Västgötska

Västgötska är ett götamål som talas företrädsvis i Västergötland.

Västgötska Västgötska
Talas i	Sverige
Region	Västergötland
Antal talare	antal
Klassificering	indoeuropeiskt  germanskt   svenska   götamål    västgötska
Språkkoder
ISO 639-2	(B)/ (T)

Kännetecken för västgötskan

Västgötens uttal vilar ofta på vokaler medan konsonanter stöts fram. Västgöten "vilar" på vokaler i slutet av ord: "vo-ka-leer", vilket i sin medför att "er" i slutet av ord får en viss dragning till "är": "vo-ka-lär".

Det snabba uttalet av konsonanter leder till att konsonanter faller bort om de står bredvid varandra. Västgöten säger "Li-kö-ping" och inte "Lidköping". Av samma skäl tenderar bokstaven g att bli till ett k, till exempel "få-klar" istället för "fåglar" och "mek" i stället för "mig". Det heter även "rolit" och inte "roligt"

R-ljudet uttalas på två helt skilda sätt. Inuti ord uttalas r på samma sätt som i rikssvenska. R i början på ord uttalas däremot på ett för västgöten typiskt sätt. Om ett sådant r uttalades lika länge som i rikssvenska skulle det låta som ett skånskt skorrande r. I Västgötska uttalas dock r extremt snabbt om det finns i början av ett ord, och skorrandet hörs därför inte. Konsekvensen av att r uttalas på två sätt är att det uttalas olika i ett och samma ord, till exempel röra. Det finns dock undantag från denna regel, exempelvis uttalas "direkt" och "mejeri" med bakre r. Dessutom behålls i sammansättningar det bakre uttalet, t.ex. "bonnröta", "orolig".

Ändelsen -er eller -r används när adjektiv genusböjs, vilket kan jämföras med isländskan eller färöiskan där maskulinändelsen är -ur. Det heter alltså gröner istället för grön, later istället för lat, tjocker istället för tjock, hongrir (av hongriger) istället för hungrig, riktir (av riktiger) istället för riktig och rolir (av roliger) istället för rolig. Det är helt enkelt fråga om den gamla fornsvenska maskulinändelsen som hänger kvar, men med den egenheten att den används i både maskulinum och femininum (det vill säga utrum).

Den feminina ändelsen -a på substantiv i bestämd form används ofta (som i norska) i stället för rikssvenskans -en, till exempel sola istället för solen och räva istället för röven.

Forskare och bevarare

En stor insats för att bevara västgötskan för eftervärlden utfördes av folkskolläraren Sixten Bengtsson (mer känd som Västgöta-Bengtsson). Bland språkforskare som bidragit finns Sven Hof, Per Arvid Säve, Sven Lampa, Samuel Landtmanson och Johan Götlind. Därtill finns många som diktat på västgötska, till exempel signaturerna Jönn (John Liedholm) och Caps (Paridon Sahlberg). Det finns även ett antal underhållare som pratar västgötska i en del av sina sketcher, till exempel Galenskaparna och Eddie Meduza.

Exempel på västgötska ord och uttryck

A-C

• acklaskav: skavsår på anklarna
• ansjokkt: kusligt, skrämmande
• ante mek: "det var väl det jag trodde" (ante mig)
• annevessare eller annvesare: annorlunda
• bakefjôl: brödspade
• bakommen: bakugnen
• bala: prata mycket; skvallra
• bare: ex. "äta flingor i bare" att äta enbart flingor, dvs. utan mjölk
• blinning: blindbroms
• blo: blod
• bluger: blyg
• blö: blöda
• boa: boden
• bun: byn
• bälserevet: blindtarms inflammation
• bôra: borren ("Vem har bôert bôrt bôrt" ung. Vem har burit bort borret)
• bôs: boss, lätt skräp, damm

D-F

• darrafar: grannen, grannfar
• darramor: grannfrun, grannmor
• dassafjôl: dasslock
• dröpja: idissla
• dumses: deras
• döra: dörren
• e eller ena: en (i femininum), t.ex. de va e käring: det var en käring, jämför även 'na.
• ena te: en till
• eraker: elak, envis
• fannir eller fannlir: behändig, praktisk
• falin (tjockt L) far din / din far
• fippla greja, dona
• fjôl: används som ord för runda och platta saker. Se bakefjôl och dassafjôl
• flane: dumbom
• fleka: Fickan
• flô: flytta, t.ex. flô på dek: flytta på dig
• flôt: (långt ô) fett, t.ex. fet mat, flôt på pizzan
• fre: stängsel "Akta dek för fren" fred "Låt mek va i fre"
• frea: sätta upp stängsel "Vi frea uppe ve vänntegen"
• föfattater: författad, skriven

G-J

• glöta: blaska med vatten
• grånna: fundera, grunna
• gôtta: godis, snacks även fika
• hâl: axlar, skuldror
• hâlabent: nyckelben
• hâlavir: axelbred el. uttryck för ett klädesplagg som är för stort över axlarna
• hâlanôpen: smal över axlarna el. uttryck för ett klädesplagg som är för smalt över axlarna
• hanses: hans
• hältha-hältha å än tjocker (köpt) hälften pommes frites hälften potatismos och en tjock korv
• hele (plural helar): kille, pojk, ung man
• helejulk: pojkvasker
• ho: hon
• hunn: hund
• håmsa: girigt ta för sig
• hält å vart: hälften av varje
• hälta: hälften
• hälta-hälta: (köpt) portion med hälften potatismos och hälften pommes strips
• hänna: hennes
• hôrsagök eller hôrsgök: enkelbeckasin, (jämför fornisländskans hrossagaukr)
• hôve eller hûve: huvud
• hôrt eller hårt: håret
• i: ni "Va gör i?"
• illekôtta-so: igelkottshona
• jâle eller hjâle: gärde
• jula-nek: julnek, julkärve

K-N

• klena: kleta, kladda
• klenig: kletig, kladdig
• knô: knuffas, knåda
• knôkater: fullträngd, överfull
• knôkatjockt: överfullt
• kröser: Lingon
• krösemos: Lingonsylt
• kveker: Kvickrot
• kållt: kallt
• kôrse: vägkorsning
• la - väl. "du sulle la te stan?" betyder "Du skulle väl till stan?"
• laa (lɑːa): lada
• lia: liden, backen
• ljusa: lysa
• lomme : ficka
• lon : logen
• lover : pengar
• lô: ludd, fårull, könshår
• löjd: löjlig person
• mek: eller mäk: mig
• molin: (tjockt L) mor din - din mor
• môka: mocka, flytta "Môka på dek, du ä i vägen"
• môrt: mörkt
• môs: mossa
• môsakäring eller môsakärring: väsen som ger dimma på mossar
• môsavipa: tofsvipa
• môse: mosse
• môschla: att göra mindre än ingenting
• 'na: henne, t.ex. säj åt'na: säg åt henne (förkortning av fornsvenskans ackusativform hana)
• 'na: kortform för ena (en i femininum), t.ex. de va'na käring: det var en käring.
• nok: nog
• näken: naken

O-T

• ock: också
• ol (tjockt l): ord
• packa: dunka, hamra, knacka
• pôtäter: potatis
• pesse-ros: maskros
• perer: potatisar
• plutta: prutta, fisa, släppa sig
• rotabagge: kålrot
• ruffa: gruffa, grymta (om t.ex. igelkott)
• ruka: liten stuga
• rumpetrôll: grodyngel
• rås: långsträckt sankmark
• räva: röven, arslet
• rävesa: Rävhona, rävtik
• (ɧ)skôen: Västgötskt kraftord (som t.ex. sjutton och jäklar)
• seckel: saliv
  • seckla: ungefär dregla
• secken: sammandragning av se vilken, sicken
• sjangsera: bland annat förlorat utseendet
• sjuttifemma: dasset, avträdet
• skii: något som är bra "Vilken skii tv du har"
• skjuva: flytta, skjuta "Skjuv unna stoln"
• skråen: snäll svordom "Ha för skråen" ung. Ja för sjutton
• so: sugga
• spaker: Djärv, orädd "Rävesa ho va inte spaker, ho sprang iväg som ett streck"
• stoln ("storn"): stolen "Skjuv unna stoln"
• stôelter eller stôerter: vansinnig, arg, stållig
• stôert: stulit
• su: sy
• sulle: skulle
• sôvel: sovel, pålägg på smörgås
• stôva: stuga
• sytlig: ungefär äcklig
• ta dän: ta bort (den)
• tappla: fingra på tangenter eller strängar
• tavvla: fingra, plocka, tafsa
• te: till "Jag tar en kaka te kaffet"
• tetir: udda person med konstiga vanor, kräsen
• tjuva eller tjuua: hötjuga
• trôka: trycka, trycka på
• trôkir: tråkig
• tvesôvla: lägga två sorters pålägg på en och samma smörgås, t.ex. ost och marmelad
• tôssa: groda
• tôssemarker: blöt skog, skogbevuxet kärr, oländig terräng.

U-Ö

• ûl: rävlya
• utböling: utbörding, utsocknes, utomstående
• vala: världen, uttalas med långt öppet a och tjockt l.
• varna: frysa ihjäl, uttalas med långt öppet a. (under uppslagsordet valen i Rietz dialektlexikon)
• vârnt: varmt
• vater: stöddig och svårreglerig, om killar i 12-16 årsåldern
• vettu: (vet du), avslutande utfyllnadsord, "Han kommer snart vettu"
• å: av "Talla gick å ve rota", att(ibland) "Dä finns ente môe å göra", och "Ja å mir bror kômmer"
• åpen: girig, glupsk. Vill ha mer än rimligt (främst om mat och godis)
• äggasjuker: liggsjuk (om höna)
• änna: liksom, ungefär, ändå
• öfs: takfot
• öfsadrôp:takdropp
• öja: liten ö, holme, åkerholme
• ôllja: olja
• öx eller öxa: yxa
• öxner: backsippor

Se även

• Göteborgska

Externa länkar

• Lyssna till några av Västergötlands dialekter