Västlig palmekorre

Från Wikipedia
Västlig palmekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteEpixerus
ArtVästlig palmekorre
E. ebii
Vetenskapligt namn
§ Epixerus ebii
Auktor(Temminck, 1853)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Västlig palmekorre (Epixerus ebii[2][3][4][5]) är en däggdjursart som först beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1853. Epixerus ebii ingår i släktet Epixerus och familjen ekorrar.[6][7]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Catalogue of Life, Wilson & Reeder (2005) och IUCN räknar den östliga palmekorren som underart (E. e. wilsoni) till västlig palmekorre. Dessutom listar de ytterligare en underart, E. e. jonesi.[3][1][6]. Underarterna blir alltså:

  • Epixerus ebii ebii (Temminck, 1853)
  • Epixerus ebii jonesi Hayman, 1954
  • Epixerus ebii wilsoni (Du Chaillu, 1860)

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Den västliga palmekorren har grå ovansida, en svans med svarta kanter och vita-och-svarta vinkelställda band på ovansidan. Undersidan är rödorange till röd; svansroten har smala, svarta och vita tvärband, som tunnas ut mot den orangeröda spetsen. Den östliga palmekorren, underarten E. e. wilsoni, har samma ovansida som den västra palmekorren, med undantag för några svarta kanter på svansen, men undersidan är krämfärgad med varmare partier på vristerna och bakänden. Längden är 25 till 31 cm, ej inräknat den 25 till 31 cm långa svansen, och vikten är mellan 540 och 650 g (500 till 620 g för E. e. wilsoni).[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Om östlig palmekorre inte räknas med så sträcker sig utbredningsområdet från Sierra Leone till Ghana. Östlig palmekorre finns i Kamerun, Ekvatorialguinea, Gabon och i Kongo-Brazzaville.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ekorren förekommer i tät urskog, speciellt sådan med palmer av släktet Raphia, av vars frukter den lever.[1] Utöver frukt, lever arten även av nötter och i undantagsfall animalisk föda. Födan tas både från träden och från marken.[8] Arten förefaller att undvika nyplanteringar.[1]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig; den är dock ingenstans vanlig. Som ett möjligt hot anges skogsavvekning för virkesproduktion och uppodling.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Grubb, P. 2008 Epixerus ebii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 23 juni 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ [a b] (2005) , website Epixerus ebii, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/epixerus+ebii/match/1. Läst 23 juni 2016. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b] Jonathan Kingdon, red (2015). Epixerus ebii (på engelska). Kingdon Field Guide to African Mammals. Bloomsbury Publishing. sid. 230. ISBN 978-1-4729-1236-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]