Vanvitelliakvedukten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
1800-talets kungliga palats i Caserta med parken, Vanvitelliakvedukten och San Leucio-komplexet
Vanvitelliakvedukten
Geografiskt läge
Koordinater 41°03′33″N 14°24′06″Ö / 41.05917°N 14.40167°Ö / 41.05917; 14.40167Koordinater: 41°03′33″N 14°24′06″Ö / 41.05917°N 14.40167°Ö / 41.05917; 14.40167
Plats Caserta, Kampanien
Land  Italien
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, ii, iii, iv
Referens 549
Historik
Världsarv sedan 1997  (21:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Vanvitelliakvedukten (eller Carolinoakvedukten) är en akvedukt som byggts för att förse Slottet i Caserta och San Leucio-komplexet med vatten från foten av Monte Taburno, från Fizzos källor, i Bucciano territorium, där den tas längs en vindlande 38 km lång väg (mestadels under marken).

Akvedukten beställdes av Karl av Bourbon och ritades av Luigi Vanvitelli (som har gett den sina två olika namn). Byggandet påbörjades 1753 och slutfördes med dess öppnande den 7 maj 1762.

Av särskilt arkitektoniskt värde är den helt bevarade 529 meter långa sektionen i tufa över Valle di Maddaloni mellan Monte Logano (i öster) och Monte Garzano (i väster) - denna sektion blev ett världsarv 1997 och är modellerad utifrån forntida romerska akvedukter. Den består av tre rader bågar och är 55,8 meter hög vid sin högsta punkt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]