Vanadin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vanadin
V-TableImage.png
Tecken
V
Atomnr.
23
Grupp
5
Period
4
Block
d
Allmänt
Ämnesklass övergångsmetaller
Densitet 6110 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 7,0
Utseende Grå-silvrig metall
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 50,9415 u
Atomradie (beräknad) 135 (171) pm
Kovalent radie 125 pm
Elektronkonfiguration [Ar]3d34s2
e per skal 2, 8, 11, 2
Oxidationstillstånd (O) 5, 3 (amfoterisk)
Kristallstruktur kubisk
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 2175 K (1902 °C)
Kokpunkt 3682 K (3409 °C)
Molvolym 8,32 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 0,452 kJ/mol
Smältvärme 20,9 kJ/mol
Ångtryck 3,06 Pa vid 2175 K
Ljudhastighet 4560 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 1,63 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 490 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 4,89·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 30,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential 650,9 kJ/mol
2a jonisationspotential 1414 kJ/mol
3e jonisationspotential 2830 kJ/mol
4e jonisationspotential 4507 kJ/mol
5e jonisationspotential 6298,7 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
48V syntetisk 15,9735 dygn ε 4,012 48Ti
49V syntetisk 330 dagar ε 4,012 49Ti
50V 0,25 % 1,4 · 1014 år ε
β
2,208
1,037
50Ti
50Cr
51V 99,75 % 51V, stabil isotop med 28 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Vanadin är ett sällsynt, mjukt metalliskt grundämne. Det har atomnummer 23 i det periodiska systemet. Används främst i hårda legeringar till exempel tillsammans med krom som ofta används i verktyg.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 80 % av all vanadin används i legeringar med andra metaller. Andra användningsområden är:

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Vanadin finns inte i fri form i naturen utan i många föreningar som vanadinsulfid (VS4) eller i komplex med bly och klor.

Vanadin fyller en viktig biologisk funktion hos vissa havsdjur och tas också upp i betydande mängd av röd flugsvamp. Detta är en trolig orsak till att vissa råoljor skiffrar kan innehålla relativt höga halter av vanadin.

Numera torde titanomagnetiter, där vanadin ofta finns (oxidbundet) vara den huvudsakliga råvarukällan.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Vanadin framställs genom att reducera vanadinpentoxid med kalciummetall.

V2O5 + 5Ca → 2V + 5CaO

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ämnet upptäcktes av den spansk-mexikanske vetenskapsmannen Andrés Manuel del Río 1801. Grundämnet återupptäcktes 1831 av kemisten och geologen Nils Gabriel Sefström, som hittade det i stångjärn framställt ur malm från Smålands Taberg, och uppkallade det efter gudinnan Vanadis (även Freja eller Fröja). [1]

Metallen framställdes först av Henry Roscoe år 1869. [1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]