Van de Graaff-generator

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För rockgruppen, se Van der Graaf Generator.
En enkel Van de Graaff-generator

Van de Graaff-generatorn är en konstruktion för tillverkning av statisk elektricitet.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Principen är att ett icke-ledande band av silke eller liknande material spänns över två rullar varav en rulle omges av ett metallklot. När bandet sätts i rörelse laddas klotet upp med positiva laddningar genom bandets friktion mot en elektrod som är kopplad till klotet. En andra elektrod är kopplad till den andra rullen och när den statiska uppladdningen blivit tillräckligt stor sker ett överslag från det positivt laddade klotet till det negativt laddade klotet i form av en blixt.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Van de Graaff-generatorn utvecklades av fysikern Robert Van de Graaff och visades upp i oktober 1929 vid Princeton university. Inom några år byggdes en generator som kunde producera spänningar upp till 1 megavolt. Den var 180 cm hög och hade två metallklot på 60 cm i diameter per styck.

Användningsområde[redigera | redigera wikitext]

Generatorn ger möjlighet att göra högspänningsexperiment men med en relativt låg ström. Den är vanlig inom skolfysiken och finns även i modifierade versioner för forskning om till exempel åska och isoleringsegenskaper.

Principskiss
1. Metallklot med positiv laddning
2. Elektrod som släpar mot bandet, kopplad till det positiva metallklotet
3. Plastrulle
4. Positivt laddad del av bandet
5. Negativt laddad del av bandet
6. Metallrulle
7. Elektrod kopplad till det negativt laddade klotet
8. Metallklot med negativ laddning
9. Överslagsblixt