Våldtäkt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jämförelse mellan rapporterade våldtäktsfrekvenser för ett urval av länder 2012. Högsta våldtäktsfrekvens rapporterades av Sydafrika, med 114,9 våldtäkter per 100000 invånare, vilket saknas i bilden.
Sextus Tarquinius våldtar Lucretia, skildrat av Tizian.

Våldtäkt är att mot en persons vilja tvinga på denna samlag eller annan jämförbar sexuell handling.

Traditionellt har våldtäkt inneburit att en kvinna tvingas till samlag. I modern tid har begreppet fått en vidare innebörd – främst i Nordeuropa – där även män kan vara offer. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan räcker med "en jämförbar sexuell handling", exempelvis penetrering med främmande föremål, tvång till oralsex eller beröring av könsorganen. Den tidigare uppfattningen att våldtäkt inte kunde förekomma inom äktenskapet anses idag i de flesta länder förlegad[1]. Kravet på våld för att det rättsligt skall betraktas som våldtäkt varierar mellan olika länder. Förgripelser mot underåriga ses oftast som våldtäkt, även om våld inte förekommit. Våldtäkter förekommer i krig som (illegalt) vapen, och systematiska våldtäkter definieras av FN som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna.[2]

Normalt följer fängelsestraff för våldtäkt. Längden på dessa kan dock skilja avsevärt. Ett normalstraff i Europa ligger på 3–4 år, medan straffmaximum i vissa amerikanska delstater är livstids fängelse.[3]

Våldtäkt innebär en psykisk kris för offret, och ofta för dess anhöriga. Den kan ge bestående psykiska problem, som exempelvis posttraumatiskt stressyndrom, dissociativa störningar och depressioner.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under antiken[redigera | redigera wikitext]

Under antiken betraktades våldtäkt inte som ett övergrepp mot kvinnan, utan mer som ett allvarligt egendomsbrott mot den man som hon tillhörde, vanligtvis fadern eller maken. Förlusten av oskulden var ett särskilt allvarligt brott. Förlusten av oskuld innebar att kvinnans utsikter att hitta en man begränsades och hennes brudpris minimerades. Detta gällde särskilt i fråga om trolovade. I sådana fall ogiltigförklarades förlovningen och ekonomisk ersättning från våldtäktsmannen krävdes, som skulle betalas till kvinnans hushåll, vars "egendom" "skadats".[4].

Enligt biblisk lag kan våldtäktsmannen tvingas att gifta sig med den ogifta kvinnan stället för att få straff, om hennes far går med på detta. Detta gällde speciellt i de fall inget övervåld förekommit, där det ofta var så att kvinnan och mannen använde "påtvingat" samlag som ett medel att tvinga sina föräldrar att acceptera ett äktenskap mellan dem [5].

Del av en scen från manuskriptet Skylitzes Matritensis, som avbildar en trakiska som dödar en väring som försökt våldta henne, varpå hans kamrater prisar henne för hennes mod och därefter ger henne hans ägodelar.[6]

Det latinska ordet för våldtäkt, rapere betyder att beslagta eller ta med våld. Ordet hade ursprungligen ingen koppling till just sexuella övergrepp. I den romerska rätten, var våldtäkt klassificerat som en form av crimen vis, överfall.[7]. Till skillnad från stöld eller rån, betraktades våldtäkt som ett offentligt brott iniuria publica i motsats till ett privaträttsligt brott iniuria privata.[8]

Under senantiken betydde uttrycket raptus allt från bortförande, rymning, rån till våldtäkt i dess moderna mening. Förvirringen medförde att kyrkan delade begreppet i raptus seductionis (rymning utan föräldrarnas medgivande) och raptus violentiae (skändning). Båda dessa former medförde civilt straff och också eventuellt bannlysning för en familj och by som tog emot en bortrövad kvinna. Vid raptus violentiae förekom också straff i form av stympning eller döden.[9]

Under medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden betraktades våldtäkt på samma sätt som mordbrand, förräderi och mord som ett brott som kunde leda till dödsstraff.

Teologen Thomas av Aquino hävdade att våldtäkt, om än syndigt[10]var mycket mindre allvarligt än onani eller avbrutet samlag, eftersom det avlande syftet med sexualitet uppfylldes.[11][12][13]

Enligt spansk och engelsk lag[redigera | redigera wikitext]

Under koloniseringen av Amerika gällde spansk lag. I denna kunde inte våldtäkt anses föreligga när en indiansk kvinna som inte var kristnad var offret.[14]

I den engelska common law definierades våldtäkt som sexuellt umgänge med kvinna under våld och mot hennes vilja. [15] . Offret måste visa att aktivt motstånd skett och inom äktenskap ansågs hustruns samtycke alltid föreligga. Lagens skrivning innebar att en prostituerad kunde hävda våldtäkt om hon hade inte samtyckt till handlingen.[16]

Enligt svensk lag[redigera | redigera wikitext]

Enligt 22 kap 1 § i Missgärningsbalken i 1734 års lag bestraffades förövaren av en våldtäkt i allmänhet med döden. Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan ware saklös.

Dödsstraffet tycks dock ha avskaffats 1779 och ersatts med två år på "kronans fästning".[17] År 1865strafflagen infördes kunde påföljden bli straffarbete mellan sex och tio år och, om hon skadades svårt, straffarbete på livstid.

Före ändringar i 6 kapitlet i brottsbalken 1984 definierades våldtäkt juridiskt som ett brott som utfördes av män mot kvinnor. Fram till införandet av brottsbalken 1962 fanns inga officiella brottsrubriceringar i lagtexten. Om brottet nämndes vid namn istället för med paragrafnummer kallades det normalt sett inte för våldtäkt om det skett inom äktenskapet utan istället för förgripelse eller enbart otukt. Fram till 1978 ansågs brottet ha ett lägre straffvärde om det utfördes av en person som offret hade ett aktivt sexuellt förhållande med.

Våldtäktskategorier[redigera | redigera wikitext]

Våldtäkt[redigera | redigera wikitext]

Våldtäkt definieras grundläggande som penetration med penis i vagina, anus eller mun utan samtycke. I många länder inkluderas också i våldtäktsbegreppet "en jämförbar sexuell handling", exempelvis penetrering med främmande föremål, eller beröring av könsorganen. Huruvida våld, eller hot om våld, anses krävas för att en våldtäkt anses ha skett skiljer sig åt mellan olika länder, liksom om påtvingat samlag inom äktenskap kan ses som våldtäkt.

Våldtäkter brukar vid sidan av detta kategoriseras efter relationen som gärningsmannen och offret har. Den vanligaste formen av våldtäkt sker i nära relationer, av en partner eller annan familjemedlem, ofta som ett led i en mer omfattande misshandel (ofta psykisk). Denna typ av våldtäkt sker vanligtvis inomhus. En annan form av våldtäkt är överfallsvåldtäkter, när gärningsman och offer är främlingar för varandra, och sker i större utsträckning utomhus. Ett exempel på överfallsvåldtäkt är Hagamannens våldtäkter. En tredje variant är våldtäkter relaterade till nöjeslivet, när offer och gärningsman blivit ytligt bekanta under kvällen ute i nöjeslivet och våldtäkten sker därefter på plats eller senare under natten. Alla dessa tre typer av våldtäkter kan ske utomhus eller inomhus, med en enskild gärningsman eller som gruppvåldtäkt.[18]

Singelvåldtäkt[redigera | redigera wikitext]

Med singelvåldtäkt avses en våldtäkt där en förövare är delaktig.

Gruppvåldtäkt[redigera | redigera wikitext]

Med gruppvåldtäkt avses en våldtäkt där två eller fler förövare är delaktiga.

Serievåldtäkt[redigera | redigera wikitext]

Med serievåldtäkt avses våldtäkter utförda i serie. Exempelvis där en våldtäktsman utför våldtäkter vid olika tillfällen mot olika personer.

Falsk våldtäkt[redigera | redigera wikitext]

Omfattningen av falsk rapportering eller falska anklagelser om våldtäkt är omtvistad. En studie från Storbritannien visade att av de 14 449 våldtäkter som rapporterats 2005/2006 klassificerades 9 procent som falska anklagelser.[19]

I Sverige har det förekommit några uppmärksammade fall med falska anklagelser om våldtäkt liksom att män blivit oskyldigt dömda. Vissa kritiker framhåller att domstolarna och polisen brister i sin analys av de anklagandes vittnesmål.[20][21][22][23][24]

Våldtäkt mot barn[redigera | redigera wikitext]

Om någon haft samlag med barn bedöms det som våldtäkt i de flesta länder även om inte våld eller hot om våld förekommit. Åldergränsen för när personer ses som barn varierar mellan olika länder. I några länder spelar dessutom omständigheterna roll, som till exempel förhållandet mellan gärningsmannen och barnet.

Våldtäkt i krig[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Våldtäkt i krig

Under krig och konflikter är våldtäkt ett vanligt vapen som en del av krigföringen, genom att våldtäkter är satta i system för att utöva terror, förödmjuka, förnedra, visa sin makt och tvinga till underkastelse. Våldet kan ta sig uttryck i att offret bestraffas om de inte "frivilligt" har sex. När våldtäkt blir satt i system på detta sätt betraktas det numera som ett brott mot mänskligheten, ofta utövat som en del i folkmord, och bestraffas som krigsbrott. Även de ledare som inte aktivt deltagit i våldtäkten men accepterat eller uppmuntrat till våldtäkt kan dömas för brott mot mänskligheten. Till våldtäktens målsättningar kan höra att framtvinga graviditeter för att på så vis förödmjuka både den enskilda kvinnan och hennes familj och grupp - hon tvingas till fortplantning av fienden eller förödmjukas så att hon tappar sin status i sitt samhälle. Våldtäkten kan ta sig uttryck i påtvingad prostitution och trafficking, av såväl fienden som den egna gruppen (för att "tillfredsställa" militären). Dessutom är våldtäkter i hemmet vanligare under krig och liknande konflikter.[2][25] Även våldtäkter av män förekommer, men det sker oftare med tillhyggen eller genom skändning av könsorgan, än genom påtvingade samlag.

Teorier om förövare[redigera | redigera wikitext]

Flera årtionden av forskning på beteendemönster, livsstil och personlighet hos dem som begår våldtäkt har visat att det är mycket stor psykisk variation på förövarna. Sedan 1950-talet har forskare trots detta försökt ställa upp topologier för att indela förövarna i kategorier, detta till exempel på grundval av graden av ilska, graden av maktbegär, graden av annan kriminalitet, hämndbegär mot kvinnor eller män i allmänhet, eller graden av sexuell motivation, vilket är de vanligaste motiven till våldtäkt. Massachusetts Treatment Center Rapist Typology (MTC) är en vanlig topologi men det finns flera konkurrerande. En auktoritet inom området topologi är Nicholas Groth.

Mot sådan forskning kan anföras flera forskare som hävdar att förövare inte alls utgör någon från övriga urskiljbar grupp psykiskt sett, och att förövare under dådet befunnit sig i ett normalt mentalt tillstånd.[26]

Topologier och riskfaktorer[redigera | redigera wikitext]

Vid oplanerade våldtäkter av MTC så kallade opportunistiska förövare är våldet instrumentellt men personen har ofta en lång historia av antisocialt beteende.[27] De sexuellt motiverade förövarna kallas också sadistiska förövare, vilka anses vara benägna till mest våld, mer benägna till sexualmord, tortyr och planering inför våldtäkten. Den maktmotiverade förövaren söker någon att kontrollera, och söker sig till någon i en utsatt position, i syfte att känna makt, men kan triggas igång av att ha fått sin makt utmanad.[28] De som drivs av hämndbegär mot kvinnor i allmänhet, använder ofta förolämpningar vid våldtäkten, kan likaså begå sexualmord, men utan att drivkraften är erotisk. Ökat våld vid motstånd, kännetecknar förövare som har annan kriminell belastning, liksom större bruk av brutalt våld som inte är nödvändigt för att genomföra våldtäkten.[29] En annan typ som förekommer i vissa topologier är den amoraliska förövaren, som utan att vara särskilt fientlig mot kvinnor i allmänhet eller offret i synnerhet av rent själviska skäl tvingar sig till sex.[30]

Det finns flera psykopatologiska och psykosociala faktorer som bidrar till att någon begår våldtäkt. Dock kan ingen faktor ensam utgöra en förklaring.[31] Det är vanligare att ha utsatts för sexuella övergrepp som barn bland dem som våldtar barn (drygt 70%). Bland dem som våldtar vuxna, är det vanligare att ha varit utsatt för fysisk och psykisk misshandel under barndomen, i synnerhet i hemmet (ca 70%).[32] (Jämför identifikation med förövaren). Förövare har ofta en högre grad psykotisism än andra dömda för brott.[33] Bland dem som begår sexualmord är det vanligare med social isolering.[34]

Psykopatologiska drag hos dem som våldtar i nära relationer innefattar otrygga anknytningsmönster, instabil självbild, borderline personlighetsstörning, svartsjuka och rädsla att bli övergiven, samt en tendens att överföra sin rädsla att bli övergiven till aggression.[35]

Förutom flera av de ovan nämnda riskfaktorerna, nämner Världshälsoorganisationen (2012) följande: ojämställdhet, normalisering av våld, låg utbildning, antisocial personlighetsstörning, alkoholmissbruk, samt - i synnerhet - tro på familjeheder och sexuell oskuld, uppfattningar om att mannen har sexuella rättigheter, och låga straff för sexuellt våld.[36]

Graden av planering skiljer sig åt beroende på vilken typ av våldtäkt det är fråga om. Studier tyder på att gruppvåldtäkter i högre grad är planerade (90%) än singelvåldtäkter (58%).[37]

Recidivism[redigera | redigera wikitext]

Mycket forskning på recidivism ifråga om våldtäkt har uteslutande studerat den statistiska rimligheten att våldta igen efter straffet. Under 2000-talet har dock synen på recidivism förändrats avseende förövare av våldtäkt: de som våldtar är sällan vanebrottslingar som specialiserat sig på sexualbrott. Däremot är det först och främst sexuella förövare som begår brott i allmänhet.[38] Jämför multikriminalitet.

Det är mycket vanligare att personer som döms för våldtäkt senare begår mord.[39]

Förövares sexualitet[redigera | redigera wikitext]

Många förövare påstår sig vara missnöjda med sitt sexliv, men det råder ingen samsyn bland forskare huruvida sexuell tillfredsställelse är en av våldtäktens målsättningar eller inte. Dömda amerikanska våldtäktsmän har i genomsnitt haft fler sexualpartners än dem som inte dömts, men de har också färre långa förhållanden och längre perioder utan sexpartner. Många som våldtar uppger själva att de sökt attrativa offer i fertil ålder, men det förekommer offer i alla ålderskategorier. Forskare som Groth har däremot uppgett att många förövare uppger att de inte varit sexuellt upphetsade före eller under våldtäkten, medan andra också påpekat att förövaren ofta tillskriver offret den sexuella upphetsningen.[40] Dock är hypersexuell störning en avsevärd riskfaktor för att begå våldtäkt, vilket möjligen utgör en kategori av förövarna.[41] Det är vanligare att förövare reagerar med sexuell upphetsning av att titta på våld.[42]

Teoribildningar omkring förövares drivkrafter[redigera | redigera wikitext]

Förövarperspektivet har också studerats från evolutionspsykologisk synvinkel. Utgångspunkten är en annan än den feministiska, som istället ser våldtäkt som ett inlärt beteende. Evolutionspsykologer pekar på den höga frekvensen våldtäkter hos djur, vilket vanligen förklaras med att våldtäkter kan öka den reproduktiva framgången.[43]

Trots att Sigmund Freud själv inte utredde faktorer bakom våldtäkter, har freudianer och andra inom den psykoanalytiska skolan ägnat frågan mycket utrymme. Denna skola, som sedan de sista årtiondena av 1900-talet förlorat mark, betraktar ofta förövare som att de lider av hora-madonna-komplex, att de lider av undertryckt homosexualitet, eller att de lider av kastrationsångest. Från och med 1970-talet överskuggades de freudianska teorierna av de feministiska, som tenderade att vara mera sociologiskt inriktade i sina förklaringar. I den skolan är det vanligt att se våldtäkt som ett förstärkt uttryck för det patriarkala förtrycket, objektifiering av kvinnan med så kallad victim-blaming, och inlärda könsroller (se även slutwalk). I den traditionen verkade Susan Brownmiller som anser att män våldtar för att skrämma alla kvinnor och att motivet inte i första hand eller alls är sexuellt.[44]

Offrets reaktioner efter våldtäkt[redigera | redigera wikitext]

En våldtäkt är en psykisk kris. Reaktionen på en sådan kris följer vissa faser, även om reaktionerna också kan ta sig mycket individuella former. Våldtäktsoffret relativt den som begår handlingen är ofta i en svagare position, fysiskt, ekonomiskt, mentalt, åldersmässigt, i form av beroendeställning eller för att offret är berusat. Till våldtäkten hör därför ofta annat psykiskt eller fysiskt våld.[45]

Fyra faktorer är synnerligen viktiga när det gäller hur offret reagerar. Det ena är åldern på offret, huruvida det är ett barn, en tonåring eller en vuxen. Det andra är hur offrets psykiska status var innan våldtäkten. Det tredje är graden av överraskning, huruvida offret blev överfallet av en främling eller våldtogs av en bekant. Det fjärde är annat våld som förekommit i samband med våldtäkten. Vidare spelar omgivningen stor roll, det vill säga graden av stöd och förståelse eller graden av misstro eller uteblivet stöd av annan orsak (somliga offer behåller våldtäkten hemlig). Könet på offret kan spela roll ifråga om hur en våldtäkt hanteras mentalt. Män som i vuxen ålder våldtas har lika stor eller större ohälsa än våldtagna kvinnor i samma ålder.[46]

Bearbetningsfaser och diagnoser[redigera | redigera wikitext]

Under den första chockfasen kan offret dissociera och uppfatta händelsen som overklig, återuppleva händelsen i tankar och drömmar, somatisera och kanske få huvudvärk eller magsmärtor, känna sig tom, isolera sig, känna sorg, känna sig smutsig, samt fyllas av skam- och skuldkänslor. Under chockfasen kan offret uppföra sig oväntat, förefalla oberörd, vara påfallande upprörd och uppjagad, eller pendla mellan de olika känslolägena.[47] [48] Vissa bagatelliserar det som hänt.[49] Chocken kan yttra sig i en akut stressreaktion, ett tillstånd som i regel föregriper posttraumatisk stress. Den kan också bl.a. yttra sig i en personlighetsförändring. Benägna individer kan i värsta fall reagera med en hysterisk psykos.

Chocken kan pågå någon timme eller någon dag. Därefter följer en subakut fas, där offret som regel har lyckats få kontroll över sitt beteende, och då offret vanligen går igenom det inträffade i tanken som en första bearbetning (ibland drabbas dock personen av dissociativ amnesi och minns inget alls). Inombords har dock personen inte läkt. Under denna fas kan personen få fobiska beteenden, upptas av tankar på magproblem eller underlivsbesvär, avbryta pågående relationer av sexuell natur, och reagera mentalt genom att vara glömsk och ha koncentrationssvårigheter. Det är vanligt med ökad vaksamhet, oro och sorg. Stämningsläget kan variera från en stund till en annan. Somliga utvecklar skamkänslor och upplevelser av skuld till det inträffade i denna fas.[50] [51]

Efter den subakuta fasen, som kan variera i längd, kommer en latent fas som kännetecknas av att offret inte vill påminnas om våldtäkten eller prata om den. Den latenta fasen kan återkomma.[52]

Därnäst kommer en fas då offret konfronteras med händelsen, t.ex. genom rättegång eller genom att söka medicinsk hjälp (om det inte hänt förr).[53] Denna fas genomgår inte alla. Vissa anmäler inte brottet. Somliga underlåter detta för att de klandrar sig själva eller känner alltför stor skam. Många offer är rädda för att inte bli trodda och därmed drabbas av sekundär viktimisering. Somliga hotas till att vara tysta.[54]

Mönstret till trots finns mycket individuella skillnader i hur ett våldtäktsoffer hanterar händelsen känslomässigt och mentalt. Vissa personer kan, i synnerhet efter chockfasen, utveckla självskadebeteenden, självmordskriser, substansmissbruk, depressioner, ångeststörningar eller posttraumatisk stress.[55][56] Till den traumarelaterade störningarna hör också dissociativa störningar och somatoforma störningar. Traumatiska erfarenheter som våldtäkter kan föregripa anorexia nervosa.[57] Under senare år har man kunnat se att det tycks finnas ett samband mellan att vara utsatt för sexualiserat våld, och att drabbas av ökad fysisk ohälsa, i synnerhet sådana sjukdomar som beror på ökade nivåer stresshormoner och på immunförsvaret, till exempel hjärtinfarkt. Sådana sjukdomar kan uppkomma långt senare än våldtäkten.[58]

Graviditet[redigera | redigera wikitext]

När våldtäkt leder till graviditet är det en konsekvens som vissa rättssystem utdömer som en försvårande omständiget och vilket leder till skärpt straff.[59] Fullgången graviditet efter en singelvåldtäkt är emellertid ovanligt. I länder med fri abort som Sverige leder det ofta till dagen-efter-piller eller abort.[60] Av dem som 2001 begärde abort i Sverige uppgav 12% att de vid den oönskade befruktningen känt sig pressade eller tvingade till att ha sex.[61] Amerikansk forskning har kommit fram till att 4,7% av fullbordade våldtäkter leder till graviditet. Där leder 50% till abort, 5% till att adoptera bort barnet, medan omkring en tredjedel behåller barnet. När kvinnan behåller barnet kan förövaren ha rätt till umgänge och till delaktighet i barnets fostran. Detta är en ytterligare psykisk belastning för den våldtagna. Den psykiska reaktionen kvinnan har efter våldtäkten påverkar hennes förmåga att anknyta till barnet.[62]

Sexuella problem[redigera | redigera wikitext]

Då den psykiska krisen ifråga är sexuellt betingad, förekommer ofta sexuella problem av psykogen natur efter en våldtäkt. De sexuella problemen kan kvarstå flera år efter övergreppet. Kvinnor som blivit våldtagna löper stor risk att drabbas av problem med lubrikation, smärta vid samlag, vulvodyni, vaginism, symtom från nedre urinvägar, och irritabel tarm.[63] Kvinnor som våltagits har också en högre frekvens sexuella högriskbeteenden.[64]

I synnerhet om våldtäkten skett under barndom - och då särskilt i fall med manliga offer - kan offren utveckla promiskuitet.[65] Män som våldtas kan under våldtäkten reagera med ofrivillig erektion och ibland också utlösning, vilket felaktigt kan tolkas som att offret gett vika.[66]

Reviktimiseringsrisk[redigera | redigera wikitext]

Vid våldtäkt finns en förhöjd risk för att drabbas igen,[67] en risk som tycks vara mindre vid posttraumatisk stress än måttligare symtom på sådan störning.[68][69] Risken ökar statistiskt sett av att ha våldtagits före 14 års ålder, men sambandet avtar statistiskt sett gradvis från och med 20-årsåldern.[70]

Anhörigas reaktioner[redigera | redigera wikitext]

Inte bara offer traumatiseras av våldtäkt. Också offrets partner (om det finns någon) kan traumatiseras och uppfylla kriterierna för diagnosen posttraumatisk stressyndrom, liksom föräldrar och andra anhöriga. Det tycks finnas ett samband mellan traumatisering av anhöring, och hur mycket personen försökt stötta offret, samt med att den anhöriga uppfattar det som att det funnits en möjlighet att förhindra våldtäkten.[71]

Lagstiftning i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

För att dömas till våldtäkt i Finland måste gärningsman ha brukat våld eller hotat med våld eller försatt offret i ett hjälplöst tillstånd. Till skillnad från svensk lag kan man inte dömas för våldtäkt om offret till exempel är kraftigt berusat eller medvetslöst utan gärningsmannens skuld. I dessa fall döms istället för sexuellt utnyttjande.[72]

Våldtäkt definieras på samma sätt för barn och vuxna. Samlag med barn under 16 år räknas som sexuellt utnyttjande av barn, utom då åldersskillnaden är liten. Samlag med 16 år fyllda räknas som sexuellt utnyttjande, om någon utnyttjar att en minderårig är i beroendeställning, eller att någon genom bristande mognad har svårt att neka.[73]

Haiti[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2005 klassificeras våldtäkt som ett brott och inte enbart något moraliskt förkastligt. Maxstraffet är 15 års straffarbete om inte offret är under 16 år då straffet kan bli på livstid. Amnesty International redovisar ett omfattande våld mot kvinnor och barn på Haiti.[74]

Pakistan[redigera | redigera wikitext]

1979 antogs Hudud Ordinance, i vilken de brott som anses svårast enligt islamsk rätt, infogades. Lagen bygger på Koranen det vill säga vad som betecknas sharia.

Våldtäkt kan medföra 25 års fängelse och 30 spörapp för förövaren.

Bevisbördan för våldtäkt läggs helt på kvinnan. Enligt islamisk rätt måste hon ha fyra män som bevittnat våldtäkten för att den ska kunna bevisas (Koranen 24:13). Dessutom har domaren att pröva om alla männen är troende muslimer.

Anser domaren att utifrån dessa krav att våldtäkten inte är styrkt riskerar kvinnan att anklagas och dömas för hor, zina. Detta kan medföra spöslitning och fängelse, i allmänhet endast fängelse.[75]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Våldtäkt är i England och Wales definierat som penetration med penis i vagina, anus eller mun utan samtycke enligt Sexual Offences Act 2003, som trädde i kraft 1 maj 2004.[76] Maxstraffet är livstids fängelse. En sammanfattning kan man läsa här.[77]

Skottland[redigera | redigera wikitext]

Våldtäkt är i Skottland definierat annorlunda än i de flesta andra rättssystem. Det är ett brott enligt ”common law” och kan bara utföras av en man mot en kvinna genom att han med penis tränger in i hennes vagina.

Det är enligt ”statute law” förbjudet att ha samlag med flicka under 12 år även om hon skulle samtycka vid påföljd av livstids fängelse. Det är förbjudet att ha samlag med flicka mellan 13 och 16 år. Påföljden är fängelse i högst två år. [78]

Ett reformförslag som också gör våldtäkt av män straffbart antogs 2009, men har ännu inte trätt i kraft. Sexual Offences (Scotland) Act 2008 kommer att antas av skotska parlamentet 2009.[79]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sexualbrott i Sverige

Lagstiftningen regleras i 6 kap Brottsbalken (BrB) som skrevs om med verkan från 2005-04-01.

Definitionen av våldtäkt omfattar både män och kvinnor. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan det räcker med "en jämförbar sexuell handling" till exempel penetrering med främmande föremål. Det är heller inte nödvändigt att offret gör motstånd för att det skall räknas som våldtäkt.

Gruppvåldtäkt anses som försvårande och som grovt brott.

Upprepade våldtäkter mot närstående kan medföra förhöjt straff genom tillämpning av reglerna för grov fridskränkning.

Om någon haft samlag med barn under 15 år bedöms det som våldtäkt även om något våld eller hot om våld inte förekommit. Det spelar ingen roll om det är gärningsmannen eller barnet som tagit initiativ till handlingen. Vid utredning om våldtäkt mot barn är hemlig rumsavlyssning (buggning) tillåten.

USA[redigera | redigera wikitext]

Våldtäkt faller inom delstaternas jurisdiktion i USA och straffen varierar beroende på stat.

Fram till 2008 hade några delstater dödsstraffet kvar i straffskalan för våldtäkt mot barn, men i domen Kennedy v. Louisiana från USA:s högsta domstol 2008 fastslogs att dödsstraff i våldtäktsfall där offret inte avlider strider mot åttonde tillägget till USA:s konstitution om grymma straff, liksom domstolen tidigare hade fastslagit rörande våldtäkt av vuxna kvinnor (Coker v. Georgia 1977).

Även om dödsstraff fanns i straffskalan för våldtäkt så hade ingen person avrättats för detta brott i USA sedan 1964.

På samma sätt som i Europa så anses att personer under viss ålder ska skyddas. Det betyder att inget våld behöver ha förekommit vid samlag med barn. Åldersgränsen varierar från 16 till 18 år. Vanligast är 16 år som till exempel i Connecticut. När en av de inblandade i en sexuell aktivitet är yngre än åldern då man lagligt kan samtycka till samlag, är den juridiska termen 'statutory rape'.

I vissa stater beaktar man också förövarens ålder. I dessa stater anses brottet grövre om förövaren är över 21 år. En översikt över delstaternas lagstiftning om statutory rape ges i denna artikel (följ fotnoten).[3] I de flesta stater använder man inte begreppet "statutory rape" utan man använder begreppen "sexual assault" alternativt "sexual abuse" ungefär sexuellt angrepp eller sexuell misshandel.

Våldtäktsstatistik i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Kriminalstatistik är behäftad med felkällor. Feltolkningar av datamaterialet sker enkelt. Definitionen på vad som är att betrakta som våldtäkt, hur lagarna är utformade, hur kriminalstatistiken upprättas och hur anmälningsbenägenheten ser ut skiljer sig åt mellan länderna (se ovan), varför jämförelser av siffror mellan olika länder och över tiden inom ett land är vansklig.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Berlingske Tidende rapporterade 2012 att sedan 2004 har enligt Danmarks Statistik 450 individer dömts för våldtäkt varav 156 med utländsk bakgrund.[80]

Finland[redigera | redigera wikitext]

År 2005 anmäldes 593 våldtäkter i Finland.

Norge[redigera | redigera wikitext]

År 2006 anmäldes 840 våldtäkter i Norge.[81] Oslopolisen släppte en rapport Voldtekt i Oslo 2004 som fick en del uppmärksamhet i Norge. Den visade att av 150 anmälda våldtäkter (148 kvinnliga och 2 manliga offer) i Oslodistriktet var 65 procent av våldtäktsoffren etniskt norska, 35 procent icke-norska. Av offren var 50 procent alkoholberusade, 13 procent berusade av narkotika och de resterade 37 procent nyktra vid våldtäktstillfället. Offrens medelålder 25,6 år, åldersgruppen 20–29 år stod för 46 procent av offren. Gärningsmännens genomsnittsålder var då för etniska norrmän 35 år, medan icke-norska var 26,4 år, totalt en genomsnittsålder på 29,5 år. 44 procent av gärningsmännen var i åldergruppen 20–29 år. I 39,2 procent av fallen så var förövaren och offret tidigare okända för varandra, 33,3 procent vänner eller bekanta och 27,5 procent i en partnerrelation.[82]

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

Omfattningen på sexuellt våld varierar i Sydafrika och situationen i Johannesburg uppfattas vara den värsta. I en undersökning av organisationen Community of Information, Empowerment and Transparency på 4000 kvinnor i staden svarade en av tre kvinnor att de hade blivit våldtagna det gångna året (1998).[83] I en undersökning svarade mer än en fjärdedel av de deltagande sydafrikanska männen att de någon gång våldtagit någon. Det beräknas att 500 000 våldtäkter begås i Sydafrika varje år.[84]

Sydafrika har bland de högsta förekomsten av barnvåldtäkt i världen.[85] I en relaterad undersökning som genomförts bland 1 500 skolbarn i Soweto township, sa en fjärdedel av alla intervjuade pojkar att "jackrolling", en term för gängvåldtäkt, var kul. Mer än varannan menade att kvinnor som säger nej till sex egentligen menar ja. Pojkarnas åsikter skiljde sig klart från flickornas, vilka upplever situationen oacceptabel.[83] Enligt en undersökning bland unga och vuxna män (13–83 år) i Johannesburg i samma tider (43 % av de svarande i Soweto) gillade 4 % "jackrolling" medan majoriteten fördömde företeelsen. Var fjärde tyckte att nej betyder ja.[86]

Mer än 67 000 fall av våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn rapporterades år 2000 i Sydafrika. Barnskyddande grupper tror att mörkertalet kan vara upp till 10 gånger så många. Många sydafrikaner tror att samlag med en oskuld kan bota en man med hiv eller aids. Sydafrika har det högsta antalet HIV-positiva medborgare i världen. Enligt officiella siffror, är en av åtta sydafrikaner smittade med viruset.[87] Enligt Durban-Westville universitetslärare i antropologi och forskare Suzanne Leclerc-Madlala menar att myten om att sex med en oskuld är ett botemedel mot aids inte är begränsad till Sydafrika utan att det märks i statistiken på sexövergrepp mot unga barn i Zambia, Zimbabwe och Nigeria.[88]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sexualbrott i Sverige

Sverige har den högsta frekvensen av rapporterade våldtäkter i Europa och en av de högsta i världen. I Sverige ökade antalet rapporterade våldtäkter per 100 000 invånare med 170% åren 2004 till 2011. Antal som dömts för våldtäkt har inte ökat i motsvarande grad och har vissa år minskat.

Antal polisrapporter om våldtäkt och antal lagförda i Sverige
UNODC:s definition: “Våldtäkt” betyder här samlag utan medgivande
1975 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
Totalt antal rapporter:[89] 2235 2261 3787 4208 4749 5446 5937 5960 6532
Rapporter per 100 000 invånare:[89] 25.0 25.2 41.9 46.3 51.8 59.0 63.8 63.5 69.2
Antal lagförda:[90] 109 132 153 216 227 217 262 256 204 168 171 178

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) hävdar att det inte är "möjligt att bedöma och jämföra de faktiska nivåerna av våldsbrott ... mellan länderna", men att ökningen i Sverige till stor del förklaras av förändringar i sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft den 1 april 2005 som innebar en bredare rättslig definition av våldtäkt än i andra länder med lägre krav på tvång, och även inkluderar vissa brott som tidigare klassificerades som sexuellt utnyttjande. Dessutom har polisen börjat registrera alla misstänkta och upprepade våldtäkter med separata polisrapporter. BRÅ hävdar att jämförelser baserade på offerundersökningar placerar Sverige på en genomsnittlig nivå bland europeiska nationer.[91]

Våldtäkt är ett brott där anmälningsbenägenheten är låg. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) uppskattade 2011 utifrån tidigare forskning att endast 23 procent av alla våldtäkter anmäldes.[92]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ FN:s generalsekreterare konstaterade 2006 att våldtäkt inom äktenskapet var kriminaliserat i minst 100 länder(enligt enwiki med referens Report of the Secretary-General, In-depth study on all forms of violence against women, United Nations, UN Doc A/61/122/Add.1, 6 July 2006)
  2. ^ [a b] http://www.unicef.org/sowc96pk/sexviol.htm
  3. ^ [a b] http://www.cga.ct.gov/2003/olrdata/jud/rpt/2003-R-0376.htm
  4. ^ Hammurabis lagar # 156 & [1]
  5. ^ Femte Moseboken 22:28-29
  6. ^ Wortley, John, red. (2010), John Skylitzes: A Synopsis of Byzantine History, 811–1057, Cambridge, United Kingdom: Cambridge University Press, s. 372, ISBN 978-0-521-76705-7, http://books.google.com/books?id=vGE8Xq832A0C  (s.372)
  7. ^ Justinianus,Institutiones[2],se ävenAdolf Berger,encyklopediskt ordlista romersk lag, pp. 667 (raptus) och 768 (förhållande) [3]
  8. ^ Ibidem,se även, George Mousourakis,De historiska och institutionella sammanhang av romerska Lags. 30 [4]
  9. ^ Basileios den store,Lettersca 374 e.Kr. [5]
  10. ^ Summa Theologica II-II, Q 154 A 7 [6]
  11. ^ Summa Theologica II-II Q154 A 12 [7]
  12. ^ Alan Soble,Sexuella Undersökningar, NYU Press, 1998, s.10-11.
  13. ^ Vern L. Bullough Bonnie Bullough,människans sexualitet: en encyklopedi
  14. ^ / history00_4_1.htm Upptäck Haiti: Haiti Historia - conquistadorerna-spanska erövringen
  15. ^ Rape - Översikt, lagen och psykiska hälsan, Wayne R . Lafave professor i juridik vid universitetet i Illinois, "materiell straffrätt" 752-756 (3d ed. 2000)
  16. ^ ((citera domstol | rättssökande =Maryland v. Baby| vol = 946 | reporter = A.2d | åsikt = 463 | peka = | domstol = Md | år = 2007 | url = http://mdcourts.gov/opinions/coa/2008/14a07.pdf))
  17. ^ http://www.acc.umu.se/~saasha/kronolog/vtdefine.htm
  18. ^ ”I 8 av 10 anmälda våldtäkter är offer och förövare bekanta”. Brottsförebyggande rådet. 18 april 2005. Arkiverad från originalet den 2 september 2010. http://web.archive.org/web/20100902015153/http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=3&id=173. 
  19. ^ Cybulska B (July 2007). "Sexual assault: key issues". J R Soc Med 100 (7): 321–4. doi:10.1258/jrsm.100.7.321. PMID 17606752. http://jrsm.rsmjournals.com/cgi/content/citation/100/7/321
  20. ^ Ingrid Carlqvist (13 oktober 2005). ”Kvinnan bluffade – sambon fick 5 år”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,712839,00.html. Läst 28 december 2008. 
  21. ^ Lennart Håård (30 mars 2004). ”GW: Pappan är oskyldigt dömd”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,455271,00.html. Läst 28 december 2008. 
  22. ^ Hans Österman (10 maj 2006). ”Rätten: Kvinnan ljög om våldtäkt”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,822906,00.html. Läst 28 december 2008. 
  23. ^ Annica Frisk (3 oktober 2006). ”Falskt anklagad för våldtäkt”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.182653-falskt-anklagad-for-valdtakt. Läst 28 november 2011. 
  24. ^ — (20 maj 2006). ”Oskyldig vill ha ersättning”. Norrbottens-Kuriren. http://www.kuriren.nu/%5CGEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1191618&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2. Läst 28 december 2008. 
  25. ^ http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=64&module_instance=3&action=pod_show
  26. ^ Kumar, Sindhu VIJAYA. "Rape Crime, Law and Victim’s Right an Analysis from Indian Penal System." ACTA UNIVERSITATIS DANUBIUS 3 (2010).
  27. ^ Reid, Sarah, Nick J. Wilson, and Douglas P. Boer. "Risk, needs, and responsivity principles in action: Tailoring rapist's treatment to rapist typologies." DP Boer, R. Eher, & MH Miner, International Perspectives on the Assessment and Treatment of Sexual Offenders (2011): 287-297.
  28. ^ http://www.csom.org/train/etiology/4/4_1.htm
  29. ^ Gordon C. Nagayama Hall, Sexual Aggression: Issues in Etiology, Assessment, and Treatment, Taylor & Francis, 1993, s. 108f
  30. ^ Kumar, Sindhu VIJAYA. "Rape Crime, Law and Victim’s Right an Analysis from Indian Penal System." ACTA UNIVERSITATIS DANUBIUS 3 (2010).
  31. ^ Malamuth, Neil M. "Predictors of naturalistic sexual aggression." Journal of personality and social psychology 50.5 (1986): 953.
  32. ^ di Giacomo, E., and M. Clerici. "1733–Physical and sexual violence as risk factors for those who commit acts of rape and pedophilia." European Psychiatry 28 (2013): 1.
  33. ^ Malamuth, Neil M. "Predictors of naturalistic sexual aggression." Journal of personality and social psychology 50.5 (1986): 953.
  34. ^ Vettor, Shannon, Anthony R. Beech, and Jessica Woodhams. "Rapists and sexual murderers." Pathways to Sexual Aggression (2014): 285.
  35. ^ Proulx, Jean, and Eric Beauregard. "Pathways in the offending process of marital rapists." Pathways to Sexual Aggression (2014): 110.
  36. ^ http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/
  37. ^ Kumar, Sindhu VIJAYA. "Rape Crime, Law and Victim’s Right an Analysis from Indian Penal System." ACTA UNIVERSITATIS DANUBIUS 3 (2010).
  38. ^ Cale, Jesse, and Patrick Lussier. "A criminal career approach to sex offender subtypes." Pathways to Sexual Aggression (2014): 229.
  39. ^ Vettor, Shannon, Anthony R. Beech, and Jessica Woodhams. "Rapists and sexual murderers." Pathways to Sexual Aggression (2014): 285.
  40. ^ Bryden, David P., and Maren M. Grier. "Search for Rapists Real Motives, The." J. Crim. L. & Criminology 101 (2011): 171.
  41. ^ Marshall, L. E., and William L. Marshall. "Excessive sexual desire disorder among sexual offenders: The development of a research project." Sexual Addiction &Compulsivity: The Journal of Treatment and Prevention 8.3-4 (2001): 301-307.
  42. ^ Malamuth, Neil M. "Predictors of naturalistic sexual aggression." Journal of personality and social psychology 50.5 (1986): 953.
  43. ^ Vandermassen, Griet. "Evolution and rape: A feminist Darwinian perspective." Sex Roles 64.9-10 (2011): 732-747.
  44. ^ Bryden, David P., and Maren M. Grier. "Search for Rapists Real Motives, The." J. Crim. L. & Criminology 101 (2011): 171.
  45. ^ http://www.1177.se/Kronoberg/Tema/Sex-och-relationer/Vald-och-overgrepp/Sexuella-overgrepp/?ar=True
  46. ^ Våld och hälsa, Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, Uppsala 2014, 86ff
  47. ^ A. Raynal et al, Current concepts management of rape, SA MEDICAL JOURNAL 31 JANUARY 1981
  48. ^ http://www.sodersjukhuset.se/Avdelningar--mottagningar/Mottagningar/Akutmottagning-for-valdtagna-kvinnor/Vanliga-reaktioner-efter-en-valdtakt-eller-ett-valdtaktsforsok/
  49. ^ http://www.1177.se/Kronoberg/Tema/Sex-och-relationer/Vald-och-overgrepp/Sexuella-overgrepp/?ar=True
  50. ^ A. Raynal et al, Current concepts management of rape, SA MEDICAL JOURNAL 31 JANUARY 1981
  51. ^ http://www.sodersjukhuset.se/Avdelningar--mottagningar/Mottagningar/Akutmottagning-for-valdtagna-kvinnor/Vanliga-reaktioner-efter-en-valdtakt-eller-ett-valdtaktsforsok/
  52. ^ A. Raynal et al, Current concepts management of rape, SA MEDICAL JOURNAL 31 JANUARY 1981
  53. ^ A. Raynal et al, Current concepts management of rape, SA MEDICAL JOURNAL 31 JANUARY 1981
  54. ^ http://www.1177.se/Kronoberg/Tema/Sex-och-relationer/Vald-och-overgrepp/Sexuella-overgrepp/?ar=True
  55. ^ Zinzow, Heidi M., et al. "Prevalence and risk of psychiatric disorders as a function of variant rape histories: results from a national survey of women." Social psychiatry and psychiatric epidemiology 47.6 (2012): 893-902.
  56. ^ Balsam, Kimberly F., Keren Lehavot, and Blair Beadnell. "Sexual revictimization and mental health: A comparison of lesbians, gay men, and heterosexual women." Journal of interpersonal violence 26.9 (2011): 1798-1814.
  57. ^ Reyes-Rodríguez, Mae Lynn, et al. "Posttraumatic stress disorder in anorexia nervosa." Psychosomatic medicine 73.6 (2011): 491-497.
  58. ^ Våld och hälsa, Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, Uppsala 2014, 86ff
  59. ^ Bridges, Khiara M. "When pregnancy is an injury: rape, law, and culture." Stanford law review 65.3 (2013): 457-516.
  60. ^ http://www.nck.uu.se/kunskapscentrum/kunskapsbanken/amnen/sexuellt_vald/medicinska_och_psykosociala_konsekvenser/
  61. ^ http://www.sfpog.se/pdf/symposium2013/Valdtakt_obstetrik_ELRyding_rev.pdf
  62. ^ Shauna R. Prewitt, Giving Birth to a “Rapist’s Child”: A Discussion and Analysis of the Limited Legal Protections Afforded to Women Who Become Mothers Through Rape, Volume 98 - Issue 3 Georgetown Law Journal
  63. ^ Postma, Riemke, et al. "Pelvic floor muscle problems mediate sexual problems in young adult rape victims." The journal of sexual medicine 10.8 (2013): 1978-1987.
  64. ^ Turchik, Jessica A., and Christina M. Hassija. "Female sexual victimization among college students: Assault severity, health risk behaviors, and sexual functioning." Journal of interpersonal violence (2014): 0886260513520230.
  65. ^ Conley, Terri D., and Megan R. Garza. "Gender and Sequelae of Child Versus Adult Onset of Sexual Victimization: Body Mass, Binge Eating, and Promiscuity." Journal of Applied Social Psychology 41.11 (2011): 2551-2572.
  66. ^ Bullock, Clayton M., and Mace Beckson. "Male victims of sexual assault: phenomenology, psychology, physiology." Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law Online 39.2 (2011): 197-205.
  67. ^ Messman‐Moore, Terri L., and Amy L. Brown. "Risk perception, rape, and sexual revictimization: A prospective study of college women." Psychology of Women Quarterly 30.2 (2006): 159-172.
  68. ^ Wilson, Amy E., Karen S. Calhoun, and Jeffrey A. Bernat. "Risk recognition and trauma-related symptoms among sexually revictimized women." Journal of consulting and clinical psychology 67.5 (1999): 705.
  69. ^ Creighton, Candace D., and Alyson C. Jones. "Psychological profiles of adult sexual assault victims." Journal of forensic and legal medicine 19.1 (2012): 35-39.
  70. ^ Humphrey, John A., and Jacquelyn W. White. "Women’s vulnerability to sexual assault from adolescence to young adulthood." Journal of Adolescent Health 27.6 (2000): 419-424.
  71. ^ Christiansen, Dorte, Rikke Bak, and Ask Elklit. "Secondary victims of rape." Violence and victims 27.2 (2012): 246-262.
  72. ^ Strafflagen 20 kap. 1 § respektive 5 §
  73. ^ Strafflagen 20 kap. 6 § respektive 5 §
  74. ^ http://www.amnesty.org/en/library/asset/AMR36/004/2008/en/f8487127-b1a5-11dd-86b0-2b2f60629879/amr360042008eng.pdf
  75. ^ http://www.bridge.ids.ac.uk/reports/re10c.pdf Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  76. ^ http://www.opsi.gov.uk/Acts/acts2003/ukpga_20030042_en_1
  77. ^ http://www.homeoffice.gov.uk/documents/adults-safe-fr-sex-harm-leaflet?view=Binary
  78. ^ http://www.opsi.gov.uk/ACTS/acts1995/ukpga_19950039_en_2
  79. ^ http://www.scottish.parliament.uk/s3/bills/11-sexualOffences/b11s3-intro.pdf Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  80. ^ Lars Fogt (22. juli 2012). ”Hveranden voldtægtsdømt er udlænding”. Berlingske Tidende. http://www.bt.dk/danmark/hveranden-voldtaegtsdoemt-er-udlaending. Läst 23 juli 2012. 
  81. ^ Statistisk sentralbyrå Lovbrudd anmeldt, etter type lovbrudd. 1993-2006
  82. ^ Marianne Sætre, Veslemøy Grytdal (2004). ”Voldtekt i Oslo 2004” (på no) (PDF). https://www.politi.no/vedlegg/lokale_vedlegg/oslo/Vedlegg_104.pdf. Läst 8 september 2012.  Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  83. ^ [a b] http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/258446.stm BBC World: Africa South Africa's rape shock
  84. ^ http://www.irinnews.org/Report.aspx?ReportId=84909
  85. ^ http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1680715,00.html?xid=feed-yahoo-full-world
  86. ^ ”1997-2000 surveys on sexual violence” (på engelska) (pdf). CIET. http://www.ciet.org/_documents/2006224131250.pdf. 
  87. ^ http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/africaandindianocean/southafrica/1362134/South-African-men-rape-babies-as-cure-for-Aids.html
  88. ^ http://www.aegis.com/news/suntimes/1999/ST990401.html
  89. ^ [a b] CTS 2012 Rape, UNODC, läst 2014-07-02.
  90. ^ [http://www.bra.se/download/18.421a6a7d13def01048a80006939/1401262604250/42La_fra1975.xls Antal lagförda per huvudtyp 1975-2013
  91. ^ ”How common is rape in Sweden compared to other European countries?”. The Swedish National Council for Crime Prevention. 2011-01-18. http://www.bra.se/bra/bra-in-english/home/news-from-bra/archive/news/2011-01-18-how-common-is-rape-in-sweden-compared-to-other-european-countries.html. Läst 2012-07-04. 
  92. ^ Grevholm, Erik. Nilsson, Lotta. Carlstedt, Malena. (2005). "Rapport 2005:7. Våldtäkt: En kartläggning av polisanmälda våldtäkter" (svenska) (PDF). Brottsförebyggande rådet. 48-49. ISBN 91-38-32184-X

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • SOU 1976:9 Sexuella övergrepp : förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott : betänkande. Sexualbrottsutredningen.

Uppsatser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]