VM i segelflyg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Världsmästerskapen i segelflyg kom till som en ersättning för de utlovade segelflygtävlingarna i OS-programmet vid London OS 1948, redan till Helsingfors OS 1940 var segelflyg en sport som stod på det olympiska programmet för första gången. London kunde inte genomföra tävlingarna och i Helsingfors kom andra världskriget i vägen.

Internationaler Wettbewerb-Wasserkuppe 1937 i Wasserkuppe, Tyskland räknade deltagare från England, Schweiz, Österrike, Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Tyskland. Tävlingen vanns av Heini Dittmar som tillsammans med landsmaninnan Hanna Reitsch och polacken Mynarski noterade de längsta flygningarna. Ibland räknar man denna tävling som den första VM-tävlingen trots att Fédération Aéronautique Internationale (FAI) gav tävlingarna officiell status först under 1950-talet.
Resultat 1937:

  • 1 Heini Dittmar, Tyskland, Fafnir Ii, 1 662,5 poäng
  • 2 Hofmann, Tyskland, Moazagotl, 1 427 poäng
  • 3 Späte, Tyskland, Minimoa, 1 325 poäng
  • Utöver huvudtävlingen delades det ut några specialpriser:
  • Priset för längsta flygning: Mynarski Polen, samt Reitsch och Dittmar Tyskland
  • Priset för högsta höjd: Zabsky, Polen, 2 800 meter
  • Priset för uthållighetsflygning: Frena, Österrike, 19.01 timme
  • Hermann Göring priset: Ludwig Hofmann, Tyskland
  • General Milch pris: Wolfgang Späte, Tyskland
  • Priset från NSFK: Sandemeier, Schweiz
  • Priset från Aero-Clubs von Deutschland: Kurt Schmidt, Tyskland
  • Priset från den tyska flygindustrin: Hanna Reitsch, Tyskland

Innehåll

VM 1948, Samedan, Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Vid tävlingarna deltog 26 tävlande från åtta nationer, från början var elva nationer anmälda. Tävlingarna omfattade bland annat höjdflygning, målflygning, hastighetsflygning på rak bana cirkelflygning i kombination med höjdflygning, detta är tävlingsformer som inte är aktuella idag.

Årens resultat[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1948[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Per-Axel Persson, Sverige, 27 086 poäng
  • 2, Schachenmann, Schweiz, 26 258 poäng
  • 3, Kuhn, Schweiz, 25 970 poäng
  • 4, Arne Magnusson, Sverige, 22 319 poäng



VM 1950, Örebro, Sverige Sverige fick förtroendet att arrangera VM som en del av KSAKs 50-årsjubileum. Startlistan upptog 29 deltagare från 11 nationer. Tävlingarna omfattade nu de tre grenarna distansflygning i förening med höjdflygning, distansflygning mot valfritt mål och hastighetsflygning på rak bana. Tävlingen var egentligen det första världsmästerskapet med officiell status från FAI

Resultat VM 1950[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Billy Nilsson, Sverige, 866,756 poäng
  • 2, Paul McCready, USA, 842,989 poäng
  • 3, Milan Borisek, Jugoslavien, 777,484 poäng
  • 5, Arne Magnusson, Sverige, 740,608 poäng



VM 1952, Madrid, Spanien Till tävlingen infördes klassen tvåsitsiga flygplan, med samma grenar som vid VM 1950. Vid tävlingarna deltog 41 tävlande från 14 nationer i klassen ensitsiga flygplan och 17 par från 9 nationer i klassen tvåsitsiga flygplan.

Resultat VM 1952[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Philips Wills, Storbritannien, 4 333 poäng
  • 2, Gerard Pierre, Frankrike, 4 048 poäng
  • 3, Forbes, Storbritannien, 4 043 poäng
  • 20, Billy Nilsson, Sverige, 2 623 poäng

Resultat VM 1952 tvåsitsiga flygplan[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Luis Jues och Miguel Ara Spanien



VM 1954, Camp Hill, Great Hucklow, England Tävlingarna öppnades av Lord Brabazon of Tara i hällande ösregn, tävlingarna kom att gå till historien som de blötaste och mest hasardartade av alla segelflyg-VM. Som vid tävlingarna i Spanien 1952 tävlade man i klasserna en- och tvåsitsiga flygplan. I den ensitsiga klassen deltog 34 tävlande från 19 nationer

Resultat VM 1954[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Gerard Pierre, Frankrike, 2 956 poäng
  • 2, Philips Wills, Storbritannien, 2 855 poäng
  • 3, A. Wiethüchter, Västtyskland, 2 817 poäng
  • 6, Per-Axel Persson, Sverige, 2 118 poäng

Resultat VM 1954 tvåsitsiga flygplan[redigera | redigera wikitext]

  • 1, B. Komac och Z. Rain, Jugoslavien



VM 1956, Saint-Yan, Frankrike Tävlingen blev inte någon riktigt stor tävling eftersom det var svårfluget väder och därmed blev tävlingsuppgifterna komplicerade. Eftersom fotoförbud rådde från luften kontrollerades brytpunkterna med duksignaler på marken, knepigt nog gällde detta förbud endast fransmän, men övriga nationaliteter rekommenderades att inte visa upp brytpunktskameran för eventuellt uppdykande gendarmer. Vid tävlingsdagen den 6 juli havererade brasilianaren Da Dosa i bergen och bröt ett ben, och sista tävlingsdagen inträffade ett haveri som höll på att kosta amerikanen Bill Ivans livet.

Resultat VM 1956[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1956 tvåsitsiga flygplan[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Nick Goodhart och Frank Foster, Storbritannien



VM 1958, Leszno, Polen Inför tävlingarna i Leszno infördes nya tävlingsbestämmelser samt tävlingsklasserna Standard och Open medan klassen tvåsitsiga flygplan togs bort. Samtidigt utarbetade Nils Söderberg en ny matematisk formel för poängberäkningen, med dessa ändringar skapades den mer moderna tävlingsform som fortfarande används. Till tävlingarna var 61 deltagare från 23 nationer anmälda. Organisationen av tävlingen var i stort sett bra, men språkproblemen tvingade tävlingsledningen att införa även engelska vid sidan av franska och polska som officiella språk. Under träningsveckan före tävlingen passade Irve Silesmo på att sätta nytt svenskt rekord på 200 och 300 km triangelbana.

Resultat VM 1958 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Adam Witek, Polen, i Mucha, 5 232 poäng
  • 2, Per-Axel Persson, Sverige, i Zugvogel IV, 5 086 poäng
  • 3, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 5 021 poäng
  • 14, Irve Silesmo, Sverige, Zugvogel IV, 3 352 poäng

Resultat VM 1958 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Günter Haase, Västtyskland, i HKS-3, 5 651 poäng
  • 2, Nic Goodhart, Storbritannien, i Skylark 3, 5 172 poäng
  • 3, R. Mestan, Tjeckoslovakien, i Zugvogel 3, 5 124 poäng
  • 15, Harry Molander, Sverige, Zugvogel 3, 3 937 poäng



VM 1960, Köln, Västtyskland Till tävlingarna var 55 piloter från 23 nationer anmälda. På grund av den täta flygtrafiken runt Köln var molnflygning inte tillåten.

Resultat VM 1960 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 5 619,1 poäng
  • 2, G Münch, Brasilien, i Ka 6, 5 237,8 poäng
  • 3, Adam Witek, Polen, i Foka, 5 201,9 poäng
  • 22, Per-Axel Persson, Sverige, i Zugvogel IV, 3 051,3 poäng

Resultat VM 1960 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Rolf Hossinger, Argentina, i Skylark 3, 5 102,7 poäng
  • 2, Edward Makula, Polen, i Zefir, 5 079,1 poäng
  • 3, J. Popiel, Polen, i Zefir, 5 020,7 poäng
  • 5, Sven "Fakiren" Jonsson, Sverige, Zugvogel IV, 4 443,6 poäng



VM 1963, Junin, Argentina Till tävlingarna i Junin var 23 nationer representerade med 38 deltagare anmälda i Standard och 25 deltagare i Open. Tävlingarna genomfördes på flygplatsen Laguna de Gomes. Under sista tävlingsdagen råkade holländaren Breunissen överskrida max tillåtna flyghastighet med sin Skylark III, som fick vingflutter och vingbrott varvid flygplanet singlade rakt ner mot startområdet. Breunissen lyckades ta sig ur flygplanet och tog sig ner med fallskärm medan flygplanet landade 50 meter från startplatsen.

Resultat VM 1963 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 6 221,0 poäng
  • 2, Laciny, Frankrike, i Edelweiss, 5 356,5 poäng
  • 3, Horma, Finland, i Vasama, 5 291,1 poäng
  • 19, Sture Rodling, Sverige, Ka 6, 4 401,7 poäng

Resultat VM 1963 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Edward Makula, Polen, i Zefir, 6 107,1 poäng
  • 2, J. Popiel, Polen, i Zefir, 5 638,4 poäng
  • 3, Schreder, USA, i HP-II, 5 370,7 poäng



VM 1965, South Cerney, England Vid tävlingarna deltog 86 tävlande från 28 nationer. Samtidigt med tävlingarna genomfördes OSTIV-kongressen, som tilldelade Slingsby OSTIV-priset för fabrikens konstruktion av Dart 15

Resultat VM 1965 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Francois Henry, Frankrike, i Edelweiss, 4 945 poäng
  • 2, M. Ritzi, Schweiz, i Elfe, 4 798 poäng
  • 3, F. Kepka, Polen, i Foka 4, 4 627 poäng
  • 17, Per-Axel Persson, Sverige, i Vasama, 3 830 poäng

Resultat VM 1965 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Jan Wroblewski, Polen, i Foka 4 5 263 poäng
  • 2, R. Spänig, Västtyskland, i D-36, 5 164 poäng
  • 3, R. Kuntz, Västtyskland, i SHK-1, 4 990 poäng
  • 35, Irve Silesmo, Sverige, i Ka 6Cr, 2 138 poäng



VM 1968, Leszno, Polen Tävlingen kom att bli det största VM genom tiderna med 105 tävlande från 32 nationer.

Resultat VM 1968 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Andrew Smith, USA, i Elfe S-3, 5 595 poäng
  • 2, Per-Axel Persson, Sverige, i Libelle, 5 459 poäng
  • 3, Rudolf Lindner, Västtyskland, i Phoebus, 5 444 poäng
  • 13, Sture Rodling, Sverige, i Libelle, 4 626 poäng

Resultat VM 1968 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Harro Wödl, Österrike, i Cirrus 5 730 poäng
  • 2, Göran Ax, Sverige, i Phoebus, 5 699 poäng
  • 3, Ruedi Seiler, Schweiz, i Diamant, 5 673 poäng
  • 33, Göte Olsson, Sverige, i Phoebus, 3 879 poäng



VM 1970, Marfa, Texas, USA vid tävlingarna deltog 79 tävlande från 24 nationer. Detta var det första VM där hastighetstävlingar på slutna banor dominerade. Tävlingen omfattade 9 deltävlingar varav 7 stycken var hastighetsflygningar.

Resultat VM 1970 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1970 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, George Moffat, USA, i Nimbus 8323 poäng
  • 2, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 12, 8036 poäng
  • 3, Michel Mercier, Frankrike, i ASW 12, 7811 poäng
  • 13, Åke Pettersson, Sverige, i Diamant, 7208 poäng



VM 1972, Vrsac, Jugoslavien 89 deltagare från 28 nationer deltog i tävlingarna. Tävlingen kom att bli de mest dramatiska med två dödsolyckor och två fallskärmsräddningar. Den fjärde tävlingsdagen kom ungraren Lajos Warkozi i en Cobra 15 troligen in i ett cumulonimbus moln och man drar den slutsatsen att flygplanet blev svårt nedisat och att det gått i spinn, huven var fastfrusen så att föraren inte kunnat öppna den för att genomföra ett nödhopp med fallskärm, fyra dagar senare kolliderade kanadensaren Wolfram Mix vid en lågflygning med en rullande lastbil, han ådrog sig mycket svåra skador och avled på ett sjukhus i Belgrad efter ett dygn. Sista tävlingsdagen rammades Åke Petterssons Nimbus 2 av delar från Guernsey-piloten David Innes LS-1 som brutits sönder i luften, båda piloterna räddade sig med fallskärm. Petterssons flygplan dalade sakta mot marken och hejdades i sista fasen av en träddunge, inte värre skadat än att det senare kunde repareras.

Resultat VM 1972 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Jan Wroblewski, Polen, i Orion, 5 529 poäng
  • 2, Eugen Rudensky, Sovjetunionen, i ASW 15, 5 219 poäng
  • 3, Franciszek Kepka, Polen, i Orion, 5 107 poäng
  • 13, Gunnar Karlsson, Sverige, i Cirrus, 4 457 poäng

Resultat VM 1972 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2 5 816 poäng
  • 2, Matias Viitanen, Finland, i ASW 17, 5 779 poäng
  • 3, Stanislav Kluk, Polen, i Jantar, 5 760 poäng
  • 29, Åke Pettersson, Sverige, i Nimbus 2, 3 889 poäng



VM 1974, Waikerie, Australien Premiärminister Gough Whitlam invigde tävlingarna som samlat 67 deltagare från 22 nationer. Tävlingarna omfattade 11 tävlingsdagar, i Standardklassen genomfördes nio hastighetsflygningar och i Openklassen genomfördes tio hastighetsflygningar. I Open och Standard flögs totalt en distans på 238 740 km vilket motsvarar nästan sex gånger jorden runt vid ekvatorn.

Resultat VM 1974 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Helmut Reichmann, Västtyskland, i LS-2, 9 325 poäng
  • 2, Ingo Renner, Australien, i Cirrus, 9 296 poäng
  • 3, Franciszek Kepka, Polen, i Jantar, 9 266 poäng
  • 11, Göran Andersson, Sverige, i Cirrus, 8 367 poäng

Resultat VM 1974 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, George Moffat, USA, i Nimbus 2 10 635 poäng
  • 2, Bernt Zegels, Belgien, i Kestrel, 10 227 poäng
  • 3, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 17, 10 059 poäng
  • 7, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2, 9 245 poäng



VM 1976, Räyskälä, (Loppis), Finland lockade 85 deltagare från 24 nationer. Trots att briefing och väderinformationen sköttes mycket bra blev inte vädret vad meteorologerna och tävlingspiloterna önskade, varför vädret spelade en negativ roll för tävlingens genomförande.

Resultat VM 1976 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Ingo Renner, Australien, i PIK 20B, 4 056 poäng
  • 2, Gunnar Karlsson, Sverige, i PIK 20B, 4 048 poäng
  • 3, George Burton, Storbritannien, i PIK 20B, 3 924 poäng
  • 19, Göran Andersson, Sverige, i PIK 20B, 3 225 poäng

Resultat VM 1976 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, George Lee, Storbritannien, i ASW 17 4 594 poäng
  • 2, J. Ziobro, Polen, i Jantar 2, 4 535 poäng
  • 3, H. Muszcynski, Polen, i Jantar 2, 4 488 poäng
  • 9, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2, 3 572 poäng



VM 1978, Chateauroux, Frankrike Tävlingarna utökades med klassen 15-meters som lockade 23 deltagare, totalt medverkade i alla klasser 79 tävlande från 21 nationer.

Resultat VM 1978 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Baer Selen, Nederländerna, i ASW 19, 10 681 poäng
  • 2, Leonardo Brigliadori, Italien, i Cirrus, 10 321 poäng
  • 3, Michel Recule, Frankrike, i Cirrus, 10 185 poäng
  • 13, Åke Pettersson, Sverige, i ASW 19, 9 094 poäng

Resultat VM 1978 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Helmut Rechmann, Västtyskland, i SB 11, 10 544 poäng
  • 2, Karl Striedieck, USA, i ASW 20, 10 500 poäng
  • 3, Göran Ax, Sverige, i ASW 20, 10 142 poäng

Resultat VM 1978 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, George Lee, Storbritannien, i Schempp-Hirth Nimbus-3, 6 685 poäng
  • 2, Bruno Gantenbrink, Västtyskland, i Nimbus 2, 10 018 poäng
  • 3, Francois-Louis Henry, Frankrike, i Nimbus 2, 9 919 poäng



VM 1981, Paderborn, Västtyskland Antalet deltagare blev 81 tävlande från 25 nationer efter att ett flertal lag dragit sig ur tävlingen till följd av Sydafrikas närvaro. I Openklassen tog George Lee sin tredje VM-titel i följd och han är därmed unik i VM-historien.

Resultat VM 1981 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Marc Schroeder, Frankrike, i Rolladen-Schneider LS4, 5 769 poäng
  • 2, Swein Kristiansen, Norge, i LS-4, 5 755 poäng
  • 3, Gabriel Chenevoy, Frankrike, i LS-4, 5 732 poäng
  • 22, Göran Andersson, Sverige, i Jantar, 3 093 poäng

Resultat VM 1981 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1981 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, George Lee, Storbritannien, i Nimbus 3 6 685 poäng
  • 2, Klaus Holighaus, Västtyskland, i Nimbus 3, 6 590 poäng
  • 3, Bruno Gantenbrink, Västtyskland, i Nimbus 3, 6 358 poäng



VM 1983, Hobbs, New Mexico, USA



VM 1985, Rieti, Italien



VM 1987, Benalla, Australien



VM 1989, Wiener Neustadt, Österrike



VM 1991, Uvalde, Texas, USA



VM 1993, Borlänge, Sverige Med 116 tävlande från 25 nationer i alla klasser blev 1993 års VM det största genom åren. Under tävlingsveckorna blev det flera utelandningar bland annat landade schweizaren Federico L. Blatter i en myr där enda möjligheten att transportera bort flygplanet var med en helikopter. Vid avslutningsceremonin fick han en tavla utörd av konstnären Kjell Fristedt föreställande ett forntida myrlandskap med en vikingahjälm och ett segelflygplan. Det lettiska landslaget som gjorde sitt första deltagande i VM utförde den mest spekatulära ankomsten, 2 st segelflygplan på släp efter en Antonov An-2, bogseringen över Östersjön tog 4½ timme.

Resultat VM 1993 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]


Resultat VM 1993 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]


Resultat VM 1993 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]



VM 1995, Omarama, Nya Zeeland Tävlingarna genomfördes på Omarams flygfält som är beläget mitt på Sydön. Till tävlingarna var 23 nationer anmälda. Redan under träningsveckan före tävlingen havererade fransmannen Gherard Lherm då han under svår turbulens förlorade vingspetsarna och flygplanet bröts sönder i luften, Lherm lyckades hoppa med fallskärm och kunde tack vare arrangörerna låna ett nytt flygplan. De tuffa förhållanderna bidrog till ytterligare tre stycken haverier och ett par piloter drog sig ur tävlingen, eftersom de ansåg flygningen som allt för farlig.

Resultat VM 1995 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1995 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1995 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]



VM 1997, Château-Arnoux-Saint-Auban, Frankrike En nyhet inför tävlingen var att flygplanens spännvid mättes med laser, och det uppdagades att flera flygplan var upp till 25 mm för breda, piloterna fick välja mellan straffpoäng eller att modifiera vingarna till rätt spännvidd. De flesta valde att fila på vingarnas infästningar eller med hjälp av en värmepistol värma upp vingen och ändra vinkeln på wingleten.

Resultat VM 1997 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1997 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 1997 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Gerard Lherm, Frankrike, i ASW 22, 7533 poäng
  • 2, Didier Hauss, Frankrike, i Nimbus 4, 7523 poäng
  • 3, Robert Schroeder, Tyskland, i ASW 22BL, 7518 poäng


VM 1997, Inonu, Turkiet Tävlingen omfattade 7 tävlingsdagar.

Resultat VM 1997 World klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Frederic Hoyeau, Frankrike, i PZL PW-5, 5622 poäng
  • 2, Henry Julien, Frankrike, i PZL PW-5, 5338 poäng
  • 3, Jesper Engström, Sverige, i PZL PW-5, 5278 poäng



VM 1999, Bayreuth, Tyskland Till tävlingarna var 122 piloter från 24 nationer anmälda. Från Sverige deltog sju tävlande dessutom omhändertogs Norges enda tävlande av den svenska lagledningen. Under VM flögs sammanlagt 357 253 km, nästan 10 varv runt jorden. Under tävlingen svepte den omtalade solförmörkelsen förbi Bayreuth vid 12:40-tiden den 11 augusti. Parallellt med VM genomfördes den 26:e OSTIV-kongressen.

Resultat VM 1999 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]


Resultat VM 1999 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]


Resultat VM 1999 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]


VM 1999, Leszno, Polen Tävlingarna lockade 25 deltagare, bland piloterna fanns namnkunniga piloter från andra tävlingsklasser och mästerskap.

Resultat VM 1999 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Henry Julien, Frankrike, i PZL PW-5, 6 114 poäng
  • 2, Fredric Hoyeau, Frankrike, i PZL PW-5, 5 882 poäng
  • 3, Sebastian Kawa, Polen, i PZL PW-5, 5 333 poäng



VM 2001, Mafeking, Sydafrika Till tävlingarna var 71 deltagare från 21 nationer anmälda. Efter att Anders Hyllander förolyckats i ett flyghaveriLinateflygplatsen svalnade det svenska intresset för att delta, och för första gången någonsin var vi inte representerade. Tävlingarna inleddes 17 december och avslutades 30 december.

Resultat VM Open 2001-klassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2001 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2001 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]


VM 2001, Gawler, Australien Var den första tävlingen för den nya Klubbklassen. Till tävlingarna var 44 deltagare från 22 nationer anmälda.

Resultat VM 2001 Klubbklass[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Peter Masson, Storbritannien, i DG-101, 6972 poäng
  • 2, Richard Hood, Storbritannien, i Standard Cirrus, 6879 poäng
  • 3, Tomas Suchanek, Tjeckien, i Standard Cirrus, 6789 poäng
  • 13, Torbjörn Hägnander, Sverige, i LSZ 7, 5814 poäng


VM 2001, Lillo, Spanien



VM 2002 Freudenstadt, Tyskland Till tävlingarna var det 66 tävlande anmälda, eftersom IGC av säkerhetsskäl inte tillät större startfält än 55 tävlande tvingades man dela in de tävlande i två grupper där länder med två anmälda fick en pilot i vardera gruppen. Under tävlingsperioden genomfördes föreläsningar om Claus Oldmanns världsrekordflygning i Argentina och Gerhard Waibel om framtida utvecklingsmöjligheter för segelflyget.

Resultat VM 2002 Klubbklass[redigera | redigera wikitext]



VM 2003, Leszno, Polen Till tävlingarna kom 128 tävlande från 31 natinoner.

Resultat VM 2003 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2003 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2003 18-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2003 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]


VM 2003, Nitra, Slovakien

  • World Klass 1, Sebastian Kawa, Polen, i PZL PW-5



VM 2004, Elverum, Norge Till tävlingarna var 57 deltagare från 23 nationer anmälda. På grund av vädret kunde bara fem tävlingsdagar genomföras.

Resultat VM 2004 Klubbklass[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Sebastian Kawa, Polen, i SZD-48-3M Brawo, 3 494 poäng
  • 2, Jay Rebbeck, Storbritannien, i Cirrus 75, 3 408 poäng
  • 3, Arkadiusz Downar, Polen, i SZD-48-3M Brawo, 3 398 poäng
  • 19, Per Weastling, Sverige, i LS 1f, 3 030 poäng



VM 2006, Eskilstuna, Sverige Till Eskilstuna var 29 lag från 6 kontinenter, sammanlagt 350 personer anmälda.

Resultat VM 2006 Open-klassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2006 18-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2006 15-metersklassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Janusz Centka, Polen, i SZD 56 Diana 2, 8160 poäng
  • 2, György Gulyás, Ungern i Ventus 2a, 8147 poäng
  • 3, Börje Eriksson, Sverige i Ventus 2a, 7559 poäng
  • 16, Mikael Engström, Sverige i Ventus 2b, 6461 poäng

Resultat VM 2006 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]


VM 2006, Vinon-sur-Verdon, Frankrike



VM 2008, Rieti, Italien

  • World Klass
  • Standard
  • Klubbklass


VM 2008, Lüsse, (Bad Belzig, Tyskland

Dam-VM i segelflyg[redigera | redigera wikitext]

VM 2001 Pociunai, Litauen



VM 2003 Jihlava, Tjeckien



VM 2005 Klix, Tyskland



VM 2007 Romorantin, Frankrike

    • Standard klassen
    • 15-meter klassen
    • Klubbklassen


VM 2009 Szeged, Ungern

    • Standard klassen
    • 15-meter klassen



Junior-VM i segelflyg[redigera | redigera wikitext]

VM 1999 Terlet, Nederländerna



VM 2001 Issoudun, Frankrike



VM 2003 Nitra, Slovakien Vid invigningen genomfördes en flyguppvisning där fyra Blanikar blev uppbogserade av en Cmelak i ett kvadrupel-släp.

Resultat VM 2003 Standardklassen[redigera | redigera wikitext]

Resultat VM 2003 Klubbklassen[redigera | redigera wikitext]



Junior-VM 2005 Husbands Bosworth, Storbritannien Tävlingen omfattade nio tävlingsdagar, varken Norge eller Sverige deltog.

Resultat VM 2005 Standard klassen[redigera | redigera wikitext]

  • 1, Mark Parker, Storbritannien, i Rolladen-Schneider LS8, 7 322 poäng
  • 2, Jonathan Meyer, Storbritannien, i Discus, 7 184 poäng
  • 3, Andy May, Storbritannien, i LS 8/15m, 7 172 poäng


Resultat VM 2005 Klubbklassen[redigera | redigera wikitext]



VM 2007 Rieti, Italien

    • Standardklassen
    • Klubbklassen

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]