Västmanlands regemente (gamla)

Från Wikipedia

Västmanlands regemente
(Fo 48)
Vapen för Västmanlands regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnVästmanlands regemente
Datum1626–1709,
1709–1713,
1713–1927,
1994–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollFörsvarsområdesregemente
Del av4. militärdistriktet (1833–1893)
5. militärdistriktet (1893–1893)
5. arméfördelningen(1893–1901)
V. arméfördelningen (1902–1927)
Mellersta militärområdet (1994–1997)
FöregångareUpplands storregemente
StorlekRegemente
HögkvarterVästerås garnison
FörläggningsortVästerås
FärgerBlått och rött           (uniform, –1690)
Marsch"Prinz Friedrich Carl-Marsch" (Bilse).[1]
DekorationerUpplVästmlfoMSM (2000)
VästmanlfoMSM (2005)
SegernamnNarva (1700)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Fraustadt (1706)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Walkiala (1790)
Befälhavare
BefälhavareGustaf Adolf von Siegroth
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Västmanlands regemente (Fo 48), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1628–1927 och återigen 1994–1997. Förbandet var förlagt till Västerås garnison i Västerås.[2][3][4]

Historia

Västmanlands regemente härstammar från de Västmanlandsfänikor som sattes upp under mitten av 1500-talet och sedan bildade regementet 1628. Västmanlandsfänikorna sammanslogs 1617 med andra förband till landsregementet Upplands storregemente, i Uppland, Västmanland och Dalarna. Åren 1623–1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Västmanlands regemente bildades 1628.

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster, och den 1 juli föll hela regementet i fångenskap i samband med kapitulationen vid Perevolotjna. Västmanlands regemente återuppsattes i Sverige samma år. Regementet deltog senare bland annat i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västmanlands regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Västmanlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[3]

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att regementet skulle avvecklas efter repetitionsövningarna 1927. Den 31 december 1927 halades fanan på regementet för sista gången och regementet var avvecklat. Från den 1 januari 1928 övergick regementet till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes den 31 mars 1928.

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att den gemensamma försvarsområdesstaben för Upplands försvarsområde och Västmanlands försvarsområde vid Upplands regemente (S 1/Fo 47/48) skulle delas i två självständiga staber, Upplands försvarsområde (Fo 47) och Västmanlands försvarsområde (S 1/Fo 48). Den försvarsområdesstaben för Västmanlands försvarsområde började verka den 1 juli 1994 och antog namnet Västmanlands regemente (Fo 48) för att vidmakthålla traditionerna från det tidigare Västmanlands regemente. Försvarsområdesstaben fick dock aldrig tilläggsbeteckningen I 18 utan blev tilldelad beteckningen Fo 48.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Mellersta militärområdet (Milo M) skulle avvecklas den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Gävle, Linköping och Västerås.[5]

Västmanlands regemente avvecklades redan den 29 augusti 1997. Dock gällde inte den nya fredsorganisationen från den 1 januari 1998, då Västmanlands försvarsområde (Fo 48) integrerades i Upplands försvarsområde (Fo 23), under namnet Uppsala och Västmanlands försvarsområde (Fo 47). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Västmanlands försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Västmanlandsgruppen.[2]

Ingående enheter

Kompanier

1634(?)

  1. Livkompaniet
  2. Överstelöjtnantens kompani
  3. Majorens kompani
  4. Bergslags kompani
  5. Strömsholms kompani
  6. Väsby kompani
  7. Salbergs kompani
  8. Kungsörs kompani

1814(?)

  1. Livkompaniet
  2. Folkare kompani
  3. Väsby kompani
  4. Salbergs kompani
  5. Västerås kompani
  6. Strömsholms kompani
  7. Bergs kompani
  8. Kungsörs kompani

Förläggningar och övningsplatser

Västmanlands regemente vapenövades från 1779 vid Salbohed, vilket även blev regementets mötesplats. Den 1 oktober 1906 flyttade regementet in i ett nyuppfört kasernetablissemang i stadsdelen Viksäng i Västerås. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissemang.[6] Efter att regementet avvecklades, övertogs kasernerna av Västmanlands flygflottilj som nyttjade dem fram till 1944. Den 1 juli 1944 övertogs kasernerna av Flygvapnets centrala skolor. Hösten 1961 avvecklades Flygvapnets centrala skolor, i juli 1961 såldes hela kasernetablissemanget till Västerås kommun.[4] Åren 1962–1967 kom stora delar av området att rivas, för att ge plats åt ett nytt bostadsområde.[7] Kvar av de ursprungliga kasernerna blev kanslihuset med två flankerande kaserner, en officersmäss samt det gamla regementssjukhuset. År 1994 revs officersmässen och regementssjukhuset. Kvar av de ursprungliga kasernerna är kanslihuset med de två flankerande kaserner, vilka är ombyggda till bostäder.[8]

Heraldik och traditioner

Regementet har Västmanlands vapenbild. Regementet mottog sina sista fanor (två bataljonsfanor) 1859 (m/1859), vilka mottogs på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Fanan troppades i samband med avvecklingen 1927, men kom efter ett regeringsbeslut, att föras av Västmanlands flygflottilj (F 1). Västmanlands flygflottilj övertog fanan den 26 september 1943, vilket även inkluderade regementets segernamn, och blev med det Sveriges enda flygflottilj med segernamn på sin fana. Fanan troppades slutligt när flottiljen avvecklades 1983.[2]

Det nya regementet som bildades den 1 juli 1994 sökte sina traditioner från det 1927 års avvecklade Västmanlands regemente. Regementet ärvde dock inte 1859 års fana, utan mottog en nya fana, 1994 års fana. Efter att regementet åter avvecklades 1997, kom Västmanlandsgruppen att föra regementets traditioner vidare.[2] Från den 1 juli 2013 förs traditionerna vidare av Västmanlandsbataljonen inom Upplands- och Västmanlandsgruppen.[9]

Regementets marsch var "Prinz Friedrich Carl-Marsch", efter att regementet avvecklades, övertogs även marschen av Västmanlands flygflottilj. Dock kom den att få titeln "Kungl Västmanlands regementes marsch". När det nya regementet bildades 1994, återfick marschen sin ursprungliga titel.[2]

I samband med att Uppsala och Västmanlands försvarsområde avvecklades den 30 juni 2000, instiftades Uppland-Västmanlands försvarsområdes minnesmedalj i silver (UpplVästmlfoMSM).[10] År 2005 instiftades Västmanlands regementes minnesmedalj i silver (VästmanlfoMSM).[11]

Karl XI:s nattvardskärl

Nattvardskärlen utställda i Västmanlands läns museum.
Hugo Berggren (mitten) överlämnar nattvardskärlen till F 1:s regementspastor Simon Forshem (höger) 1943. Till vänster biskop John Cullberg.

Karl XI skänkte regementet en uppsättning nattvardskärl i silver. I uppsättningen ingick förutom en vacker kalk också en vinkanna, en ask och en tallrik för oblater. Silvret medföljde i Karl XII:s krig mot Ryssland i mars 1700. Nattvardssilvret handhades av regementspastorn Georg Nothman som vandrade med regementet fram till det sista slaget vid Poltava 1709. När Nothman insåg att slaget var förlorat grävde han, enligt den västmanländska historien, ner nattvardssilvret vid en stor ek. Vid den svenska kapitulationen hamnade cirka 20 000 soldater i rysk fångenskap. Efter freden i Nystad 1721 frigavs de överlevande soldaterna varav bara 4 000 återkom till Sverige. Pastor Nothman tog den långa omvägen över Poltava. Där ska han ha grävt upp silverskatten en stjärnklar kväll och burit den med sig hem till Sverige, via Finland. Nothman behöll Poltavasilvret för sig själv i sju år och lät gravera in sitt eget namn i det. Inte förrän 1729, när regementet samlades till en första generalmönstring efter kriget, återlämnade han sina dyrgripar. Silverkärlen förvarades därefter på Västerås slott eller i Domkyrkan. Carl Snoilsky författade mot slutet av 1800-talet, i en tid av svensk nationalism, en dikt om regementskalken i Svenska bilder. När Västmanlands regemente lades ned 1927 blev Armémuseum formell ägare till silvret, men placerades i Västerås domkyrka. Där stod silvret tills det under andra världskriget överlämnades till Västmanlands flygflottilj vid en ceremoni på regementets gamla idrottsplats på Viksäng 1943. Poltavasilvret förvarades sedan på F 1 tills flottiljen lades ned 1981. Silvret hamnade därefter på länsmuseet i Västerås när det låg i Västerås slott efter en diskussion om var silvret skulle förvaras. Under början på 2002 stängdes Västmanlands länsmuseums utställning under fem år och silvret magasinerades till 2005 då Armémuseum tog över kyrkosilvret för att ställa ut det i sin basutställning.[12] Västmanlands läns museum har återfått silvret och ställer ut det 2016.

Regementschefer

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1628–1997.[3]

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kungl Västmanlands regemente 1628 – 1709-07-01
Kungl Västmanlands regemente 1709 – 1713-05-06
Kungl Västmanlands regemente 1713 – 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 – 1928-03-31
Västmanlands regemente 1994-07-01 – 1997-08-29
Beteckningar
I 18 1816-10-01 – 1927-12-31
Fo 48 1994-07-01 – 1997-08-29
Övningsfält och förläggningsort
Västerås/Utnäs löt ???? – 1906-09-30
Salbohed 1779 – 1906-09-30
Västerås garnison (F) 59°36′27″N 16°34′34″Ö / 59.60750°N 16.57611°Ö / 59.60750; 16.57611 1906-10-01 – 1928-03-31
Västerås garnison (F) 59°36′45″N 16°34′26″Ö / 59.61250°N 16.57389°Ö / 59.61250; 16.57389 1994-07-01 – 1997-08-29

Galleri

  • Regementets uniformer åren 1756-1888.
    Regementets uniformer åren 1756-1888.
  • Uniform m/1779
    Uniform m/1779
  • Vy över kanslihuset vid regementet.
    Vy över kanslihuset vid regementet.
  • Vy över kanslihuset vid regementet.
    Vy över kanslihuset vid regementet.
  • Vy över kanslihuset och en västra kasernen vid regementet.
    Vy över kanslihuset och en västra kasernen vid regementet.
  • Före detta stabshus för Försvarsområdesstaben (Fo 48) på Regementsgatan 91.
    Före detta stabshus för Försvarsområdesstaben (Fo 48) på Regementsgatan 91.
  • Vy över regementet tidigt 1900-tal.
    Vy över regementet tidigt 1900-tal.
  • Regementets officerspaviljong vid Utnäslöt.
    Regementets officerspaviljong vid Utnäslöt.
  • Minnesstenen i Västerås över regementet.
    Minnesstenen i Västerås över regementet.
  • Minnesstenen i Salbohed över regementet.
    Minnesstenen i Salbohed över regementet.

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 211
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 81-83
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 330-332
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ ”1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 1 januari 2017. 
  6. ^ Berg (2004), s. 437
  7. ^ ”Exercisfältet blev bostäder”. vlt.se. http://www.vlt.se/allmant/exercisfaltet-blev-bostader. Läst 1 december 2017. 
  8. ^ ”Se på historiska Viksäng”. mimer.nu. http://www.mimer.nu/CM/Templates/Article/general.aspx?cmguid=bebcff57-2584-4bbf-b9ce-ad1c1609db1c. Läst 1 januari 2017. 
  9. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 1 januari 2017. 
  10. ^ ”UpplVästmlfoMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={FA5437F9-95CF-4528-BD07-A5E2CCD1A7EA}. Läst 5 januari 2017. 
  11. ^ ”VästmanlfoMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={3BACB9FB-646F-4A9D-AB47-626A0A06E8BA}. Läst 5 januari 2017. 
  12. ^ ”Gånge denna kalk ifrån dig - en berättelse om regementets silverkalk”. Anderslif.se. http://anderslif.se/index.html-poltavasilver.html. Läst 31 december 2009. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning

  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1929). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 1, Västmanlands fänikor, Västmanlands regemente : intill det ständiga knektehållet. Stockholm. Libris 8211004 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1935). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 2, Det indelta regementet : 1680-1809. Stockholm. Libris 8211005 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1938). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 3, [Efterskrift] Från värnpliktens införande till 1925 års försvarsordning : 1810-1925. Stockholm. Libris 8211006 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1930). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 4, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar : 1623-1779. Stockholm. Libris 8211007 
  • Holm, Torsten; Sparre, Sixten A:son (1933). Kungl. Västmanlands regementes historia. D. 5, Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar anställda 1780-1926. Stockholm. Libris 8211008 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 331-341. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 

Externa länkar

v • r
Svenska infanteriregementen (från 1816 till nutid)
Nuvarande
Tidigare

Svea livgarde (I 1) · Göta livgarde (I 2) · Värmlands regemente (I 2) · Livregementets grenadjärer (I 3) · Första livgrenadjärregementet (I 4) · Livgrenadjärregementet (I 4) · Andra livgrenadjärregementet (I 5) · Jämtlands fältjägarregemente (I 5) · Västgöta regemente (I 6) · Norra skånska infanteriregementet (I 6) · Smålands grenadjärkår (I 7) · Karlskrona grenadjärregemente (I 7) · Södra skånska infanteriregementet (I 7) · Upplands regemente (I 8) · Skaraborgs regemente (I 9) · Södermanlands regemente (I 10) · Kronobergs regemente (I 11) · Jönköpings regemente (I 12) · Norra Smålands regemente (I 12) · Hälsinge regemente (I 14) · Älvsborgs regemente (I 15) · Västgöta-Dals regemente (I 16) · Hallands regemente (I 16) · Bohusläns regemente (I 17) · Västmanlands regemente (I 18) · Gotlands infanteriregemente (I 18) · Norrbottens regemente (I 19) · Kalmar regemente (I 20) · Västerbottens regemente (I 20) · Kalmar regemente (I 21) · Närkes regemente (I 21) · Värmlands regemente (I 22) · Lapplands jägarregemente (I 22) · Jämtlands fältjägarregemente (I 23) · Norra skånska infanteriregementet (I 24) · Södra skånska infanteriregementet (I 25) · Värmlands fältjägarkår (I 26) · Vaxholms grenadjärregemente (I 26) · Gotlands infanteriregemente (I 27) · Hallands bataljon (I 28) · Västernorrlands regemente (I 28) · Västernorrlands regemente (I 29) · Blekinge bataljon (I 30) ·

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Västmanlands_regemente_(gamla)&oldid=42185054”