Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1989
Sveriges flagga
Datum 15 april - 1 maj 1989
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
8
Värdskap
Land Sverige
Spelplatser Stockholm
Södertälje
Placeringar
Gold medal world centered.svg Guld Sovjetunionen Sovjet
Silver medal world centered.svg Silver Kanada Kanada
Bronze medal world centered.svg Brons Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher 40
Mål 282
(7,05 mål per match)

Världsmästerskapet i ishockey 1989 var det 53:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 64:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i fyra divisioner som A-, B-, C- och D-VM. De fyra turneringarna avgjordes som följer:

A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige under perioden 15 april - 1 maj 1989.
B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge under perioden 30 mars - 9 april 1989.
C-VM i Sydney, Australien under perioden 20 - 29 mars 1989.
D-VM i Geel och Heist-op-den-Berg, Belgien under perioden 16 mars - 21 mars 1989.

Totalt var det 29-landslag anmälda, ett nytt rekord för VM i ishockey.

A-VM spelades i Sverige. Globen i Stockholm användes för första gången i större ishockeysammanhang. Övrig spelplats var Scaniarinken i Södertälje. Sovjetunionen tog guldmedalj, Kanada tog silver och Tjeckoslovakien tog brons. Värdlandet Sverige slutade på fjärde plats.

Nya dopingavslöjanden drabbade världsmästerskapen, I A-gruppen blev USA:s spelare Corey Millen fälld för dopingbrott. Tillämpningen av IIHF:s regler var sådana att laget fråntogs eventuella erövrade poäng men de gjorda målen för det icke dopingfällda laget behölls i resultatet. Sålunda vann Tjeckoslovakien med 5-0 (egentligt resultat 5-4) och Kanada med 8-0 (egentligt resultat 8-2). I D-gruppen fälldes spelare i Rumänien och Storbritannien för doping, i matcher mot Nya Zeeland respektive Belgien, där lät man dock resultatet bli 0-0 och två poäng var tilldelades de icke-fuskande lagen. På grund av poängförlusten lyckades inte Rumänien vinna D-gruppen och Belgien skulle egentligen, enligt reglerna, ensamma flyttas upp till C-gruppen. Dock bedömde IIHF att Rumäninen drabbats för hårt av beslutet och därför fick de också flyttas upp till C-gruppen i VM 1990. C-gruppen fick utökas från åtta till nio lag detta år. Ett dopingfall till avslöjades i B-gruppen då Österrike avslöjades och dömdes som förlorare med 8-0 mot Norge i en match som slutade 8-2.

Förväntningarna på Sverige var höga inför mästerskapet på hemmaplan och man inledde på ett lovande sätt i grundserien med segrar mot bland annat Finland och USA. Den senare matchen avgjordes på ett spektakulärt sätt av Kent Nilsson, som fri mot det amerikanska målet gjorde en avancerad fint som senare skulle kopieras av Peter Forsberg vid OS 1994. Särskilt minnesvärd var dock den dramatiska matchen mot Kanada som vanns av Tre Kronor med 6-5, efter att en frispelad Johan Strömwall gjort det avgörande målet några minuter före full tid. Noterbart i övrigt var att den svenske NHL-stjärnan Börje Salming spelade sitt första VM för Sverige sedan 1973.

Värt att notera från detta världsmästerskap var det första som sändes i den 1987 startade skandinaviska kabel-TVkanalen TV 3 som endast kunde ses av en liten del av den svenska befolkningen. Efter förhandlingar med Sveriges Television sändes matcherna med femton minuters fördröjning även i SVT[1] mot att SVT åtog sig att producera sändningarna åt TV3.

Värdlandet Sveriges officiella kampsång var Nu tar vi dom, skriven av Lasse Holm och framförd av Håkan Södergren & Hockeylandslaget. Den blev en stor hit.

Publikrekord noterades, då totalt 387 427 personer kom och tittade på matcher, och Svenska Ishockeyförundet, som hade som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt på turneringen, gjorde mer nettovinst på 33 miljoner SEK och Sverige satsade även på slutseger under parollen "Going for Gold", och svenske tränaren Tommy Sandlin fick kritik då framgångarna uteblev.[2]

A-VM 1989
Guld Sovjetunionen Sovjetunionen
Silver Kanada Kanada
Brons Tjeckien Tjeckoslovakien
4. Sverige Sverige
5. Finland Finland
6. USA USA
7. Tyskland Västtyskland
8. Polen Polen
B-VM 1989
9. Norge Norge
10. Italien Italien
11. Frankrike Frankrike
12. Schweiz  Schweiz
13. Östtyskland Östtyskland
14. Österrike Österrike
15. Japan Japan
16. Danmark Danmark
C-VM 1989
17. Nederländerna Nederländerna
18. Jugoslavien Jugoslavien
19. Kina Kina
20. Civil Ensign of Hungary.svg Ungern
21. Bulgarien Bulgarien
22. Nordkorea Nordkorea
23. Sydkorea Sydkorea
24. Australien Australien
D-VM 1989
25. Belgien Belgien
26. Flag of Romania (1965-1989).png Rumänien
27. Storbritannien Storbritannien
28. Spanien Spanien
29. Nya Zeeland Nya Zeeland

Resultat[redigera | redigera wikitext]

A-VM i Stockholm och Södertälje, Sverige[redigera | redigera wikitext]

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen i mästerskapsomgången om placeringarna 1-4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5 till 8. Poäng och målskillnad från den inledande omgången fördes inte med till mästerskapsomgången, vilket det dock gjordes för och nedflyttningsomgången.

Inledande omgång[redigera | redigera wikitext]

Matcherna spelades i Stockholm och Södertälje i Sverige.

Datum Match Res. Periodres.
15 april
1989
Tjeckoslovakien - Västtyskland 3-3 0-1, 1-2, 2-0
15 april
1989
Sovjetunionen - USA 4-2 2-2, 0-0, 2-0
15 april
1989
Kanada - Finland 6-4 2-1, 1-1, 3-2
15 april
1989
Sverige - Polen 5-1 1-0, 2-1, 2-0
16 april
1989
Tjeckoslovakien - Finland 3-1 1-0, 1-1, 1-0
16 april
1989
Sverige - USA 4-2 0-1, 0-0, 4-1
16 april
1989
Kanada - Polen 11-0 2-0, 7-0, 2-0
16 april
1989
Sovjetunionen - Västtyskland 5-1 1-0, 2-0, 2-1
18 april
1989
Kanada - USA + 8-0  
18 april
1989
Tjeckoslovakien - Polen 15-0 4-0, 8-0, 3-0
18 april
1989
Sovjetunionen - Finland 4-1 1-1, 0-0, 3-0
18 april
1989
Sverige - Västtyskland 3-3 1-1, 2-0, 0-2
19 april
1989
Sovjetunionen - Polen 12-1 5-0, 5-1, 2-0
19 april
1989
Kanada - Västtyskland 8-2 2-1, 3-1, 3-0
+USA fällt för doping, ursprungligt resultat 8-2 (2-2,3-0,3-0) för Kanada.
Datum Match Res. Periodres.
19 april
1989
Tjeckoslovakien - USA 5-0 ++  
19 april
1989
Sverige - Finland 6-3 2-0, 3-0, 1-3
21 april
1989
Finland - Polen 7-2 2-1, 2-1, 3-0
21 april
1989
Sovjetunionen - Tjeckoslovakien 4-2 1-1, 1-0, 2-1
21 april
1989
USA - Västtyskland 7-4 0-0, 4-3, 3-1
21 april
1989
Sverige - Kanada 6-5 2-3, 2-1, 2-1
22 april
1989
Sverige - Tjeckoslovakien 3-3 0-0, 0-0, 3-3
22 april
1989
Sovjetunionen - Kanada 4-3 2-1, 1-1, 1-1
22 april
1989
Finland - USA 3-3 0-0, 0-0, 3-3
22 april
1989
Västtyskland - Polen 3-5 3-2, 0-3, 0-0
24 april
1989
Tjeckoslovakien - Kanada 2-4 0-1, 1-1, 1-2
24 april
1989
Sovjetunionen - Sverige 3-2 0-0, 2-2, 1-0
24 april
1989
USA - Polen 6-1 1-1, 1-0, 4-0
24 april
1989
Finland - Västtyskland 3-1 2-1, 1-0, 0-0
++USA fällt för doping, ursprungligt resultat 5-4 (2-0,1-1,2-3) för Tjeckoslovakien.
Inledande omgång Matcher Vunna Oavgj. Förl. Mål Poäng
Sovjetunionen Sovjetunionen 7 7 0 0 36-12 14
Sverige Sverige 7 4 2 1 29-20 10
Kanada Kanada 7 5 0 2 45-18 10
Tjeckien Tjeckoslovakien 7 3 2 2 33-15 8
Finland Finland 7 2 1 4 22-25 5
USA USA 7 2 1 4 20-29 5
Polen Polen 7 1 0 6 10-59 2
Tyskland Västtyskland 7 0 2 5 17-34 2
Om två lag slutar på samma poängantal rankas lagen efter
(1) resultat i inbördes möte och (2) målskillnad.

Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Kanada och Sverige gick vidare till mästerskapsomgången, medan Västtyskland, USA, Polen och Finland spelade vidare i nedflyttningsomgången.

Nedflyttningsomgång[redigera | redigera wikitext]

De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om att undgå att flyttas ned i B-gruppen. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttas med till nedflyttningsomgången.

Alla matcher spelades i Stockholm.

Datum Match Res. Periodres.
26 april
1989
Finland - Västtyskland 3-0 2-0, 1-0, 0-0
26 april
1989
USA - Polen 11-2 4-1, 5-0, 2-1
28 april
1989
USA - Västtyskland 4-3 2-2, 1-0, 1-1
28 april
1989
Finland - Polen 4-0 1-0, 3-0, 0-0
30 april
1989
Västtyskland - Polen 2-0 0-0, 1-0, 1-0
30 april
1989
Finland - USA 6-2 0-2, 3-0, 3-0
Nedflyttningsomgång Matcher Vunna Oavgj. Förl. Mål Poäng
5. Finland Finland 10 5 1 4 35-27 11
6. USA USA 10 4 1 5 37-40 9
7. Tyskland Västtyskland 10 1 2 7 22-41 4
8. Polen Polen 10 1 0 9 12-76 2

Polen flyttades ned till B-gruppen till VM 1990. Upp från B-gruppen flyttades Norge till VM 1990.

Mästerskapsomgång[redigera | redigera wikitext]

De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstitel och placeringar 1 till 4. Poängen och målskillnad från den inledande omgången flyttades inte med till mästerskapsomgången, alla lag startade från noll poäng och 0-0 i målskillnad.

Alla matcher spelades i Stockholm.

Datum Match Res. Periodres.
27 april
1989
Sovjetunionen - Tjeckoslovakien 1-0 0-0, 0-0, 1-0
27 april
1989
Sverige - Kanada 3-5 1-2, 2-2, 0-1
29 april
1989
Sverige - Tjeckoslovakien 1-2 0-2, 0-0, 1-0
29 april
1989
Sovjetunionen - Kanada 5-3 3-1, 1-2, 1-0
1 maj
1989
Kanada - Tjeckoslovakien 4-3 2-0, 2-3, 0-0
1 maj
1989
Sverige - Sovjetunionen 1-5 0-2, 1-1, 0-2
Mästerskapsomgång Matcher Vunna Oavgj. Förl. Mål Poäng
Guld Sovjetunionen Sovjetunionen 3 3 0 0 11-4 6
Silver Kanada Kanada 3 2 0 1 12-11 4
Brons Tjeckien Tjeckoslovakien 3 1 0 2 5-6 2
4. Sverige Sverige 3 0 0 3 5-12 0

EM[redigera | redigera wikitext]

EM-medaljer delades ut till de från Europa deltagande lagen.

EM 1989 Matcher Vunna Oavgj. Förl. Mål Poäng
Guld Sovjetunionen Sovjetunionen 5 5 0 0 28-7 10
Silver Tjeckien Tjeckoslovakien 5 2 2 1 26-11 6
Brons Sverige Sverige 5 2 2 1 19-13 6
4. Finland Finland 5 2 0 3 15-16 4
5. Polen Polen 5 1 0 4 9-42 2
6. Tyskland Västtyskland 5 0 2 3 11-19 2

B-VM i Oslo och Lillehammer, Norge[redigera | redigera wikitext]

  1. Norge
  2. Italien
  3. Frankrike
  4. Schweiz
  5. DDR
  6. Österrike
  7. Japan
  8. Danmark
  • Norge uppflyttat till A-VM 1990. Danmark nedflyttat till C-VM 1990.

C-VM i Sydney, Australien[redigera | redigera wikitext]

  1. Nederländerna
  2. Jugoslavien
  3. Kina
  4. Ungern
  5. Bulgarien
  6. Nordkorea
  7. Sydkorea
  8. Australien
  • Nederländerna uppflyttat till B-VM 1990. Australien nedflyttat till D-VM 1990.

D-VM i Geel och Heist, Belgien[redigera | redigera wikitext]

  1. Belgien
  2. Rumänien
  3. Storbritannien
  4. Spanien
  5. Nya Zeeland
  • Belgien och Rumänien uppflyttade till C-VM 1990.

Allstar team[redigera | redigera wikitext]

  1. Målvakt: Dominik Hasek, Tjeckoslovakien
  2. Högerback: Anders Eldebrink, Sverige
  3. Vänsterback: Vjatjeslav Fetisov, Sovjet
  4. Högerforward: Sergej Makarov, Sovjet
  5. Center: Steve Yzerman, Kanada
  6. Vänsterforward: Vjatjeslav Bykov, Sovjet

Skytteliga[redigera | redigera wikitext]

M A Png
Brian Bellows, Kanada Kanada 8 6 14
Vladimír Růžička, Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien 7 7 14
Kari Jalonen, Finland Finland 5 9 14
Kent Nilsson, Sverige Sverige 3 11 14
Vjatjeslav Bykov, Sovjetunionen Sovjet 6 6 12
Steve Yzerman, Kanada Kanada 5 7 12
Dale Hawerchuk, Kanada Kanada 4 8 12
Kirk Muller, Kanada Kanada 6 4 10
Jukka Vilander, Finland Finland 6 4 10
Vladimir Svitek, Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien 4 6 10

*M=Antal gjorda mål *A=Antal assists *Png=Antal Poäng

IIHF direktoratets val av turneringens bästa spelare[redigera | redigera wikitext]

  1. Målvakt: Dominik Hasek, Tjeckoslovakien
  2. Back: Vjatjeslav Fetisov, Sovjet
  3. Forward: Brian Bellows, Kanada

Laguppställningar[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Målvakter: Peter Lindmark (Malmö IF), Rolf Ridderwall (Djurgårdens IF), Peter Åslin (Leksands IF)

Backar: Tommy Albelin (New Jersey Devils), Peter Andersson (IF Björklöven), Anders Eldebrink (Södertälje SK), Thomas Eriksson (Djurgården Hockey), Mats Kihlström (Södertälje SK), Fredrik Olausson (Winnipeg Jets), Börje Salming (Toronto Maple Leafs), Tommy Samuelsson (Färjestads BK)

Forwards: Jonas Bergqvist (Leksands IF), Bo Berglund (AIK), Anders Carlsson (New Jersey Devils), Ulf Dahlén (New York Rangers), Peter Eriksson (HV 71), Kent Nilsson (Djurgården Hockey), Thomas Rundqvist (Färjestads BK), Tomas Sandström (New York Rangers), Thomas Steen (Winnipeg Jets), Johan Strömwall (Luleå HF), Håkan Södergren (Djurgården Hockey), Jens Öhling (Djurgården Hockey)

Förbundskapten: Tommy Sandlin

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Aftonbladet”. 6 maj 2003. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article137881.ab?service=print. Läst 30 juni 2011. 
  2. ^ (på svenska)Hockey (CEWE) (4). 1995.