Vendels socken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vendels socken
Socken
Vendels kyrka
Land  Sverige
Landskap Uppland
Härad Örbyhus härad
Kyrkby -
Area 169 km²[1]
Folkmängd 2 257 (2000)[2]
Sockenkod 0289

Vendels socken i Uppland ingick i Örbyhus härad och är sedan 1974 en del av Tierps kommun.

Socknens areal är 169,30 kvadratkilometer varav 163,53 land.[1] År 2000 fanns här 2 257 invånare.[2] Sydvästra delen av tätorten Örbyhus med Örbyhus slott samt sockenkyrkan Vendels kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Vendels socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Vendels församling och för de borgerliga frågorna bildades Vendels landskommun. Landskommunen utökades 1952 och uppgick 1974 i Tierps kommun.[2] Församlingen uppgick 2014 i Vendel-Tegelsmora församling. [3]

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Örbyhus härad. De indelta soldaterna tillhörde Upplands regemente, Livkompaniet och Livregementets dragonkår, Norra Upplands skvadron.[4]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Vendels socken ligger norr om Uppsala kring Vendelsjön och Vendelsån och genomlöps av Uppsalaåsen. Socknen har en central slättbygd och kuperad skogsbygd däromkring.[5][1][6][7]

Orter i Vendels socken (urval)[redigera | redigera wikitext]

Fornlämningar[redigera | redigera wikitext]

Från bronsåldern finns spridda gravrösen och skärvstenshögar. Från järnåldern finns 47 gravfält och flera spridda högar, mest kända är Ottarshögen och båtgravfältet vid Vendels kyrka. Två runstenar har påträffats.[5][8][9][6]

Arkeologiska undersökningar[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiska undersökningar har gjorts vid ett stort antal tillfällen. Dessa har inriktat sig på den bebyggelse som funnits vid Vendels kyrka. Den är från järnåldern och från historisk tid.

Man har även påträffat rester av järnåldersbebyggelse. Dessa rester är belägna inom kyrkogården utanför den medeltida bogårdsmuren. Denna bebyggelse består av bland annat en 32 m lång hall. Den är placerad i nordsydlig riktning på en upphöjd terrass. Bredvid denna hall fanns ett antal ekonomibyggnader av varierande slag. Den här bebyggelsen har legat inom det gamla kyrkogodset. Detta gäller även flera bebyggelseområden.

Intill brandgravfälten ligger det också en hel del bebyggelseenheter. Dessa har varit av lägre status. De har förmodligen varit bostäder för hövdingens män. Bebyggelsen har påbörjats under 400-talet. Den har fortsatt ända in i medeltiden. På medeltiden har den tydligen ersatts av en huvudgård. Huvudgården har i sin tur flyttats till Örbyhus slott i samband med att Vendels kyrka byggdes på 1200-talet.

Det har vidare hittats rester av ett tingshus från 1600-talet. Man har också funnit en unik klockgjutningsugn från 1500-talet.

Vendeltiden och båtgravarna[redigera | redigera wikitext]

De järnåldersfynd som gjorts i Vendels församling har gett namn åt vendeltiden, vanligen angiven till cirka 550-800 e.Kr.

Till vendeltiden har man daterat båtgravarna, vilka ligger strax sydöst om Vendels kyrka. Båtgravplatsen upptäcktes 1881 i samband med en kyrkogårdsutvidgning.

Hjalmar Stolpe ledde utgrävningarna under 1880-talet. Då hittades elva gravar. Dessa utgrävdes och man fann att flera av dem hade plundrats. 1893 grävde man ut tre gravar till, bland dem den rika grav som har beteckningen XII (12).

Strax invid båtgravfältet flöt Allerbäcken. Bäcken hade förbindelse med Fyrisån via Vendelsjön och Vendelån. Genom denna vattenled kunde man nå Gamla Uppsala och Mälaren.

Båtgravfältet i Vendel är det mest betydande i Mellansverige. Detta har sin förklaring i att fynden har hög konstnärlig nivå. Gravläggningen har ägt rum i klinkbyggda båtar av sju till nio meters längd. I dessa placerades den döde på en bädd omgiven av sina vapen.

I grav XII består gravsättningen av två tveeggade svärd samt ett eneggat. Vidare fanns där svärd samt två sköldar, hjälm, spjut samt pilar. Bland övriga gravgåvor fanns en glasbägare samt spelbrickor. Vidare två betsel och verktyg. Utanför båten anträffades offrade hästar och hundar. Metallföremålen har en praktfull ornamentik. Den föreställer djur och andra figurer i pressblecksteknik och i karvsnitt.

Vid Hovgårdsberg strax norr om kyrkan finns ett brandgravfält.

sockenvapnet

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet skrevs 1291 Vendil kommer troligen ursprungligen från Vendelssjön. Namnet är besläktat med vinda och vända syftande på sjöns norra, krökande del. Sjönamnet kan alternativt ha sitt ursprung i utloppsån till sjön Vand-.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947-1955: Vendel socken
  2. ^ [a b c] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Regional-statistik-och-kartor/Regionala-indelningar/Forsamlingar. Läst 17 december 2013. 
  4. ^ Adm historik för Vendel socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938 
  6. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  7. ^ Karta över Wendels tingslag 1862-1863
  8. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Vendels socken
  9. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Vendels socken Sockenutbredning erhålls på kartan genom att i Kartinställningar kryssa för Socken
  10. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Sveriges bebyggelse: statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Uppsala län, del 1 Hermes 1947 libris
  • Arne, T.J.; Vendel före vendeltiden, Fornvännen, 1932.
  • Seiler, A.; I skuggan av båtgravarna. Landskap och samhälle i Vendels socken under yngre järnålder, 2001.
  • Arrhenius, B.; Bebyggelsestrukturen i det förhistoriska Vendel och järnålderns mångmannagårdar, Centrala platser, centrala frågor, 1998.
  • Lamm, J.P. & Nordström, H.-Å. (utg.); Vendel Period Studies, 1983.
  • Rahmqvist, Sigurd; Sätesgård och gods, Upplands fornminnesförenings tidskrift 53, 1996.
  • Stolpe, H. & Arne, T.J.; Graffältet vid Vendel, 1912.
  • Björck, N., Seiler, A., Lindberg, K-F. & Östling, A.; Väg 709 - ett snitt genom Vendels förhistoria, 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]