Världsmästerskapet i fotboll för damer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i fotboll för damer
Germany vs Canada in Dresden (pic14).JPG
VM-bucklan
Plats hela världen
Tidpunkt vanligtvis juni-juli
År 1991-
Sport(er) fotboll
Geografisk omfattning hela världen
Arrangör FIFA

Världsmästerskapet i fotboll för damer (officiellt: FIFA Women's World Cup[1]), ofta beskrivet som Dam-VM i fotboll, är världsmästerskapet i fotboll för damer. Oftast är det VM-slutspelet, spelat vart fjärde år sedan 1991,[2] som åsyftas med begreppet. Japan vann den senaste upplagan (2011), efter ett straffavgörande. De sex hittills avgjorda upplagorna har vunnits av fyra olika landslag.

Format och historik[redigera | redigera wikitext]

Turneringen grundades 1991 och har sedan dess arrangerats vart fjärde år. Det nuvarande turneringsformatet involverar inkluderar ett kval och ett slutspel. Kvalet är fördelat regionsvis över FIFA:s medlemsorganisationers upptagningområden runt världen. Slutspelet, det som oftast förknippas med begreppet "Dam-VM", äger rum i ett land över tre veckors tid.

Dam-VM i fotboll räknas som den viktigaste internationella damtävlingen i fotboll och avgörs mellan kvalificerade landslag i fotboll som hämtas från FIFA:s medlemsländer. Det första turneringsarrangemanget ägde rum 61 år efter den första upplagan av herrarnas motsvarighet – Världsmästerskapet i fotboll 1930.

Tureringen tänktes ut av den dåvarande FIFA-presidenten João Havelange.[3] Den första turneringen avgjordes i Kina, i en turnering där 12 landslag deltog. 1995 års turnering avgjordes i Sverige, återigen med 12 deltagande lag.[4]

USA och Tyskland har vunnit turneringen två gånger var, Norge och Japan en gång var.

1999 års slutspel utspelades i USA, där hemmanationen tog hem turneringen efter en finalseger över Kina. Finalen i Rose Bowl noterade en publiksiffra på 90 185, världsrekord för ett idrottsevenemang för kvinnor.[5] USA arrangerade även 2003 års arrangemang, som Tyskland vann. I 2007 års slutspel, arrangerat i Kina, försvarade Tyskland sitt guld. 2011 års arrangemang ägde rum i Tyskland, och där vann Japan finalen efter en straffläggning mot USA. 2015 års arrangemang kommer att avgöras i Kanada, och där kommer slutspelet att för första gången inkludera 24 lag.[6]

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

År Värdnation Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1991 Kina USA  2–1  Norge Sverige  4–0  Tyskland
1995 Sverige Norge  2–0  Tyskland USA  2–0  Kina
1999 USA USA  0–0 (5–4 str.)  Kina Brasilien  0–0 (5–4 str.)  Norge
2003 USA Tyskland  2–1 (e.f.)  Sverige USA  3–1  Kanada
2007 Kina Tyskland  2–0  Brasilien USA  4–1  Norge
2011 Tyskland Japan  2–2 (3–1 str.)  USA Sverige  2–1  Frankrike
2015 Kanada

Maratontabell[redigera | redigera wikitext]

Notera att det är resultaten efter ordinarie speltid (90 minuter) som har räknats i tabellen. Seger efter förlängning eller efter straffsparkar räknas som oavgjord (resultatet efter ordinarie speltid). Seger ger 3 poäng, oavgjorda matcher ger 1 poäng och förluster ger 0 poäng. Siffror inom parenteser visar antalet deltagna mästerskap.

# Lag S V O F GM IM MS P
1  USA (6) 36 27 5 4 96 31 +65 86
2  Tyskland (6) 32 21 6 5 93 33 +60 69
3  Norge (6) 31 19 3 9 76 41 +35 60
4  Sverige (6) 29 18 3 8 54 33 +21 57
5  Brasilien (6) 26 14 5 7 53 33 +20 47
6  Kina (5) 24 13 5 6 48 25 +23 44
7  Japan (6) 22 6 4 12 23 45 −22 22
8  England (3) 12 5 4 3 22 20 +2 19
9  Kanada (5) 18 4 3 11 26 46 −20 15
10  Australien (5) 17 3 4 10 24 39 −15 13
11  Nigeria (6) 17 3 4 10 19 52 −33 13
12  Ryssland (2) 8 4 0 4 16 14 +2 12
13  Frankrike (2) 9 3 2 4 12 13 −1 11
14  Danmark (4) 14 3 2 9 21 25 −4 11
15  Nordkorea (4) 13 3 2 8 12 20 −8 11
16  Italien (2) 7 2 3 2 13 12 +1 9
17  Ghana (3) 9 1 1 7 6 30 −24 4
18  Taiwan (1) 4 1 0 3 2 15 −13 3
19  Mexiko (2) 6 0 2 4 4 22 −18 2
20  Colombia (1) 3 0 1 2 0 4 −4 1
21  Nya Zeeland (3) 9 0 1 8 5 26 −21 1
22  Ekvatorialguinea (1) 3 0 0 3 2 7 −5 0
23  Sydkorea (1) 3 0 0 3 1 11 −10 0
24  Argentina (2) 6 0 0 6 2 33 −31 0

Medaljliga[redigera | redigera wikitext]

Nation Guld Silver Brons Totalt
1  USA 2 1 3 6
2  Tyskland 2 1 0 3
3  Norge 1 1 0 2
4  Japan 1 0 0 1
5  Sverige 0 1 2 3
6  Brasilien 0 1 1 2
7  Kina 0 1 0 1

Skyttedrottningar[redigera | redigera wikitext]

År Spelare Nation Mål
1991 Michelle Akers  USA 10
1995 Ann-Kristin Aarønes  Norge 6
1999 Sissi  Brasilien 7
1999 Sun Wen  Kina 7
2003 Birgit Prinz  Tyskland 7
2007 Marta  Brasilien 7
2011 Homare Sawa  Japan 5

Turneringarnas bästa spelare[redigera | redigera wikitext]

År Spelare Nation
1991 Carin Jennings  USA
1995 Hege Riise  Norge
1999 Sun Wen  Kina
2003 Birgit Prinz  Tyskland
2007 Marta  Brasilien
2011 Homare Sawa[7]  Japan

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dam-VM-portalen på Uefa.com. Läst 10 juli 2013.
  2. ^ "fotboll". NE.se. Läst 10 juli 2013.
  3. ^ Women's World Cup History”. Sports Illustrated. http://sportsillustrated.cnn.com/soccer/world/1999/womens_worldcup/history/index.html. Läst 25 mars 2007. 
  4. ^ ”FIFA Women's World Cup — USA 1999” (på engelska). FIFA.com. http://www.fifa.com/tournaments/archive/tournament=103/edition=4644/overview.html. Läst 10 juli 2013. 
  5. ^ ”Women's World Cup History” (på engelska). The Sports Network. http://www.sportsnetwork.com/default.asp?c=sportsnetwork&page=SOC-WWC/STAT/WWC-HISTORY.htm. Läst 10 juli 2013. 
  6. ^ Molinaro, John F. (March 3, 2011). ”Canada gets 2015 Women's World Cup of soccer” (på engelska). CBC Sports. http://www.cbc.ca/sports/soccer/story/2011/03/03/sp-womens-world-cup.html. Läst 10 juli 2013. 
  7. ^ Fifa (18 juli 2011). ”Double delight for Sawa” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 18 juli 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]