaser (Vänergaleaser) 128 178 106
Skonerter 6 3 7
Skutor 1 106 3
Jakter 13 6 2
Slupar (Vänerslupar) 110 142 103
Båtar 157 37 1
Pråmar 52 109 555
Roddbåtar 65 0 0
Smack 1 0 0
Koff 0 1 1

Efter Trollhätte kanals utvidgning 1916 kan fartyg på flera tusen ton gå upp till Vänern, och det går fortfarande kommersiell fraktsjöfart.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Hela världen får plats på Vänern" svt.se
  2. ^ http://www.vanermuseet.se/vanern.4.6df0d0e12947027e718000247083.html Vänermuseet.se
  3. ^ Erik Degerman och Tomas Ekman, De stora blå... (Gullers Förlag, 2004), s. 41
  4. ^ Nationalencyklopedin, band 20, sid. 109
  5. ^ Storvänern
  6. ^ Hans Ansén och Bo Justusson (16 maj 2001). ”Öar i Sverige” (PDF). Statistiska centralbyrån. sid. s. 26. Arkiverad från originalet den 12 januari 2009. http://www.webcitation.org/5dmW4KVfH. 
  7. ^ Fiskeriverket-Leklokaler för asp i Göta älvs, Hjälmarens och Vänerns avrinningsområden (pdf)
  8. ^ Westerdahl, Christer, Vänern - landskap, människa, skepp. (2003)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Vid Vänern: natur & kultur. Lidköping: Vänermuseet. 2000-. Libris 8272090 
  • Degerman, Erik; Ekman Tomas (2004). De stora blå-: Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren. Örebro: Gullers. Libris 9697509. ISBN 91-88238-43-1 (inb.) 
  • Granath, Simon; Wretström Anna (1998). Vänerminnen: berättelser om sjöfart och människor runt Vänern. Saltsjö Boo: Argus. Libris 7796439. ISBN 91-972182-0-0 
  • Hallberg, Stig (1986). Lots och leder i Trollhätte kanal och Vänern. Trollhättan: [S. Hallberg]. Libris 663376 
  • Hallberg, Stig (1990). Slussverken i Göta älv och kring Vänern. Ed: Zakariasson [distributör]. Libris 889503 
  • Hallberg, Stig (1992). Vattenvägen till Vänerland. [Trollhättan]: [S. Hallberg]. Libris 1594699 
  • Holmström, Erik (2000). Vänerns fyrar: lysande kulturhistoria : en bok om Vänerns fyrar och deras kulturmiljö. Lidköping: Vänermuseet. Libris 7768614. ISBN 91-88048-12-8 (inb.) 
  • Karlsson Helena, Gunnarsson Anna, red (2001). Kring Vänern: en vägvisare till kultur och natur. Lidköping: Vänermuseet. Libris 8365218. ISBN 91-631-0835-6 (inb.) 
  • Jörälv, Lennart (1990). Sällsamheter kring Vänern. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236171. ISBN 91-29-58503-1 (inb.) 
  • Löfving, Börje (1964). Bygden kring Vänern. Mera om-böckerna, 99-1869549-8 ; 8. Stockholm: A.V. Carlson. Libris 10444964 
  • Nilson, Allan T. (2007). Sjöfart på vattenleder: studier kring Vänern och Göta kanal. Lidköping: Vänermuseet. Libris 10525611. ISBN 978-91-88048-18-9 (inb.) 
  • Nilsson, Lars-Göran; Martinsson Anders (1992). Tidan: Vänersjöfart i dag : en samtidsdokumentation 1991. Lidköping: Lidköpings hantverks- och sjöfartsmuseum. Libris 7768607. ISBN 91-88048-04-7 
  • Nylén, Kjell; Nylén Kjell (1991). Vänern runt på egen köl: en resa i ord och bild. Lidköping: Innovex. Libris 7448738. ISBN 91-630-0738-X (inb.) 
  • Olofsson, Elisabet; Sigurdson Margareta (1983). Vänersjöfart. Lidköping: Lidköpings hantverks- och sjöfartsmuseum. Libris 11567354 
  • Johansson Ulf, red (1990). De stora sjöarna. Svenska turistföreningens årsbok, 0283-2976 ; 1991. Stockholm: Svenska turistfören. Libris 1161654. ISBN (inb.) 
  • Westerdahl, Christer (2003). Vänern: landskap, människa, skepp : om en maritim inlandskultur vid Vänern. Skärhamn: Båtdokgruppen. Libris 9337551. ISBN 91-87360-26-8 (inb.) 
  • Över havet: vad varje svensk bör veta om sjöfarten på Vänern och Göta älv. Göteborg: Sjöfartsforum. 1999. Libris 2870947 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]