Vano Muradeli

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vano Iljitj Muradeli, född 6 april 1908 i Gori, guvernementet Tiflis, död 14 augusti 1970 i Tomsk, Sovjetunionen, var en georgisk tonsättare. Han fick sin utbildning vid konservatoriet i Tbilisi, och därefter i Moskva, där han slutade 1938, efter att ha varit Nikolaj Mjaskovskijs elev.[1]

Hans första betydande verk skrevs som en symfoni till Sergej Kirovs minne, och är typisk för Muradeli, med monumentala former och melodiska och dramatiska intentioner med bakgrund i rysk viskonst. Hans andra symfoni belönades med Stalinpriset.[1]

Hans opera Den stora vänskapen, från 1948, sporrade den ryske kommunistledaren Zjdanov att inleda sin förföljelse av sovjetiska musikerna år 1948. Den fick väldigt dåligt mottalande och utdömdes av bolsjevikpartiets centralkommitté, som sade följande:

Musiken i operan är inte uttrycksfull, den är fattig. Det finns inte en enda melodi eller aria i den, som fäster sig i minnet. Den är skräpig och disharmonisk, byggd på endast dissonanser - tonsammanställningar, som skär i örat. Enstaka linjer och scener, som gör anspråk på att vara melodiska, blir plötsligt avbrutna av oartikulerat oväsen, som är helt främmande för en normal människas öra och som verkar gastkramande på åhöraren.[1]

Han har fått epitetet den ryska sovjetrepublikens förtjänte konstnär.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sandved, Kjell B. (1955). Musikens värld. AB Musikens värld förlag. Sid. första uppslag