Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949
Sveriges flagga
Datum 12 - 20 februari 1949
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
10
Värdskap
Land Sverige
Spelplatser Stockholm
Placeringar
Gold medal world centered.svg Guld Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
Silver medal world centered.svg Silver Canadian Red Ensign 1921-1957.svg Kanada
Bronze medal world centered.svg Brons US flag 48 stars.svg USA
Övrigt
Matcher 31
Mål 360
(11,61 mål per match)

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949 var det 16:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 27:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 12 - 20 februari 1949 i Stockholm, Sverige.

Tio lag deltog i turneringen, som först spelades med en inledande omgång i tre grupper, varifrån de två bästa lagen gick vidare till finalomgång för att avgöra placeringarna ett till sex. De sämst placerade fyra lagen från de tre grupperna spelade vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna mellan sju till tio.

Tjeckoslovakien vann världsmästerskapet för andra gången före Kanada och USA. Tjeckoslovakien vann matchen mot Kanada med 3-2, vilket innebar Kanadas tredje förlust någonsin i världsmästerskapet.

Kanadas seger över Danmark med 47-0 i den inledande omgången är fortfarande den största segern någonsin vid A-världsmästerskapet, men rekordet för den största segern i världsmästerskap över huvud taget är numera matchen mellan Australien och Nya Zeeland i D-gruppen i världsmästerskapet 1987, som slutade 58-0 (rekord avseende 2007).

Sverige, och Norden, arrangerade 1949 världsmästerskapet i ishockey för första gången.[1] Det uppstod publikupplopp när Sverige mötte Kanada på Stockholms stadion. Grindarna bröts ned och det beräknas att 25 000 åskådare såg matchen. Ett 20-tal personer fördes till sjukhus.[2] Världsmästerskapet 1949 brukar ses som det stora genombrottet för ishockey som stor publiksport i Sverige.[3]

Matchresultat[redigera | redigera wikitext]

Inledande omgång[redigera | redigera wikitext]

De tio deltagande länderna delades in i tre grupper. De två bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången, medan de övriga lagen fortsatte i placeringsomgången.

Grupp A

Datum Match Res. Periodres.
12 februari 1949 Kanada - Danmark 47-0 13-0, 16-0, 18-0
13 februari 1949 Kanada - Österrike 7-0 0-0, 3-0, 4-0
14 februari 1949 Österrike - Danmark 25-1 8-0, 6-0, 11-1
Grupp A Matcher Mål Poäng
Canadian Red Ensign 1921-1957.svg Kanada 2 54-0   4
Österrike Österrike 2 25-8   2
Danmark Danmark 2   1-72 0

Grupp B

Datum Match Res. Periodres.
12 februari 1949 Norge - Belgien 2-0 2-0, 0-0, 0-0
12 februari 1949 USA - Schweiz 12-5 6-2, 4-1, 2-2
13 februari 1949 Schweiz - Belgien 18-2 5-0, 10-1, 3-1
13 februari 1949 USA - Norge 12-1 7-1, 3-0, 2-0
14 februari 1949 Schweiz - Norge 7-1 4-1, 3-0, 0-0
14 februari 1949 USA - Belgien 12-0 4-0, 5-0, 3-0
Grupp B Matcher Mål Poäng
US flag 48 stars.svg USA 3 36-6   6
Schweiz  Schweiz 3 30-15 4
Norge Norge 3   4-19 2
Belgien Belgien 3   2-32 0

Grupp C

Datum Match Res. Periodres.
12 februari 1949 Sverige - Finland 12-1 2-0, 3-0, 7-1
13 februari 1949 Sverige - Tjeckoslovakien 4-2 3-0, 1-2, 0-0
14 februari 1949 Tjeckoslovakien - Finland 19-2 8-1, 3-1, 8-0
Grupp C Matcher Mål Poäng
Sverige Sverige 2 16-3   4
Tjeckien Tjeckoslovakien 2 21-6   2
Finland Finland 2   3-31 0

Finalomgång[redigera | redigera wikitext]

De två bäst placerade lagen från varje inledande grupp gick vidare till finalomgången.

Datum Match Res. Periodres.
15 februari 1949 Kanada - Tjeckoslovakien 2-3 0-0, 1-2, 1-1
15 februari 1949 Sverige - Österrike 18-0 5-0, 5-0, 8-0
15 februari 1949 USA - Schweiz 4-5 1-4, 3-0, 0-1
16 februari 1949 Tjeckoslovakien - Österrike 7-1 3-0, 4-0, 2-0
16 februari 1949 Sverige - Kanada 2-2 0-1, 1-0, 1-1
17 februari 1949 Kanada - USA 7-2 2-0, 1-2, 4-0
17 februari 1949 Sverige - Schweiz 3-1 0-0, 2-1, 1-0
18 februari 1949 Tjeckoslovakien - Schweiz 8-1 4-0, 1-1, 3-0
18 februari 1949 Kanada - Österrike 8-2 3-0, 3-1, 2-1
18 februari 1949 Sverige - USA 3-6 1-0, 0-4, 2-2
19 februari 1949 Schweiz - Österrike 10-1 4-0, 3-1, 3-0
19 februari 1949 USA - Tjeckoslovakien 2-0 0-0, 1-0, 1-0
20 februari 1949 USA - Österrike 9-1 0-1, 3-0, 6-0
20 februari 1949 Sverige - Tjeckoslovakien 0-3 0-0, 0-2, 0-1
20 februari 1949 Kanada - Schweiz 1-1 0-1, 0-0, 1-0
Slutställning Matcher Mål Poäng
Tjeckien Tjeckoslovakien 5 21-6   8
Canadian Red Ensign 1921-1957.svg Kanada 5 20-10 6
US flag 48 stars.svg USA 5 23-16 6
Sverige Sverige 5 26-12 5
Schweiz  Schweiz 5 18-17 5
Österrike Österrike 5   5-52 0

Placeringsomgång[redigera | redigera wikitext]

De fyra lag som inte gick vidare till finalomgången, spelade placeringsomgång för placeringarna sju till tio.

Datum Match Res. Periodres.
17 februari 1949 Belgien - Danmark 8-3
17 februari 1949 Finland - Norge 7-3 2-1, 0-0, 1-0
18 februari 1949 Finland - Belgien 17-2 6-0, 4-0, 7-2
18 februari 1949 Norge - Danmark (a)
19 februari 1949 Finland - Danmark (a)
19 februari 1949 Norge - Belgien 14-1

(a) Danmark slutförde inte turneringen.

Slutställning Matcher Mål Poäng
Finland Finland 2 24-5   4
Norge Norge 2 17-8   2
Belgien Belgien 3 11-34 2
Danmark Danmark 1 3-8 0

Slutresultat[redigera | redigera wikitext]

Världsmästerskapet 1949
Guld Tjeckien Tjeckoslovakien
Silver Canadian Red Ensign 1921-1957.svg Kanada
Brons US flag 48 stars.svg USA
4. Sverige Sverige
5. Schweiz  Schweiz
6. Österrike Österrike
7. Finland Finland
8. Norge Norge
9. Belgien Belgien
10. Danmark Danmark
Europamästerskapet 1949
Guld Tjeckien Tjeckoslovakien
Silver Sverige Sverige
Brons Schweiz  Schweiz
4. Österrike Österrike
5. Finland Finland
6. Norge Norge
7. Belgien Belgien
8. Danmark Danmark

Laguppställningar[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Målvakter: Arne "Brand Johan" Johansson, Kurt Svanberg
Backar: Åke "Plutten" Andersson, Rune Johansson, Åke Lassas, Åke Olsson, Sven Thunman
Forwards: Stig "Stickan" Carlsson, Åke Engqvist, Rolf Eriksson-Hemlin, Erik "Epa" Johansson, Gösta "Lill-Lulle" Johansson, Stig Jönsson, Bengt Larsson, Holger Nurmela, Lars Pettersson, Hans "Stöveln" Öberg

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Brinken Hockey”. http://www8.idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/OmBrinken/Ostermalms-IP/VM-1949/. Läst 27 augusti 2011. 
  2. ^ Byström, Bobby. Tre Kronor - ett landslag. Strömberg 
  3. ^ ”Populär historia”. 27 augusti 2004. http://www.popularhistoria.se/artiklar/tre-folkkara-kronor/. Läst 27 augusti 2011.