Världsarv i Norge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Norway location map.svg
Red pog.svg
1
Red pog.svg
2a
Red pog.svg
2b
Red pog.svg
2c
Red pog.svg
2d
Red pog.svg
3
Red pog.svg
4
Green pog.svg
5a
Green pog.svg
5b
Red pog.svg
6
Red pog.svg
7
Världsarven i Norge (Red pog.svg = Kulturarv, Green pog.svg = Naturarv)
1. Hällristningarna i Alta 2. Struves meridianbåge - Fuglenes (2a ), Lille-Raipas (2b), Lodiken (2c), Bealjasvarri (2d) 3. Vegaöarna 4. Bergsstaden Røros 5. Västnorska fjordar - Geirangerfjorden (5a), Nærøyfjorden (5b) 6. Urnes stavkyrka 7. Bryggen i Bergen

Norge var det första landet i Norden som ratificerade världsarvskonventionen och gjorde detta den 12 maj 1977[1]. Åren efter tog de nordiska ländernas riksantikvariämbeten fram en lista på lämpliga objekt i Norden. Listan har uppdaterats en gång sedan dess. Den uppdaterade listan presenterades i rapporten "Världsarv i Norden" (Nord 1996:30).

Norge och världsarvskonventionen[redigera | redigera wikitext]

I Norge är det Miljøverndepartementet som är huvudansvarig för världsarvskonventionen och dess avdelning för kulturminnesförvaltning fungerar som kontakt när det gäller ärenden som berör konventionen[2].

Miljøverndepartementets byggnad i Oslo

Fagdirektoratene vid norska riksantikvarieämbetet, Riksantikvaren, och det norska naturvårdsverket, Direktoratet for naturforvaltning, har ansvar för att ta initiativ till och bekosta den uppföljning och de rapporter som ska lämnas in till Unesco vart sjätte år. Riksantikvaren koordierar samarbetet.

1979 fick Norge sina första två världsarv, Bryggen i Bergen och Urnes stavkyrka[3]. Sedan dess har antalet världsarv i Norge växt till 7.


De 7 världsarven i Norge[3][redigera | redigera wikitext]

År Bild Namn Fylke Kommun Typ (kriterier) Beskrivning
1979
Urnes stavkyrka
Urnes stavkyrka Sogn og Fjordane Luster K (i, ii, iii) Urnes stavkyrka (stavkirke) är en stavkyrka vid Lustrafjorden 120 m ö.h. Kyrkan byggdes omkring 1130–1150[1] och är en länk mellan vikingakonsten med typisk djurornamentik som kallas urnesstil och den kristna stavkyrkoarkitekturen.
1979
Bryggen i Bergen
Bryggen i Bergen Hordaland Bergen K (iii) Bryggen i Bergen är de gamla hanseatiska delarna av den norska staden Bergen. Området skrevs 1979 in på UNESCO:s världsarvslista. Under medeltiden, hansatiden, var denna hamn en betydelsefull handelsplats.
1980
Røros
Bergsstaden Røros Sør-Trøndelag Røros K (iii, iv, v) Kopparbrytningen i Røros pågick mellan 1644-1977. Stora delar brändes ned av svenska trupper 1678 och 1679, men staden återuppbyggdes i samma stil med trånga gränder och låga stugor.
1985
Hällristningar i Alta
Hällristningarna i Alta Finnmark Alta K (iii) De tusentals målningarna och hällristningarna i Alta visar att det här funnits en bosättning under tiden 4200 f.Kr.-500 f.Kr.
2004
Vegaöarna
Vegaöarna Nordland Vega K (v) Vegaöarna, ögrupp i Nordlands fylke i nära polcirkeln i Norge.
2005
Meridianstenen i Hammerfest
Struves meridianbåge - Fuglenes, Lille-Raipas, Lodiken, Bealjasvarri Finnmark Alta, Hammerfest, Kautokeino K (ii, iii, vi) Struves meridianbåge är en triangelkedja som sträcker sig från Hammerfest i Norge i norr till Ukrainas kust vid Svarta havet i söder och har en längd på drygt 2 820 km. . 1854 restes Meridianstøtten i Fuglenes till minne av mätningen. Den består av en fot i granit, en pelare i brons och ovanpå den ett kopparklot som föreställer jordklotet.
2005
Geirangerfjorden
Västnorska fjordar — Geirangerfjorden och Nærøyfjorden Møre og Romsdal Norddal, Stranda N (vii, viii) Geirangerfjorden är en fjord på Sunnmøre, som är 15 km lång och utgör en arm till Storfjorden. Fjorden är ett av Norges mest besökta turistmål. Längst in i fjorden ligger samhället Geiranger.
2005
Nærøyfjorden
Västnorska fjordar — Geirangerfjorden och Nærøyfjorden Sogn og Fjordane Aurland, Lærdal, Vik N (vii, viii) Nærøyfjorden är en fjord som är omkring 20 km lång och utgör en arm till Sognefjorden.

Förslag till världsarv[redigera | redigera wikitext]

Norge har även tagit fram en lista på förslag till världsarv[4], dvs objekt som man planerar nominera till världsarv, på engelska kallad "tentative list". Följande objekt är upptagna på denna lista:

Uppsatt Namn
2002-10-07 Lofotenöarna
2002-10-07 Laponia - Tysfjorden, Hellemofjorden och Rago (utvidgning av världsarvet Laponia)
2007-06-21 Svalbard
2007-06-21 Öarna Jan Mayen och Bouvet som delar i en transnationell nominering av Mittatlantiska ryggen
2009-11-26 Industriarvsplatserna Rjukan/Notodden och Odda/Tyssedal, Hydroelektriskt drivna tunga industrier med associerade urbana bosättningar (företagssamhällen) och transportsystem.
2011-01-10 Vikingamonument och platser / Vestfolds skeppsgravar och Hyllestads kvarnstensbrott

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”States Parties: Ratification Status” (på engelska). Unescos världsarvscenter. http://whc.unesco.org/en/statesparties. Läst 2010-09-03. 
  2. ^ ”Verdensarvkonvensjonen (WHC)” (på norska). Direktoratet for naturforvaltning. http://www.dirnat.no/naturmangfold/internasjonalt/avtaler/verdensarvkonvensjonen/. Läst 2010-09-03. 
  3. ^ [a b] ”Norway” (på engelska). Unescos världsarvscenter. http://whc.unesco.org/en/statesparties/no. Läst 2010-09-03. 
  4. ^ ”Tentative Lists - State Party: Norway (Last Revision: 10/01/2011)” (på engelska). Unescos världsarvscenter. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/state=no. Läst 2010-09-04. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]