Vabergets fästning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vabergets fästning ligger på berget Vaberget fem km väster om Karlsborgs fästning. På grund av utvecklingen inom det artilleritekniska området uppstod under slutet av 1800-talet ett nytt hot mot Karlsborgs fästning. Om fienden lyckats besätta det närliggande Vaberget skulle det bli möjligt för dem att skjuta in i fästningen. För att förhindra detta byggde man Vabergets fästning. Arbetet påbörjades 1889 och avslutades 1904.

Fästningen består av södra respektive norra fortet och ett flertal batterier och skansar. Vabergsforten är två av flera svenska fort av likartad konstruktion, insprängda i urberget med omgivande utsprängda stormgravar, som byggdes i slutet av 1800-talet fram till 1907. De representerade på sin tid hög teknisk standard och en stor förbättring från tidigare konstruktioner. Övriga fort av likartad typ i Sverige inkluderar Byviksfortet och 12:e batteriet på Rindö, Myttingefortet och Vretafortet i Värmdölinjen, Oscar II:s fort i Göteborg och de fem forten i Bodens fästning.

Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar, som bildades 1884, skänkte stora summor till bland annat markinköp, pansartorn och stängselanordning.

Forten[redigera | redigera wikitext]

Beväpningen i södra fortet bestod av fyra 12 cm kanon m/99 i pansartorn, åtta 6 cm kanon m/95 i pansartorn samt 14 kaponjärkanoner. I södra fortet byggdes logement och andra utrymmen för en besättning om 220 man. Norra fortet, som var en mindre kopia av södra fortet, fick en svagare beväpningen av sex 6 cm kanon m/95 i pansartorn och åtta kaponjärkanoner.

Batterierna[redigera | redigera wikitext]

Runt respektive fort byggdes tre stycken batterier. Dessa sex batterier bestyckades med sammanlagt sexton 16 cm haubits m/85 och åtta 12 cm kanon m/95. Batteriplatserna utgörs av öppna stenklädda värn med skyddande jordvall samt i värnet inbyggda utrymmen för bland annat ammunition.

Skansarna[redigera | redigera wikitext]

Väster om forten planerades sex stycken skansar, men bara tre stycken skansar (Tomtstugans skans, Babylunds skans och Kommerud skans) förbereddes med jordvallar. Dessa skansar skulle i händelse av krigsfara färdigställas, bestyckas med två st 7,5 cm kanoner vardera och bemannas med infanteri.

Kanonbacken[redigera | redigera wikitext]

Artilleri- och infanteriförbanden avsedda för de öppna värnen vid norra och södra fortet samt skansarna var normalt grupperade med sitt material i Karlsborgs fästning och skulle först vid behov förflyttas till Vaberget. Mellan Karlsborgs fästning och Vabergets fästning ligger dock Bottensjön. En förflyttning runt sjön skulle innebära en marsch på cirka 10-12 km på dåliga vägar, ta lång tid och med risk att utsättas för fientlig motverkan. Ett alternativ var att ta sig över ett smalt, cirka 100 meter brett sund mitt på sjön, en förflyttning på cirka fem km och i skydd av Vaberget. För att ta sig uppför den branta östra sidan av Vaberget anlades kanonbacken. Vägen byggdes delvis på bank och delvis utsprängd ur berget. Vägen var för brant för att kunna färdas på med anspannsförband och därför anlades två så kallade "oxgångar", ca 20 meter stora cirkelformade spelverk dragna av oxar, där man kunde "spela" upp artillerienheter och förnödenheter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]