Vallhumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vallhumla
Bombus.subterraneus.-.lindsey.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Subterraneobombus
Art Vallhumla
B. subterraneus
Vetenskapligt namn
§ Bombus subterraneus
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Vallhumla (Bombus subterraneus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Vallhumlan har observerats i hela Europa med undantag av Island, men har emellertid gått starkt tillbaka på senare år och är nu utdöd i stora delar av Mellaneuropa[1]. Den blev förklarad utdöd i Storbritannien 2000[2]. Finns även i Turkiet, Kina (Xinjiang-regionen)[3] samt på Nya Zeeland (där den dock inte är ursprunglig utan inplanterades i slutet på 1800-talet)[4]. I Sverige är den tämligen vanlig i Skåne, på Gotland samt kring Uppsala. Har dock haft större utbredning förr.[1] Den är emellertid inte rödlistad, vare sig globalt[5] eller i Sverige[6].

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vallhumlan är en stor, mycket långtungad humla. Speciellt honorna har avlånga ansikten.[4] Drottningen blir 26–28 millimeter lång och hanarna 14–15 millimeter[7]. Drottning och arbetare förekommer i två färgvarieteter som kan övergå i varandra: Den mörka formen är svartbrun med mellankroppen gradvis ljusnande till brunt. Ofta har den också en blekgul till rödgul krage med mörk fläck på mitten. Den ljusa formen har även den svartbrun grundfärg, men den gula kragen är vanligtvis obruten och ett beige band finns baktill på mellankroppen. Bakkroppsspetsen är vit, ofta med en beige färgton. Hanen är helt annorlunda: Mellankroppen liknar honornas, dock är båda de ljusa banden ljusgula. Bakkroppen är randig i svartbrunt och gult, med de gula ränderna bredare och ljusare baktill. Humlan är korthårig, till skillnad från trädgårdshumlan, som honorna kan förväxlas med.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vallhumlan föredrar öppna odlingslandskap[1], men uppträder i ett flertal öppna, företrädesvis torra biotoper, rika på blommande växter, som exempelvis dyner, grusstränder och saltängar vid kusten samt olika gräsmarker i inlandet.[4] Arten kan även förekomma i stadslandskap[6]. Den samlar framför allt pollen från ärtväxter[8] som rödklöver och getväppling. Övriga näringsväxter är bland andra oxtunga, vallört, blåeld, honungsfacelia, vitplister och salvia.[1] Boet är vanligen underjordiskt, med ganska slarvigt byggda vaxceller; larverna är ofta bara delvis täckta.[4].

Hanarna lokaliserar inte de unga drottningarna genom patrulleringsflygningar, som hos många andra arter, utan väntar utanför bona på att de ska komma fram.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. Sid. 112-113. ISBN 978-91-7139-776-8 
  2. ^ Bumblebee.org Bumblebee.org
  3. ^ American Museum of Natural History (utbredningskarta)
  4. ^ [a b c d e] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. Sid. 400-402. ISBN 0-00-19-717451-9 
  5. ^ http://www.iucnredlist.org/search/ IUCN Red List – söksida
  6. ^ [a b] ”vallhumla – Bombus subterranus. Artdatabankens artsidor. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/SpeciesFact.aspx?TaxonId=102703. Läst 2012-11-04. 
  7. ^ Hummel-Arten Wildbienen
  8. ^ D. Goulson, , M.E. Hanley, B. Darvill, J.S. Ellis och M.E. Knight: Causes of rarity in bumblebees Karolinska Institutet