Vejde
| Vejde | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Kålordningen Brassicales |
| Familj | Korsblommiga växter Brassicaceae |
| Släkte | Vejden Isatis |
| Art | Vejde I. tinctoria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Isatis tinctoria | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Vejde (Isatis tinctoria) eller vejd är en art inom familjen korsblommiga växter. Den är tvåårig, tämligen högväxt 50-100 cm hög glatt ört med en blågrön färg. Den blommar i juni-juli med många små gula blommor i täta klasar och med hängande skidor. Örten, och då främst bladen, innehåller samma blå pigment som indigo fast i lägre koncentration och används inom växtfärgning.
Innehåll |
Utbredning och biotop [redigera]
Vejde återfinns i Asien och Europa på havsstränder, utefter vägkanter och på ruderatmarker.
Förekomst i Sverige [redigera]
Vejde förekommer i Sverige om än sällsynt; utmed Sveriges östersjökust samt på Öland och Gotland.
Användning [redigera]
Vejde har använts till växtfärgning sedan antiken och är den enda inhemska europeiska växten, som efter en komplicerad jäsningsprocess av bladen ger blå färg. Växten odlades därför i stor skala i Frankrike och Tyskland, särskilt i Thüringen. Redan under 1200-talet odlades vejde allmänt. Vejdeindustrin gick dock under i konkurrens med den importerade indigon. I Sverige var det vejdepigmentet som först gav den svenska flaggan sin färg och även karolinernas blå uniformer.
Källor [redigera]
- Dag Tomas Lindmark (2007) Absinthe - Sanning och myt, Grenadine Bokförlag, Stockholm
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Isatis, 1904–1926.
Externa länkar [redigera]
- Den virtuella floran: Vejde
- Vejde i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Vejde
