Vapenlicens

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vapenlicens är ett tillstånd att inneha vapen för ett specifikt behov. Vissa myndigheter såsom försvaret, kustbevakningen, tullen och polisen är undantagna från vapenlagstiftningen. I Sverige inlämnas licensansökan hos polisen i den kommun man är skriven. I vissa län kan man även skicka licensansökan till en annan stad om den ska handläggas där, till exempel till den största staden i länet. Handläggningstiden brukar vara från några dagar upp till 12-24 veckor i storstäderna. För att få licens för ett jaktvapen krävs avlagd jägarexamen (såvida man inte redan hade licens för ett jaktvapen av samma typ innan den 1 januari 1985). För att få licens på ett vapen för målskjutning krävs att man har varit aktiv medlem i godkänd skytteförening och för vissa vapentyper uppfyllt krav på skjutskicklighet. I vissa län, tex Västra Götaland, har den lokala tillståndsmyndigheten satt upp ett eget regelverk för beviljande av vapenlicens för målskjutning (speciellt för enhandsvapen) och en "behovsmotivering" samt dokumentation om tävlingsdeltagande, tävlingsresultat samt föreningsaktivitet måste påvisas. Bor man i en kommun där det är oskäligt långa handläggningstider eller där lokala myndigheten har ett eget regelverk kan man skriva sig i en annan kommun (som behandlar alla lika inför lagen) under licensansökningstiden för att snabbare få igenom ansökan. Kostnaden är dock densamma över hela landet - 700 kronor och för ytterligare vapen 250 kronor (17 april 2011).

Normalt beviljas licens till ett begränsat antal vapen - en så kallad vapengarderob - där begränsningen är sex jaktgevär eller tio målskjutningsvapen (ytterligare licenser kan beviljas men måste då kunna motiveras med ett specifikt behov). Pistoler på jaktlicens räknas inte in i vapengarderoben. Ej heller till exempel luftgevär på skyddsjaktslicens. Luftgevär på vanlig jaktlicens räknas dock in. För en person som inte tidigare haft vapen kan det under de första åren vara svårt att få beviljat flera licenser än 4 gevär och även pistol på jaktlicens kan vara svårt i början. Har man verkligen behov av ett ytterligare vapen, och kan motivera detta, så kan det vara möjligt att få licens på flera vapen än vapengarderoben. Varje vapen i vapengarderoben kräver en separat licens. Vapen med flera pipor som är utbytbara kräver även det en licens per pipa, det räknas dock bara som ett vapen i vapengarderoben oavsett hur många utbytespipor det har. Detta kan då vara en lösning om man har behov av fler vapen. Även ljuddämpare och extra trummor till revolvrar är licensbelagda. I vissa län, tex Västra Götaland, har den lokala tillståndsmyndigheten satt upp ett eget regelverk för beviljande av ytterligare vapenlicenser för målskjutning (speciellt enhandsvapen). Även vid påvisande av tävlingsaktivitet här är det synnerligen svårt att få licens för fler än 2 enhandsvapen, speciellt om de är av samma kaliber.

Vapen som räknas som olämpliga för det avsedda syftet (till exempel ett helautomatiskt vapen avsedd för älgjakt) brukar i allmänhet vara svåra eller omöjliga att få licens på. Det är även svårt att få licens på fler vapen än vapengarderoben (4 eller 6 vapen) och det krävs i sådana fall särskilda skäl. Ett vapen med licens för målskjutning är ej tillåtet att användas för jakt. Ett vapen med jaktlicens får användas både för målskjutning och jakt.

Om man har ärvt vapen så kan man få en minneslicens vanligtvis begränsad till ett år. Tidigare var det möjligt att få minneslicens för ett jaktvapen som minnesföremål och kunna behålla det oförändrat utan krav på skjutprov. Med sådan licens var det tillåtet att behålla vapnet men förbjudet att skjuta med det. Numera måste vapen som är minnesföremål göras permanent obrukbara. Sådana vapen är då ofarliga och behöver inte förvaras i vapenskåp. Det är dock krav på att även sådana ofarliga vapen måste förvaras med godkända lås, till exempel godkänt vapenställ.

Vapenlicens kan även beviljas för samling om den sökande kan påvisa och styrka ett stort intresse och kunnande om vapen tillhörande ett specifikt samlingsområde såsom exempelvis "revolvrar designade av Samuel Colt" eller "norska armévapen från 1890 till 1956". Samlingsvapen får inte användas för målskytte eller jakt, och ägaren måste ansöka om skjuttillstånd för varje tillfälle då vapnet skall avlossas (det vill säga vid provskjutning och/eller förevisning).

Ett auktoriserat bevakningsföretag kan få tillstånd att inneha vapen för skyddsändamål. Dessa lånas sedan ut till personal under tjänsten som innehar lånelicens. Personalen får bära vapen oavsett om de tjänstgör som väktare, ordningsvakt, skyddsvakt eller personskyddsväktare. Bevakningen ska avse främmande stats eller internationell organisations officiella representation i Sverige eller annan tillhörande organisation eller objekt, när det sker på uppdrag av polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen samt annat objekt, om synnerliga skäl finns och polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen beslutat att så får ske.

Vapenlicens krävs inte för alla skjutvapen, undantag görs för vapen tillverkade eller av ett modellår före 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner.[1]

Det går inte att få vapen licensbefriade endast på grund av att de finns på museum, eller är ombyggda för detta. Alla vapen kräver licens, enda undantag är det ovannämnda från tiden före 1890.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vapenlag (1996:67): 1 kap. 4§ b) skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner