VM i snooker 2005

Från Wikipedia
VM i snooker
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt16 april–2 maj
ArenaThe Crucible Theatre
PlatsSheffield
LandEngland
Prispengar1 121 800 GBP
Till segraren250 000 GBP
Regerande mästareEngland Ronnie O'Sullivan
Högsta break147 (Mark Williams)
Vinnare
VinnareEngland Shaun Murphy
FinalistWales Matthew Stevens
Finalresultat18–16
2004
2006

VM i snooker 2005, Embassy World Snooker Championship, spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 16 april–2 maj 2005. Shaun Murphy vann sin första VM-titel efter att ha slagit Matthew Stevens i finalen med 18–16. Stevens ledde länge finalen men Murphy vände på slutet och vann.

Händelser under turneringen[redigera | redigera wikitext]

  • Shaun Murphy är, tillsammans med 1986 års vinnare Joe Johnson, den mest sensationelle segraren i VM:s historia. Han gav 151 gånger pengarna tillbaka inför turneringen. Murphy blev dessutom den förste kvalspelaren att vinna VM sedan Terry Griffiths 1979.
  • Matthew Stevens, å sin sida, förlorade sin andra VM-final. Han föll mot landsmannen Mark Williams år 2000 med samma siffror. Stevens är därmed den ende, tillsammans med Jimmy White, som varit i final i VM mer än en gång men aldrig vunnit VM sedan man började spela i The Crucible 1977. Stevens har dessutom varit i semifinal vid ytterligare tre tillfällen, och där aldrig förlorat med större marginal än två frames.
  • John Parrott misslyckades att kvalificera sig för VM för första gången i karriären.
  • Steve Davis gick till kvartsfinal för första gången sedan 1996. Vid 47 år och 8 månaders ålder blev han därmed den äldste kvartsfinalisten sedan Ray Reardon 1985. Reardon var då 52 år och 6 månader och gick för övrigt även till semifinal i samma turnering där han föll mot just Steve Davis.
  • Detta var den sista VM-turneringen som sponsrades av tobaksbolaget Embassy. Storbritannien hade infört hårdare lagar mot sponsring från tobaksbolag, och nästa år skulle spelföretaget 888.com komma att ta över som huvudsponsor.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

  Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 33 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                                     
 England Ronnie O'Sullivan  10  
 Skottland Stephen Maguire  9  
   England Ronnie O'Sullivan  13  
   England Ali Carter  7  
 England Ali Carter  10
 Hongkong Marco Fu  4  
   England Ronnie O'Sullivan  11  
   England Peter Ebdon  13  
 England Stephen Lee  10  
 Malta Tony Drago  5  
   England Stephen Lee  9
   England Peter Ebdon  13  
 Australien Quinten Hann  2
 England Peter Ebdon  10  
   England Peter Ebdon  12  
   England Shaun Murphy  17  
 Skottland John Higgins  10  
 England Mark Selby  5  
   Skottland John Higgins  8
   England Shaun Murphy  13  
 England Shaun Murphy  10
 Skottland Chris Small  5  
   England Shaun Murphy  13
   England Steve Davis  4  
 England Steve Davis  10  
 Nordirland Gerard Greene  9  
   England Steve Davis  13
   England Michael Holt  10  
 England Paul Hunter  8
 England Michael Holt  10  
   England Shaun Murphy  18
   Wales Matthew Stevens  8
 Skottland Stephen Hendry  10  
 Australien Neil Robertson  7  
   Skottland Stephen Hendry  13  
   England Anthony Hamilton  3  
 England Anthony Hamilton  10
 England David Gray  8  
   Skottland Stephen Hendry  11  
   Wales Matthew Stevens  13  
 Irland Fergal O'Brien  5  
 England Jimmy White  10  
   England Jimmy White  5
   Wales Matthew Stevens  13  
 England Andy Hicks  5
 Wales Matthew Stevens  10  
   Wales Matthew Stevens  17
   England Ian McCulloch  14  
 Skottland Alan McManus  10  
 Skottland Drew Henry  9  
   Skottland Alan McManus  13
   Irland Ken Doherty  11  
 Irland Ken Doherty  10
 England Barry Pinches  5  
   Skottland Alan McManus  8
   England Ian McCulloch  13  
 England Ian McCulloch  10  
 Skottland Graeme Dott  9  
   England Ian McCulloch  13
   Wales Mark Williams  12  
 England Robert Milkins  1
 Wales Mark Williams  10  


Källor[redigera | redigera wikitext]