Venusfiguriner

För andra betydelser, se Venus (olika betydelser).

Venusfiguriner är ett samlingsbegrepp för fler än 200 kvinnofiguriner, vilka återfunnits i stora delar av Europa och i den asiatiska delen av Ryssland, och kunnat dateras till senpaleolitikum.

Venusfigurinerna har vissa gemensamma drag:

de är oftast avbildade upprättstående
ansiktena är oftast utan detaljer och riktade mot marken
erogena zoner är ofta överdrivna och icke-erogena zoner, såsom armar och ben, är ofta nedtonade
de har ofta huvudbonad eller håruppsättning
de är oftast nakna

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den första upptäckterna av venusfiguriner gjordes under andra hälften av 1800-talet. Flera viktiga fynd gjordes runt sekelskiftet 1800/1900. Venus från Brassempouy upptäcktes 1893 av Édouard Piette och fyra år senare fann Salomón Reinach täljstensstayetten Venus från Grimaldi i en av Balzi Rossigrottorna nära den fransk-italienska gränsen vid Medelhavet. Venus från Willendorf, den mest berömda venusfigurinen, grävdes upp 1908 i ett lössjordslager i Donaudalen i Österrike.

Datering[redigera | redigera wikitext]

Figurinerna har hittats över hela Europa och kommer såväl från aurignacienkulturen (35 000–16 000 före Kristus), gravettienkulturen (26 000–20 000 före Kristus) och magdalénienkulturen (20 000–10 000 före Kristus). Dateringen är ofta problematisk, eftersom fyndkontext i många fall saknas på grund av plundring i början av 1900-talet^{[källa behövs]}. Bland annat av detta skäl kan figuriner felklassificeras som yngre än de är. Det finns dock exempel på figuriner som med säkerhet tillhör aurignacienkulturen, bland annat Venus från Hohle Fels och Venus från Galgenberg samt andra djur- och människofigurer från Vogelherd och Hohle Fels i södra Tyskland.^[1]

Det finns en väsentlig skillnad mellan figuriner från gravettien- respektive magdalenienkulturerna. I det förstnämnda fallet utgör venusfigurinerna majoriteten av det totala antalet upphittade figurer, medan det under magdalenienkulturen var vanligare med djurfigurer än med venusfiguriner. Ännu en skillnad är att få gravettienfiguriner har inristningar, vilket är vanligt för magdalenienfiguriner.^[2]

Geografisk utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gravettienkulturen (Västeuropa)
Pavlovian (Centraleuropa)
Kostenkian (Ryssland)
Mal'ta (Sibirien)

Då tidsperioder sammankopplas med geografisk utbredning, används ytterligare de två kategorierna Tursac Interstadial (21 000 före Kristus) i Västeuropa och Briansk Interstadial (21 000 - 18 000 före Kristus) i Östeuropa), vilka inkluderar de fyra ovanstående^{[förtydliga]}. Östeuropa skiljer sig kulturellt och kontextuellt från Västeuropa på flera punkter. I Västeuropas gravettienkultur levde man till exempel i huvudsak i grottor och bergrum och sällan på öppna platser, medan huskonstruktioner utan relation till grottor eller bergrum var vanliga i Östeuropa. Det är också i sådana huskonstruktioner som venusfiguriner påträffats i Östeuropa.^[2]

Utseende och funktion[redigera | redigera wikitext]

Material[redigera | redigera wikitext]

Figurinerna har tillverkats i kalksten, serpentin, täljsten, mammutelfenben och keramik. Vid Dolní Věstonice har påträffats spår efter en keramikfabrik, där venusfiguriner modellerats och bränts. Den äldsta venusfigurin som påträffats är Venus från Hohle Fels, vilken är omkring 35 000 år gammal och snidad i mammutelfenben.

Funktion och tolkningar[redigera | redigera wikitext]

En uppfattning är att figurinerna avbildar modergudinnor, vilka ingått i samhällenas religiösa system. Andra har menat, att figuriner som Venus från Lespugue och venusfiguriner från Balzi Rossi, illustrerar alternativa medvetandetillstånd och shamanistiska riter. Venusfigurinernas överproportionerade erogena zoner har även bidragit till spekulationer om att dessa var pornografika.^[3]

Venusfiguriner i urval[redigera | redigera wikitext]

Namn	Uppskattad ålder, antal år	Fyndplats	Material	bild
Venus från Hohle Fels	35 000	Schwäbische Alb, Tyskland	mammutelfenben
Venus från Galgenberg	30 000	Niederösterreich, Österrike	serpentin
Venus från Monpazier	30 000	Monpazier, Frankrike	täljsten
Elfenbens-Venus från Kostenki	30 000	Kostenki, Voronezj oblast, Ryssland	mammutelfenben
Venus från Dolní Věstonice	27 000	Mähren, Tjeckiska republiken	keramik
Venus från Gagarino	22 000	Gagarino, Ukraina	tuff
Venusfiguriner från Balzi Rossi	22 000–28 000	Balzi Rossi, Italien
Venus från Brassempouy	25 000	Aquitaine, Frankrike	mammutelfenben
Venus från Lespugue	24 000	Pyrenéerna, Frankrike	mammutelfenben
Venus från Willendorf	24 000	Niederösterreich, Österrike	kalksten
Venus från Petřkovice	23 000	Mähren, Tjeckiska republiken	hematit
Venus från Mal'ta	23 000	Irkutsk oblast, Ryssland	mammutelfenben
Venus från Moravany	23 000	Záhorie, Slovakien	mammutelfenben
Kalkstens-Venus från Kostenki	21 000–23 000	Kostenki, Voronezj oblast, Ryssland	kalksten
Venus från Grimaldi	25 000	Grimaldi, Cosenza, Italien	täljsten
Venus från Laussel	20 000	Dordogne, Frankrike	kalkstensrelief
Venus från Engen	16 000	Peterfels, Engen, Tyskland	beckkol
Venus från Maininsk	16 000	Mainink, Sibirien, Ryssland	keramik
Venus från Monruz	13 000	Neuchâtel, Schweiz	beckkol
Venus från Savignano	10 000–18 000	Savignano sul Panaro, Italien	serpentin
Venus från Trasimeno	-	Lago Trasimeno, Italien	täljsten
Venus från Parabita	12 000–14 000	Parabita, Italien	benet av hästen

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Paul Bahn och Jean Vertut: Journey through the ice age, University of California Press, Berkeley, Kalifornien 1997, sidan 100
^ [a b] Heidi Knecht, Anne Pike-Tay och Randall White: Before Lascaux, the complex record of the upper Palaeolithic CRC Press, Boca Raton, Florida 1993, sidorna 243-44
^ Matthias Schultz: Pornography in Clay, Der Spiegel 2005, läst 2011-06-03

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

L. Passemard: Les statuettes féminines paléolithiques dites Vénus stéatopyges, Tessier, Nîmes 1938
Annique-Elise Goode: Modern Eyes on an Ancient World - Theories and Interpretations of Upper Palaeolithic Depictions of Females, 2000, läst 2011-06-03

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Miranda och Stephen Aldhouse-Green: The quest for the shaman - Shape-shifters, Sorcerers and Spirit-healers of Ancient Europe, Thames & Hudson Ltd, London 2005
Rosemary Radford: Goddesses and the Divine Feminine - A Western Religious History, University of California Press, Berkeley 2005
Richard Rudgley: Lost civilisations of the stone age, Century, London 1998
Wil Roebrocks med flera: Hunters of the golden age, European Science Foundation, University of Leiden 2000

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[BahnVertut-1] Paul Bahn och Jean Vertut: Journey through the ice age, University of California Press, Berkeley, Kalifornien 1997, sidan 100

[Knecht-2] [a b] Heidi Knecht, Anne Pike-Tay och Randall White: Before Lascaux, the complex record of the upper Palaeolithic CRC Press, Boca Raton, Florida 1993, sidorna 243-44

[3] Matthias Schultz: Pornography in Clay, Der Spiegel 2005, läst 2011-06-03

[1]

[2]

[3]