Vallgrav

Från Wikipedia
Bodiam Castle i East Sussex, England, med vattenfylld vallgrav.

En vallgrav är en bred, ofta vattenfylld, markfördjupning som omger murarna till en befäst byggnad eller anläggning.

Konstruktion

Den har i regel branta sidor, den inre kallad eskarp och den yttre kontereskarp. En pallisad med spetsade träpålar kan användas för att förstärka vallgravens skydd. De pålar som står i yttre branten med spetsarna riktade uppåt kallas då stormpålar, och de i inre branten med spetsarna riktade nedåt kallas vallnålar.[1]

Kuvett kallas ett dike i en icke vattenfylld vallgravs botten, ett dike som då finns för att ge en oväntad snubbeleffekt för anstormande trupper.[2] En vallgrav kombineras ofta med en vindbrygga.

Historik

Under medeltiden eller under renässansen anlade flera städer i Europa vallgravar för att förhindra och försvåra fientliga angrepp från land. Under 1800-talet ledde ny krigföringsstrategi samt städernas utbyggnad till att vallgravarna antingen fylldes igen och bebyggdes eller behölls som en del av ett parksystem, i Köpenhamn ingår en del av den ursprungliga vallgraven i Tivoli respektive i Botanisk Have. I Wien skapades den berömda gatan Ringstraße I Sverige är det framförallt Malmö och Göteborg som kännetecknas av stora parkanläggningar längs med de välbevarade vallgravarna.

Galleri

Källor

  • Henrik Warfvinge (1991). Skansen Kronan – vägledning genom militärhistoriska samlingarna. Göteborg: Göteborgs historiska museum (Numera Göteborgs Stadsmuseum) 
  • Peter Englund: Den oövervinnerlige ; Förlag: Atlantis , utgivare: bonnier audio, ljudboksformat, år 2000, ISBN 91 7953 083 4

Referenser

  1. ^ Warfvinge sid 35
  2. ^ Englund kapitel: Stormningen av Fredriks Odde

Externa länkar