Val till Europaparlamentet

Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet
Område Antal mandat Valdagar	Europeiska unionen 736 torsdag till söndag, juni månad vart femte år
Valmanskår Valdeltagande	runt 400 miljoner 42,98 % (senaste valet)
Valsystem Valmetod Spärr	proportionellt valsystem varierande max 5 %
Andra val Föregående val Nästkommande val	Europaparlamentsvalet 2009 Europaparlamentsvalet 2014
Mandatfördelning (nuvarande)    EPP      271    S&D      190    ALDE      85    G/EFA     58    ECR       53    GUE/NGL   34    EFD       33    NI        30

Val till Europaparlamentet äger rum en gång vart femte år med allmän rösträtt. Europaparlamentets ledamöter har utsetts direkt av folket sedan Europaparlamentsvalet 1979. Ingen annan institution eller byrå inom Europeiska unionen är direkt folkvald. Det ordinarie valet äger rum i juni månad varje valår. Det senaste valet hölls den 4 juni till den 7 juni 2009.

Redan i de ursprungliga fördragen från 1950-talet föreskrevs att parlamentet skulle representera folket och väljas genom direkta val. Det var dock först 1976 som medlemsstaterna antog en akt om hur valen till Europaparlamenten skulle organiseras, vilket banade vägen för det första valet 1979.

Genom fördraget om Europeiska unionen infördes en bestämmelse om att rådet med enhällighet och på förslag av Europaparlamentet ska anta en enhetlig valordning för valen. Eftersom rådet inte har kunnat enas om en sådan valordning, antogs istället 2002 ett beslut om gemensamma principer för valen. Dessa principer innefattar bland annat krav på proportionella val och att spärrar för att kunna erhålla mandat inte får överstiga fem procent. Därutöver fastslås även vilka uppdrag som inte är förenliga med att vara ledamot av Europaparlamentet. Utöver de gemensamma bestämmelserna är det i princip fritt för varje medlemsstat att själv utforma sitt eget valsystem för Europaparlamentsvalen.

Varje unionsmedborgare som har rösträtt i en medlemsstat, har också rösträtt vid val till Europaparlamentet. I de flesta medlemsstaterna utgör hela landet en enda valkrets, medan vissa medlemsstater har valt att dela upp landet i flera valkretsar.

Valdeltagandet i Europaparlamentsvalen har successivt minskat sedan det första valet, men varierar mellan de olika medlemsstaterna. I vissa medlemsstater tillämpas obligatoriskt valdeltagande, vilket innebär att medborgarna kan erläggas exempelvis böter om de inte beger sig till vallokalerna.

Historia

1979 valdes ledamöterna för första gången genom direkta val.

Europaparlamentets föregångare inrättades den 23 juli 1952 i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Redan i de ursprungliga fördragen föreskrevs att parlamentet skulle representera folket och väljas genom allmänna, direkta och fria val. Dock var rådet tvunget att först enas om ett valsystem, innan något val kunde hållas.

Rådet kunde emellertid inte enas om hur valen till parlamentet skulle organiseras förrän i mitten av 1970-talet. Det första direkta valet hölls 1979. Fram till dess hade ledamöterna i parlamentet utsetts av de nationella parlamenten. Sedan dess har ordinarie Europaparlamentsval ägt rum 1984, 1989, 1994, 1999, 2004 och 2009. I samband med utvidgningen har även extraval hållits i de nya medlemsstaterna mellan de ordinarie valen.

I takt med att flera medlemsstater har anslutit sig till unionen, har också antalet ledamöter i parlamentet utökats.

Utformning

Valsystem

En valaffisch i Tyskland inför Europaparlamentsvalet 2009.

De första bestämmelserna om valen till Europaparlamentet fastslogs 1976 i en akt mellan medlemsstaterna, vilket banade vägen för det första valet 1979. 1993 infördes en bestämmelse genom fördraget om Europeiska unionen om att Europaparlamentsvalen ska hållas i enlighet med en enhetlig valordning i alla medlemsstater. En sådan valordning måste antas av rådet med enhällighet på förslag av Europaparlamentet och därefter godkännas av alla medlemsstater i enlighet med deras egna konstitutionella bestämmelser för att kunna träda i kraft. Emellertid har rådet inte kunnat enas om en enhetlig valordning, och genom Amsterdamfördraget infördes istället möjligheten att endast anta ett beslut om gemensamma principer för valen.

2002 antog rådet ett sådant beslut, som trädde i kraft den 1 maj 2004 efter att det hade godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Det som är gemensamt för alla medlemsstater är att valsystemet måste vara proportionellt, antingen genom listval eller genom enkel överförbar röst, och att spärrarna för att kunna erhålla mandat inte får överstiga fem procent.

Valdagar

Väljare i Nederländerna vid Europaparlamentsvalet 2004.

Enligt de gällande bestämmelserna om Europaparlamentsval ska valet hållas under fyra dagar; från torsdag till söndag i en och samma vecka. Denna bestämmelse är en konsekvens av att medlemsstaterna har olika traditioner när det gäller vilken veckodag allmänna val hålls. Majoriteten av medlemsstaterna håller val på söndagar, men vissa medlemsstater anordnar val istället på en torsdag, fredag eller lördag. Normalt sett äger valet rum endast en dag i varje medlemsstat, men i vissa medlemsstater hålls valet under två på varandra följande dagar.

Valet ska äga rum vart femte år under samma period på året, det vill säga i början av juni månad. Om det emellertid anses omöjligt att hålla valet vid denna tidpunkt kan rådet med enhällighet, och efter att ha hört Europaparlamentet, minst ett år innan valperiodens utgång ändra valperioden, dock får den inte tidigareläggas mer än två månader eller senareläggas mer än en månad.

Valkretsar

Valkretsar vid valet 2009.

De flesta medlemsstaterna har valt att inte dela in det egna landet i valkretsar, utan deltar som en enda valkrets vid val till Europaparlamentet. Enligt unionens regelverk kan dock en medlemsstat välja att dela upp sig i flera valkretsar så länge detta inte påverkar det proportionella valsystemets karaktär. Det är vanligtvis av administrativa och politiska skäl som en medlemsstat väljer att dela upp sig i flera valkretsar. I exempelvis Belgien och Storbritannien sammanfaller indelningen med den administrativa och politiska indelningen i regioner. Unionens största medlemsstat, Tyskland, har dock valt att inte dela upp sig i flera valkretsar.

De medlemsstater som inför Europaparlamentsvalet 2009 var uppdelade i flera valkretsar var Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Polen och Storbritannien. I vissa fall, till exempel för Belgiens del, delas mandaten upp på förhand mellan valkretsarna. I andra fall fördelas mandaten mellan valkretsarna helt proportionellt mot antalet röster.

Rösträtt och valbarhet

Nederländsk röstkort 2009.

Rösträtt har varje unionsmedborgare som har rösträtt i en medlemsstat. Personen får endast rösta i den medlemsstat där han eller hon är bosatt. I alla medlemsstater utom Österrike är rösträttsåldern 18 år. I Österrike är rösträttsåldern istället 16 år, vilket innebär att sextonåringar i Österrike även har rösträtt vid val till Europaparlamentet. En unionsmedborgare får endast rösta en gång i Europaparlamentsvalen, men på grund av avsaknaden av en enhetlig röstlängd har kryphål möjliggjort för personer med dubbla medborgarskap att rösta i flera medlemsstater.

Valbar är den som har rösträtt vid valet, med vissa restriktioner. Personen kan endast kandidera för den medlemsstat där han eller hon är bosatt. Dessutom kan inte en person vara Europaparlamentariker samtidigt som han eller hon innehar ett mandat i Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, ett nationellt parlament eller en nationell regering. I vissa medlemsstater kan en person endast kandidera för ett parti. Det är alltså då inte möjligt att ställa upp som en oberoende kandidat. Varje medlemsstat får sätta ett tak för hur mycket en kandidat får spendera på sin valkampanj.

Genomförande

Rösträkning och rapportering

Nederländsk valsedel 2009.

Eftersom en europeisk valmyndighet inte existerar, är det helt och hållet de nationella valmyndigheterna och deras underorganisationer som ansvarar för rösträkningen. Från och med Europaparlamentsvalet 2004 får rösträkningen påbörjas så snart medlemsstaten avslutat sitt val, men valresultatet får inte offentliggöras förrän alla medlemsstater har fullföljt sina val.

Detta för att valresultatet i en medlemsstat inte ska påverka utgången i en annan medlemsstat. I valet 2009 sammanställde Europaparlamentets administration valresultaten från alla medlemsstater och kunde på så sätt beräkna en preliminär mandatfördelning för hela parlamentet.

I valet 2004 publicerade emellertid Nederländerna ett nästintill fullständigt preliminärt resultat redan på torsdagen, vilket kritiserades av bland annat Europeiska kommissionen och var inte förenligt med unionsrätten.

Mandatfördelning

Nuvarande mandatfördelning.

Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna fastställs av Europeiska rådet på initiativ av Europaparlamentet och med dess godkännande. Antalet mandat, inklusive talmannen, får inte överstiga 751. Genom ett särskilt protokoll som fogades till Europeiska unionens fördrag och trädde i kraft den 1 december 2011, utökades parlamentets antal mandat till 754 fram till Europaparlamentsvalet 2014.

Även om ett proportionellt valsystem är ett krav på nationell nivå, tillämpas denna princip inte på unionsnivå. Enligt fördragen ska nämligen mandatfördelningen ske enligt degressiv proportionalitet, vilket innebär att små medlemsstater är överrepresenterade och stora medlemsstater är underrepresenterade. Ingen medlemsstat får tilldelas färre än sex eller fler än 96 mandat. Avsaknaden av utjämningsmandat gör dessutom att antalet mandat inte alls är korrelerat till antalet väljare som faktiskt deltar i valet. Väljare i en liten medlemsstat med ett lågt valdeltagande får till exempel ett oproportionerligt stort inflytande, medan rösterna från väljare i en stor medlemsstat med ett högt valdeltagande inte väger lika tungt.

Trender

Valdeltagande

Förtidsröstning i Malmö 2009.

Valdeltagandet i val till Europaparlamentet har traditionellt sett varit lågt. Det har dessutom successivt avtagit utan något trendbrott sedan Europaparlamentsvalet 1979. Valdeltagandet är dock fortfarande högre än i till exempel USA.

Det finns dock stora variationer i valdeltagandet mellan olika medlemsstater. Medan valdeltagandet har minskat i de flesta medlemsstater, har det också ökat i vissa medlemsstater. Flera medlemsstater tillämpar obligatoriskt valdeltagande, vilket innebär att medborgarna är förpliktade att rösta.

I exempelvis Belgien kan en medborgare erläggas böter om han eller hon inte röstar i ett allmänt val, vilket har resulterat i ett valdeltagande på över 90 procent. Valdeltagandet är också till stor del beroende av medlemsstatens historia. I vissa medlemsstater är det traditionellt högt valdeltagande i alla allmänna val, medan det i andra medlemsstater alltid är lågt valdeltagande, även i de nationella valen.

Kampanjer

Nationella valaffischer inför Europaparlamentsvalet 2009.

Med det sjunkande valdeltagandet och den nationella politikens dominans i valrörelserna som bakgrund, har idén om europeiska partier tagit fart. De europeiska partierna utgör fortfarande snarare paraplyorganisationer än riktiga partier. Det är till exempel inte möjligt att rösta på något annat än nationella partier. I Europaparlamentsvalet 2004 genomförde Europeiska gröna partiet för första gången en paneuropeisk valkampanj. Inför valet 2009 konsoliderades de europeiska partiernas politik ytterligare.

Europaparlamentarikern Andrew Duff (ELDR) har föreslagit att parlamentet utökas med 25 ledamöter som väljs från unionens befolkning i sin helhet genom transnationella listor.

Inför Europaparlamentsvalet 2009 genomförde Europaparlamentet en egen tvärpolitisk kampanj med syfte att öka valdeltagandet. Kampanjen innebar främst att affischer sattes upp runt om i unionen med olika politikområden som tema.

Valresultat

• 

  Parlamentsvalet 1979

• 

  Parlamentsvalet 1984

• 

  Parlamentsvalet 1989

• 

  Parlamentsvalet 1994

• 

  Parlamentsvalet 1999

• 

  Parlamentsvalet 2004

• 

  Parlamentsvalet 2009

Se även

• Europaparlamentet
• Politiska grupper i Europaparlamentet

Externa länkar

• Officiell webbplats för Europaparlamentet

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.