Vadstena klosterkyrka

Vadstena klosterkyrka
Kyrka
Vadstena klosterkyrka
Land	Sverige
Län	Östergötland
Trossamfund	Svenska kyrkan
Stift	Linköpings stift
Församling	Vadstena församling
Koordinater	58.4507, 14.8917
Invigningsår	1430

Kyrkans valvtak

Kyrkfönster med tetragrammet JHWH

Vadstena klosterkyrka är en kyrkobyggnad i Vadstena centrum i Sankt Pers socken i Östergötland.

Kyrkobyggnaden

Vadstena klosterkyrka är bland de större medeltida kyrkobyggnaderna i Sverige och tillsammans med vasaborgen dominerar den ännu staden. Kyrkan med höga smala fönster och utvändiga kraftiga strävpelare är byggd av kalksten från trakten. Den är försedd med säteritak men saknar torn; i stället finns en takryttare. Kyrkklockorna hänger i Rödtornet, som är det enda som återstår av en tidigare Sankt Pers kyrka, kallad Rödkyrkan.

Kyrkans huvudingång sker från öster via kyrkogården. Det saknas vapenhus, varför man kommer direkt in i långhuset, som är uppdelat i tre lika höga skepp. I motsatt ände ett smalare kor, vilket enligt den heliga Birgittas anvisningar alltså ligger i väster (mot Vättern). Kyrkan är en hallkyrka, där interiören gör intryck på besökaren genom sin stora rymd. I taket stjärnvalv av tegel, vilka bärs upp av åttkantiga kalkstenspelare; i brödrakoret finns ett kryssvalv.

I den heliga Birgittas uppenbarelser säger Kristus, att det inte får finnas några målningar på kyrkväggarna, förutom sådana som framställer hans lidande och minner om hans heliga. Vid senaste renoveringen 1978-1983 upptäckte man i stjärnvalven emellertid kalkmålningar i form av stiliserade klöverblad och andra växtliknande ornament. Det är inte omöjligt att det tidigare även funnits bibliska motiv och framställningar av heliga, liksom i den danska birgittinska klosterkyrkan i Mariager. Eventuella sådana försvann emellertid, då man under 1800-talet knackade bort kalkputsen på väggarna.

Historik

Klosterkyrkan från väster.

Hertig Magnus vapensköld från dennes grav i kyrkan.

Den heliga Birgitta lämnade mycket noggranna föreskrifter inför byggandet av en kyrka till dubbelklostret i Vadstena. Sannolikt påbörjades uppförandet av en stor, treskeppig hallkyrka av kvadersten redan kort tid efter birgittinordens stadfästelse 1370. År 1384 invigdes klostret och redan då fanns en provisorisk träkyrka på platsen. Denna brann 1388 men återuppfördes. Munkkoret var färdigt 1405 och år 1430 ägde den högtidliga invigningen av stenkyrkan rum. Dock blev kyrkan ej helt klar förrän ett tiotal år senare.

Högkoret i väster var platsen för de munkar som vigts till präster; i öster fanns ett Mariakor avsett för nunnorna. Klostersystrarna, 60 stycken, höll till på en läktare längs norra väggen cirka sex meter över golvet. Man kunde höra deras sång och läsningar därifrån men inte se dem. Ingången från nunneklostret norr om kyrkan till läktaren finns fortfarande kvar i nordväggen. Bröderna hade under klostertiden sin plats i väster bakom högaltaret. Enligt Birgitta skulle det i klostret finnas 25 bröder, varav 8 lekbröder. Största delen av kyrkan var avsedd för menigheten, såväl andliga pilgrimer som lekmän. Förnäma besökare hade troligen en särskild loge i nordmuren.

I och med reformationen förändrades kyrkans funktion från kloster- och vallfartskyrka till församlingskyrka. När de sista munkarna omkring 1550 lämnat klostret förlades högaltaret under en tid i öster och långhuset försågs med bänkar och predikstol. Fram till 1595, då även nunneklostret stängdes, använde nunnorna munkkoret för sina gudstjänster. I klosterkyrkan högtidlighålls sedan 1920-talet årligen den heliga Birgittas dödsdag den 23 juli genom omfattade liturgiska festgudstjänster i anslutning till Societas Sanctæ Birgittæs generalkapitel.

Under 1600- och 1700-talen fungerade Sankt Pers kyrka ett par hundra meter söderut, även kallad Rödkyrkan, som församlingskyrka. Klosterkyrkan, Blåkyrkan, användes framför allt vid begravningar och andra högtidliga tillfällen. Vid en ombyggnad 1781-1786 sänktes Blåkyrkans ursprungligen mycket högresta takkonstruktion, varvid de tre takfallen omvandlades till ett enda.

År 1829 blev Blåkyrkan åter församlingskyrka och den äldre Rödkyrkan revs. Dock sparades det trappgavelprydda tegeltornet från 1400-talet, och eftersom Blåkyrkan saknar klocktorn och klockstapel sker sammanringningarna ännu i dag därifrån.

En omfattande restaurering gjordes av Blåkyrkan 1892-1898 under ledning av Gustaf Pettersson, varvid taket höjdes och ett andra takfall liksom en takryttare tillkom. Vid senaste renoveringen 1978-1983 togs medeltida kalkmålningar i valven fram och konserverades.

Inventarier

Birgittaskrinet med heliga Birgittas reliker (enligt legenden)

Drottningarna Filippas och Katarinas gravstenar.

Madonnaskulptur i valnöt från Flandern.

Klosterkyrkan hade under medeltiden ett sextiotal altaren och en stor samling träskulpturer och altarskåp finns ännu kvar, utställda i hela kyrkorummet. Berömda är det stora triumfkrucifixet och bilden av den extatiska Birgitta, en sannolikt nordtysk skulptur som invigdes 1435. Det som har ansetts (men senare betvivlats) vara Birgittas reliker förvaras i det ursprungliga skrinet i det norra skeppet nära koret. I det forna brödrakoret finns korstolar från 1400-talet. Den fasta inredningen i gotiserande stil härrör från 1890-talet. Kyrkans väggar kläs med ett flertal epitafier.

Objekt	Material	Bild	Tid	Ursprung	Upphovsman	Fotografi
Gravmonument		Hertig Magnus Vasa	ca 1599		Hans Fleming
Gravmonument		Filippa av England, svensk drottning
Gravmonument		Drottning Katarina Gumsehuvud
Gravmonument		Bo Jonsson (Grip)
Altarskåp	ek		1500-talets första fjärdedel	Bryssel		Bilder
Altarskåp	ek		1400-talets tredje fjärdedel	Nordtyskland	Hans Hesse & Johannes Stenrat	Bilder
Altarskåp	ek		ca 1500	Nordtyskand		Bilder
Krucifix	ek	Krucifix	1400-talets sista fjärdedel	Sverige		Bilder
Krucifix	ek (figur) furu (kors)	Krucifix	1300-talets andra hälft	Östergötland		Bilder
Krucifix	ek, valnöt	Krucifix	1400-talets första hälft	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur till krucifix	ek	Krucifix	1400-talets första hälft	Östergötland		Bilder
Träskulptur	ek	Smärtoman m. ängel	1400-talets första fjärdedel	Östergötland		Bilder
Träskulptur	ek	Ursula	ca 1500	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Visitatio	1400-talets sista fjärdedel	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Påve	ca 1400	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Katarina av Alexandria	ca 1400	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Biskop	1400-talets första hälft	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Andreas	1400-talets mitt			Bilder
Träskulptur	ek	Anna själv tredje	1400-talets första hälft	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Johannes döparen	1400-talets tredje fjärdedel	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	valnöt	Hieronymus	1400-talets andra hälft	Flandern		Bilder
Träskulptur	ek	Heliga Birgitta	1400-talets andra fjärdedel	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Jakob d.ä.	1400-talets tredje fjärdedel	Sverige		Bilder
Träskulptur	ek	ljusbärande änglar	1400-talets sista fjärdedel	Östergötland		Bilder
Träskulptur	ek	Anna själv tredje	1400-talets andra hälft	Sverige		Bilder
Träskulptur	lövträ	Heliga Birgitta	ca 1400	-		Bilder
Träskulptur	ek	Anna själv tredje	1400-talets första fjärdedel	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	ek	Johannes döparen	1400-talets första hälft	Nordtyskland		Bilder
Träskulptur	valnöt	Madonna	1400-talets mitt	Flandern		Bilder
Träskulptur	ek	diakon	1400-talets första hälft	Sverige		Bilder
Träskulptur	ek	Madonna	ca 1400	Nordtyskland		Bilder

Orglar

Huvudorgeln

• 1760: Orgelbyggare Jonas Wistenius, Linköping, bygger kyrkans första piporgel - ett 1-manualigt verk med 13 stämmor.
• 1833: Orgelbyggare Gustaf Andersson, Stockholm, bygger ett nytt orgelverk.
• 1882: Firma E. A. Setterquist & Son, Örebro, bygger en orgel med 24 stämmor, fördelade på 3 manualer och pedal, på en sockel i bakre, östra delen av kyrkan.
• 1897: Arkitekt Adrian Crispin Peterson ritar en orgelfasad i nygotisk stil.
• 1933: Firma E. A. Setterquist & Son, Örebro, bygger om orgeln. Den erhåller nu pneumatisk traktur och registratur.
• 1958: Mårtenssons orgelfabrik, Lund, bygger om och till orgeln och tar samtidigt bort andra manualens svällarskåp.
• 1982: Johannes Künkels orgelverkstad, Lund, renoverar orgeln.
• 2010: Orgeln renoveras, och får åter sin romantiska klang

Nuvarande disposition:

Manual I C-a³	Manual II C-a³	Manual III C-a³	Pedal C-f¹
Principal 8'	Gedackt 16’	Kvintadena 16'	Principal 16'
Dubbelflöjt 8'	Basetthorn 8'	Violinprincipal 8'	Subbas 16’
Gedackt 8’	Rörflöjt 8’	Flûte harmonique 8’	Ekobas 16’ (transm.)
Oktava 4'	Kvintadena 8’ (1958)	Salicional 8'	Oktava 8’
Flöjt 4'	Principal 4' (1958)	Voix Celéste 8’'	Gedackt 8'
Kvinta 2 2/3’	Koppelflöjt 4’ (1958)	Traversflöjt 4’	Oktava 4’
Oktava 2'	Waldflöjt 2'	Fugara 4'	Gedacktflöjt 4' (1958)
Cornett III	Nasard 1 1/3’ (1958)	Flautino 2’	Nachthorn 2’ (1958)
Mixtur IV-VI (1958)	Sivflöjt 1' (1958)	Mixtur III	Mixtur IV (1958)
Cymbel III (1958)	Sesquialtera II, 2 2/3’ + 1 3/5’	Oboe 8’ (1958)	Basun 16’
Trumpet 8'	Scharf IV-V	Crescendosvällare	Skalmeja 4’ (1958)
	Krumhorn 8’ (1958)
Koppel	Regal 4’ (1958)		Koppel
II/I	Tremulant		I/P
III/I			II/P
16'II/I	Koppel	Koppel	III/P
4’I/I	III/II	16'III/III	4'II/P
			Registersvällare

Kororgel

• 2005: Firma Bergenblad & Jonsson levererar en ny kororgel. Den är placerad till höger nedanför koret. Formgivning: professor Ove Hidemark. Orgeln invigs vid en festhögmässa på tacksägelsedagen den 9 oktober 2005.

Disposition

Manual C-f³	Positiv C-f³	Pedal C-d¹	Koppel
Quintadena 16'	Gedackt 8'	Subbas 16'	Manual/pedal
Principal 8'	Principal 4'	Dubbelflöjt 8'*	Positiv/pedal
Dubbelflöjt 8'*	Rörflöjt 4'	Trumpet 8'*	Positiv/manual
Viola di Gamba 8'	Wallflöjt 2'
Octava 4'	Vox humana 8’
Spetsflöjt 4’	Tremulant	*växelregister	Cymbelstjärna
Quinta 3’ (eg. 2 2/3’)
Octava 2'
Mixtur IV chor
Trumpet 8'*

Se även

• Vadstena kloster
• Rantzaus raid

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Vadstena klosterkyrka.
  Bilder & media
• Om kyrkan på Vadstena och Dals forsamlingars webbplats.
• Uppgifter från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister (Ann Catherine Bonnier 1996).
• Medeltidens bildvärld, Historiska museet).
• Vadstena klosterkyrka – faktablad.

Litteratur och källor

• Eva & Göran Tagesson: Vadstena klosterkyrka, Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté (1998), ISBN 91-7962-094-9
• Nationalencyklopedin (2000), ISBN 91-7133-749-0
• Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
• Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
• Tidskrift Orgelforum 2005, nr 4 sid. 162-163, ISSN 0280-0047