Världsmästerskapet i futsal 1989

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i futsal 1989
VM i futsal
Evenemangsfakta
Datum 515 januari, 1989
Arrangör Fifa
Värdland  Nederländerna
Spelplatser 5 arenor i 5 orter
Deltagare
Nationer 16
Statistik
Matcher 40
Mål 221 (5,525 per match)
Publik &&&&&&&&&&086500.&&&&&086 500 (2 162,5 per match)
Flest mål Ungern Laszlo Zsadanyi (7 mål)
Placeringar
Gold Medal.svg Guld  Brasilien (1)
Silver Medal.svg Silver  Nederländerna
Bronze Medal.svg Brons  USA
Följande ArrowRight.svg
Hongkong 1992

Världsmästerskapet i futsal 1989 (officiellt 1989 FIFA Futsal World Cup) spelades i Nederländerna 5–15 januari, och var den första upplagan av VM i futsal. 16 landslag deltog i slutspelet som bestod av 40 matcher.

Deltagande natoner[redigera | redigera wikitext]

Federation Turnering Deltagande lag
AFC
Asien
Inget officiellt kvalspel  Japan
 Saudiarabien
CAF
Afrika
Inget officiellt kvalspel  Algeriet
 Zimbabwe
CONCACAF
Nord– och Centralamerika
samt Karibien
Inget officiellt kvalspel  Kanada
 USA
CONMEBOL
Sydamerika
Inget officiellt kvalspel  Argentina
 Brasilien
 Paraguay
OFC
Oceanien
Inget officiellt kvalspel  Australien
UEFA
Europa
Inget officiellt kvalspel  Belgien
 Danmark
 Italien
 Nederländerna (värdnation)
 Spanien
 Ungern

Spelorter[redigera | redigera wikitext]

Amsterdam
Sporthallen Zuid
Arnhem
Rijnhal
Leeuwarden
Frieslandhal
Rotterdam
Sportpaleis Ahoy
Publikkapacitet: 6 000
's-Hertogenbosch
Sportcentrum Maaspoort
Publikkapacitet: 3 500

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Omgång 1[redigera | redigera wikitext]

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1  Nederländerna 3 2 1 0 10 5 +5 5
2  Paraguay 3 1 2 0 9 4 +5 4
3  Danmark 3 1 1 1 12 10 +2 3
4  Algeriet 3 0 0 3 5 17 −12 0


Grupp B[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1  Brasilien 3 2 0 1 14 4 +10 4
2  Ungern 3 2 0 1 17 9 +8 4
3  Spanien 3 2 0 1 14 9 +5 4
4  Saudiarabien 3 0 0 3 4 27 −23 0


Grupp C[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1  Belgien 3 3 0 0 8 1 +7 6
2  Argentina 3 2 0 1 6 5 +1 4
3  Kanada 3 1 0 2 7 7 0 2
4  Japan 3 0 0 3 3 11 −8 0


Grupp D[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1  USA 3 2 1 0 10 3 +7 5
2  Italien 3 2 0 1 12 6 +6 4
3  Australien 3 1 1 1 6 8 −2 3
4  Zimbabwe 3 0 0 3 3 14 −11 0


Omgång 2[redigera | redigera wikitext]

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1  Belgien 3 2 1 0 9 4 +5 5
2  Nederländerna 3 1 1 1 8 6 +2 3
3  Ungern 3 0 2 1 6 8 −2 2
4  Italien 3 1 0 2 5 10 −5 2


Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1  USA 3 3 0 0 10 4 +6 6
2  Brasilien 3 2 0 1 14 9 +5 4
3  Paraguay 3 1 0 2 5 10 −5 2
4  Argentina 3 0 0 3 7 13 −6 0


Utslagsspel[redigera | redigera wikitext]

  Semifinaler Final
  Belgien  3 (3)  
  Brasilien (str.)  3 (5)  
 
      Brasilien  2
    Nederländerna  1
Bronsmatch
  USA  1   Belgien  2
  Nederländerna  2     USA (efl)  3

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

37 14 januari Belgien  3 – 3  (e.fl.)  Brasilien Sportpaleis Ahoy
19:45 Luc Reul Mål 16'
Rudi Schreurs Mål 45+9'
Eric Maes Mål 50+7'
(1 – 1, 1 – 0)
Rapport
Raul Mål 20+21'
Cadinho Mål 45+8'
Benatti Mål 50+6'
Rotterdam
Publik: 2500
Domare: Laszlo Molnar (Ungern)
Ass. domare: Pierluigi Pairetto (Italien)

Herman Beyers Straff: Mål
Nico Papanicolaou Straff: Mål
Johan Lamotte Straff: Mål
Rudi Schreuers Straff: Miss (räddad)
Straffsparksläggning
3 – 5

Straff: Mål Raul
Straff: Mål Marquinos
Straff: Mål Benatti
Straff: Mål Carlos Alberto
Straff: Mål Serginho

38 14 januari USA  1 – 2  Nederländerna Sportpaleis Ahoy
21:00 Jim Gabarra Mål 33' (0 – 1)
Rapport
Victor Hermans Mål 20+3'26' Rotterdam
Publik: 2500
Domare: Emilio Soriano (Spanien)
Ass. domare: J. Andreu Dubon (Spanien)

Match om tredjepris[redigera | redigera wikitext]

39 15 januari Belgien  2 – 3  (e.fl.)  USA Sportpaleis Ahoy
14:00 Eric Maes Mål 15'20+5' (2 – 1, 2 – 2)
Rapport
Peter Vermes Mål 11'50+9'
Michael Windischmann Mål 40+3'
Rotterdam
Publik: 3000
Domare: Hernan Silva Arce (Chile)
Ass. domare: Antonio Evangelista (Kanada)

Final[redigera | redigera wikitext]

40 15 januari Brasilien  2 – 1  Nederländerna Sportpaleis Ahoy
15:30 Benatti Mål 10'
Raul Mål 40+6'
(1 – 0)
Rapport
Marcel Loosveld Mål 40+3' Rotterdam
Publik: 4200
Domare: William N. M. Crombie (Skottland)
Ass. domare: Kim Milton Nielsen (Danmark)


Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Adidas Golden Ball: Nederländerna Victor Hermans

Adidas Golden Shoe
1: Ungern Laszlo Zsadanyi (7 mål)
2: Brasilien Benatti (6 mål)
3: Ungern Mihaly Borostyan (6 mål)
3: Nederländerna Victor Hermans (6 mål)
3: Belgien Rudi Schreurs (6 mål)

FIFA Fair Play award: USA USA

Referenser[redigera | redigera wikitext]