Vanadin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vanadin
V-TableImage.png
Tecken
V
Atomnr.
23
Grupp
5
Period
4
Block
d
Allmänt
Ämnesklass övergångsmetaller
Densitet 6110 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 7,0
Utseende Grå-silvrig metall
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 50,9415 u
Atomradie (beräknad) 135 (171) pm
Kovalent radie 125 pm
Elektronkonfiguration [Ar]3d34s2
e per skal 2, 8, 11, 2
Oxidationstillstånd (O) 5, 3 (amfoterisk)
Kristallstruktur kubisk
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 2175 K (1902 °C)
Kokpunkt 3682 K (3409 °C)
Molvolym 8,32 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 0,452 kJ/mol
Smältvärme 20,9 kJ/mol
Ångtryck 3,06 Pa vid 2175 K
Ljudhastighet 4560 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 1,63 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 490 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 4,89·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 30,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential 650,9 kJ/mol
2a jonisationspotential 1414 kJ/mol
3e jonisationspotential 2830 kJ/mol
4e jonisationspotential 4507 kJ/mol
5e jonisationspotential 6298,7 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
48V syntetisk 15,9735 dygn ε 4,012 48Ti
49V syntetisk 330 dagar ε 4,012 49Ti
50V 0,25 % 1,4 · 1014 år ε
β
2,208
1,037
50Ti
50Cr
51V 99,75 % 51V, stabil isotop med 28 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Vanadin är ett sällsynt, mjukt metalliskt grundämne. Det har atomnummer 23 i det periodiska systemet. Används främst i hårda legeringar till exempel tillsammans med krom som ofta används i verktyg.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 80 % av all vanadin används i legeringar med andra metaller. Andra användningsområden är:

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Vanadin finns inte i fri form i naturen utan i många föreningar som vanadinsulfid (VS4) eller i komplex med bly och klor.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Vanadin framställs genom att reducera vanadinpentoxid med kalciummetall.

V2O5 + 5Ca → 2V + 5CaO

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ämnet upptäcktes av den spansk-mexikanske vetenskapsmannen Andrés Manuel del Río 1801. Grundämnet återupptäcktes 1831 av kemisten och geologen Nils Gabriel Sefström, som hittade det i stångjärn framställt ur malm från Smålands Taberg, och uppkallade det efter gudinnan Vanadis (även Freja eller Fröja). [1]

Metallen framställdes först av Henry Roscoe år 1869. [1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]