Vatroslav Jagić
| Vatroslav Jagić | |
 | |
| Född | 6 juli 1838[1][2][3] Varaždin[4], Kroatien |
|---|---|
| Död | 5 augusti 1923[1][2][3] (85 år) Wien[4] |
| Begravd | Varaždin City Cemetery[5] kartor |
| Medborgare i | Kejsardömet Österrike, Kroatien[4], Österrike[4] och Ryssland[4] |
| Utbildad vid | Wiens universitet  |
| Sysselsättning | Språkvetare, klassisk filolog[6], filolog[4], universitetslärare[4], pedagog, författare, slavist[4] |
| Befattning | |
| Ledamot av herrehuset (1891–) | |
| Arbetsgivare | Wiens universitet Kejserliga Sankt Petersburg universitetet Universitetet i Odessa Humboldt-Universität zu Berlin Sankt Petersburgs universitet |
| Barn | Nikolaus von Jagić (f. 1875) |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1908) Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
| Redigera Wikidata | |
Vatroslav Jagić, född 6 juli 1838 i Varaždin, död 5 augusti 1923 i Wien, var en kroatisk språkforskare, en av sin tids mest framstående slaviska filologer.
Jagić blev, efter att ha varit lärare vid gymnasiet i Zagreb och professor i jämförande språkforskning vid universitetet i Odessa, 1874 professor i slaviska språk i Berlin och 1880 anställd vid universitetet och vetenskapsakademien i Sankt Petersburg. Under åren 1886-1908 var han som Franc Miklošičs efterträdare professor vid universitetet i Wien, en befattning vilken Miklošič gjort till den ledande inom de slaviska studierna.
Från 1875 utgav Jagić (tillsammans med bland andra August Leskien) "Archiv für slavische Philologie", en tidskrift av största betydelse som centralorgan för den slaviska filologin. Han publicerade en mängd större och mindre, delvis mycket viktiga uppsatser av språkligt och litteraturhistoriskt innehåll dels i nämnda "Archiv", dels i Sydslaviska akademiens "Rad" och "Starine" (i Zagreb), dels i serbiska litteratursällskapets "Glasnik" (i Belgrad), dels i Sankt Petersburg-akademiens "Sbornik" och Wienakademiens "Denkschriften" och "Sitzungsberichte".
Av grundläggande betydelse är hans editioner (med grammatiska, paleografiska och litteraturhistoriska inledningar, delvis med specialordböcker) av äldre litteratur: "Zografosevangeliet" (1879) och "Mariaevangeliet" (1883), båda i kyrillisk omskrift efter glagolitiska manuskript och hörande till den äldsta gruppen av fornkyrkoslaviska urkunder, helgonlegender i fornrysk redaktion ("Sluzj. mineji" för september-november, 1886), fornserbiska och fornkroatiska juridiska och religiösa urkunder, såsom Vinodals, Veglias och Politsas "statut", profeterna på istrisk-kroatiska (1897) och hertig Hervojas mässbok. Viktiga är även hans studier rörande det glagolitiska alfabetets ursprung (ur grekiska minuskler, Tjetyre paleograf. statji, i "Sbornik", XXXIII) och rörande det kyrkslaviska språkets ursprung och etnografiska ställning: Vopros o Kirillĕ i Mefodiĕ (i "Sbornik". XXXVIII) och Zur Entstehungsgeschichte der kirchenslavischen Sprache (Wien 1900). I övrigt utgav han för undervisningens behov en fornkroatisk och en fornslavisk läsebok och en liten samling slaviska folkvisor.
Jagić var ledamot av österrikiska herrehuset och bar titeln kejserligt hovråd.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Jagić, Vatroslav i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Vatroslav Jagić, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Hrvatski biografski leksikon, 1983, Vatroslav Jagić.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 118711458, läst: 9 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, parkovi.eu , läst: 18 januari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]