Västgötalagen
Den äldre Västgötalagen, landskapslag för Västergötland, är den äldsta sammanhängande skriften (boken) på svenska språket. Den antas vara skriven cirka år 1220 av Birger jarls äldre (halv)bror Eskil Magnusson (lagman i Västergötland). Den äldsta avskriften av Västgötalagen från cirka år 1280 förvaras på Kungliga bibliotekets handskriftavdelning, med handskriftsnummer B 59.
Det finns fragment av ännu äldre svenska texter och handskrifter, bland annat KB:s handskrift B 193, även den en avskrift av samma lag. Bevarad endast i fragment är också den äldre Hednalagen.
Den yngre Västgötalagen redigerades efter 1281 och finns bevarad i en handskrift från mitten av påföljande sekel. Den nya lagen är en omarbetning av den tidigare.
Innehåll |
Föreskrifterna om kungaval [redigera]
En av de mest citerade raderna i Västgötalagen är ur dess Rättslösabalk och lyder; "Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ" Betydelsen av denna rad är omdebatterad. Den traditionella tolkningen innebär att svearna skulle ha haft vetorätt vid kungaval,[1] vilket framför allt anhängare av västgötaskolan nekar till skulle ha varit fallet.
De menar att svearna, om betydelsen är "personer från Uppland", av någon anledning inte utnyttjat denna vetorätt eftersom de kungar som valdes under flera hundra år inte hade någon speciell anknytning till Uppland, utan hade sin politiska och ekonomiska bas i götalandskapen.[2] Västgötaskolans anhängare hävdar i stället att "sveær" var en benämning som på 1200-talet motsvarade dagens "svenskar".
Den traditionella tolkningen får dock stöd från Saxo Grammaticus som i sin skildring av Danmarks historia fram till 1185 har ett kort avsnitt om 1120-talets svenska tronstrider. I detta framgår det tydligt[källa behövs] att Saxo uppfattade svear och götar som två skilda folk och att det bara var de förstnämnda som hade formell rätt att välja kung. Dessutom framgår det även i en annan del av Västgötalagen att den gör skillnad mellan svear, västgötar och smålänningar.[källa behövs] De äldsta bevarade dokument där begreppet svenskar används med dess moderna innebörd härrör från 1400-talet, under 1200-talet syftade det på invånarna i Mälarlandskapen.[källa behövs]
Nästa textrad "Han skal maþ gislum ovan fara ok i ostragotland" är också omtvistad. I svensk historielitteratur brukar texten översättas med "Han skall med gisslan fara ned (och) till Östergötland"[3] eftersom kungavalet förutsätts ha skett i Uppland. Företrädare för Västgötaskolan menar att "ovan fara" är den riktiga benämningen på kungens resa från Västergötland, medsols norr om Vättern, till Östergötland.[4] Andra forskare menar att "ovan" betyder ovanifrån, eller uppifrån ner till, i fornspråket på samma sätt som "östan" betyder från öster, till exempel i östanvind.[5]
Textexempel [redigera]
Här nedanför är en transkription av textsidan till höger med Sveær egho ....
[vill han va'ria']
firi hanū þa skal firi ganga' ma'þ tva'nni tylptum
biþia' sva sa'r guþ holl ok uattum sinū · at fra'nsim
þerra' a'r sva skỷlþ at þer mughv eigh bo ma'þ guss
ra'tti · a'lla'r sifskapa'r · Kva'þa'r han ne viþ kalla'ss
eigh fa'st hava' þa skal han firi ganga' ma'þ tva'nnū
tylptū · biþia' sva sa'r guþ holl ok vattum sinū at
han fa'sti hana eigh sva sum lagh sighia' i landi þa'ssu·
Svea'r egho konong at taka ok sva vra'ka'·
han skal ma'þ gislum ovan fara ok
i o'stra'go'tland · þa skal han sa'ndi ma'n
hinga't til aldrago'ta þings · þa skal laghmaþa'r gisla'
skipta' · tua sunnan af landi · ok tua norþa'n af lan
þe · siþan skal aþra fiura' ma'n af landi ga'ra' med
þem · þer skulu til iuna'ba'k · mota' fara' · O'stgo'ta gi
sla skulu þingat fylgia' ok vittni ba'ra' at han a'r
sva inla'nda'r sum la'gh þerra' · sighia' · þa skal alþrago'
ta' · þing i gen hanū na'mna' þa han til þings komba'r
[...]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Hagerman (1996), s. 383
- ^ Axelsson (2009), s. 32-33ff
- ^ Hagerman (1996), s. 384
- ^ Stålsjö (1983), s. 139-140ff
- ^ Larsson (2004), Del: Götarnas riken s. 170
Källor [redigera]
- Hagerman, Maja (1996). Spåren av kungens män : om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Stockholm: Rabén Prisma. Libris 7408142. ISBN 91-518-2927-4 (inb.)
- Stålsjö, Dag (1983). Svea rikes vagga: en historia i gungning. Skövde: Karlstedts bokh.. Libris 7790819. ISBN 91-970238-7-6 (inb)
- Axelsson, Lennart; Fant Ekman, Anne och Jonsson, Ewert (2009). Verner Lindblom : mannen som vände upp och ner på Sveriges historia. Hjo: Historieforum Västra Götaland. Libris 11363547. ISBN 978-91-974119-8-1
- Larsson, Mats G. (2004). Färder till Sveriges födelse : en samlingsutgåva av Svitjod : resor till Sveriges ursprung ; Götarnas riken : upptäcktsfärder till Sveriges enande. Stockholm: Atlantis. Libris 9600672. ISBN 91-7353-031-X (inb.)
Se även [redigera]
Externa länkar [redigera]
- Västgötalagen. Band 1 (Stockholm 1827) i Samling af Sweriges gamla lagar utgiven av Hans Samuel Collin och Carl Johan Schlyter. (Google Books.)
Wikisource har originalverk relaterade till Äldre Västgötalagen
: Äldre Västgötalagens kyrkobalk. (Språkbanken vid Göteborgs universitet.)
