Venus (gudinna)

"Venus födelse" (1484) av Sandro Botticelli. Målningen föreställer paret Zefyros och Chloris, vindguden och brisen som driver upp Venus på stranden. Där mottags hon av en av årstidernas gudinnor (våren) som står beredd att klä henne.

Venus är kärlekens och den kvinnliga skönhetens gudinna i romersk mytologi. Enligt myten är Venus född ur havets skum. Hennes motsvarighet i grekisk mytologi är Afrodite.

Ursprungligen var hon en fornitalisk gudinna vilken synes ha dyrkats som det på våren uppvaknande, svällande naturlivets gudomlighet, och som en trädgårdarnas och vinplanteringarnas skyddsgudinna. Först sedan romarna stiftat bekantskap med grekiska tankar uppgick hennes väsen i den grekiska kärleksgudinnan Afrodites, med vilken hon hade så mycket gemensamt.. Hon dyrkades även som Murcia, stundom fattat som den "uppmjukande" eller "förvekligande", antagligen betecknande hennes makt över hjärtan, vidare som Cloacina, möjligen i sin egenskap av förenande, samt som Libitìna vilken var på en gång livsglädjens (samt vinodlingens) och dödens eller gravens gudinna. Uppfattningen av Venus som begravnings- eller dödsgudinna antages ha berott på den i naturreligioner förekommande sammanställningen av livet i yppig blomstring och dess motsats, döden.

Mytologins Venus gifter sig med den fule och halte guden Vulcanus, eldens gud och smideskonstens uppfinnare, men blir förälskad i krigsguden Mars. Hon får sonen Amor som inom grekisk mytologi heter Eros.

Fredag på latin heter dies Veneris. Ordagrant betyder det "Venus dag". Namnet Venus blir i genitiv (ägandeform) Veneris.

Se även

• Venussymbol
• Venuscykel
• romersk religion
• Mytologi: Kärleken

Källor

• Venus i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1921)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Venus och Afrodite.
  Bilder & media