Varuhus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stockmann i centrala Helsingfors är det största varuhuset i Norden.

Ett varuhus är en detaljhandel med stor säljyta på minst 1 500 m²[källa behövs] och med ett brett varusortiment. Affärsidén är att med försäljningen uppdelad på olika avdelningar kunna erbjuda konsumenten att handla många varor av olika slag under ett tak.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Trenden med stora affärer inomhus började under 1800-talets industrialisering i storstäderna. I London öppnades butiken Harrods, som köpte upp affär efter affär i kvarteret och sammanfogade dessa till en enda allt större butik. I Paris öppnades på liknande sätt flera storaffärer. Varuhusen spelade på den tiden en viktig roll som samlingsplats för borgerskapets kvinnor, där de kunde röra sig utan en manlig anhörig som "förkläde".[1]

Kring 1900 hände det så småningom en explosion i varuhus i de större städerna. Stora, lyxiga butiker som täckte kvarter slogs upp förutom de nämnda storstäderna även i New York. Upptäckter som elektricitet möjliggjorde avdelningar som inte var beroende av dagsljus samt handel efter mörkrets inbrott och hissens vidareutveckling samt rulltrappa underlättade för kunderna att strosa omkring i flera butiksplan. I Stockholm tillkom vid denna tid köptempel som PUB och NK, i Köpenhamn byggdes Magasin du Nord osv. Det var påkostade lyxiga köptempel som hade allt, inklusive en stor tjänstestab som skulle tillgodose kundernas alla önskemål inklusive transporten av inköpen från affären till hemmet. Utanför storstäderna förekom inga varuhus.

Nästa utvecklingsfas började ta vid efter andra världskriget. En stigande levnadsstandard och större köpkraft möjliggjorde byggandet av varuhus även utanför storstäderna. De nya varuhusen skulle förutom stort tilltagen butiksyta även ha plats för att kunna parkera bilen. Samtidigt rationaliserades hela inköpsproceduren så att självbetjäning blev det vanliga. Mellan 1950-1970 byggdes Domus, Tempo (nuvarande Åhléns ) med flera köpcentra mitt inne i själva stadskärnorna, ofta byggda efter en standardmodell som tagits fram centralt på Kooperativa Förbundets arkitektbyrå i syfte att få ut så mycket butiksyta som möjligt för lägsta byggkostnad och med nya trafikleder framdragna till gallerian inklusive ett inbyggt eller anslutande parkeringshus. Denna hårt drivna rationalisering slog till sist tillbaka mot dem själva, då lönsamhetsgraden sällan[källa behövs] blev vad företaget hade räknat med. Det fanns även en folklig kritik, då det fanns de som ej ansåg byggnaderna vara estetiskt tilltalande i sin placering som ibland inte hänsyn till befintlig stadsmiljö tilltog (för denna kritik se även När Domus kom till stan).

Under 1980-talet började varuhusen tappa mark, och många av dem har sedan dess omvandlats till gallerior.

Några kända varuhus[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Max 1800-tal: Kvinnans århundrade