Versalisering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Med versalisering avses bruket av versaler (stora bokstäver) i text som i övrigt skrivs med gemener (små bokstäver). Regler och konventioner skiljer sig åt mellan olika språk och har förändrats över tid. På tyska skrivs till exempel alla substantiv med stor första bokstav medan man i svenskan främst versaliserar egennamn. I danskan följde man fram till 1948 samma principer som tyskan, men skriver nu på ett sätt som mer liknar dagens svenska.[1]

Organisationsnamn och varumärken är ofta registrerade med avvikande versalisering, exempelvis enbart med versaler eller kamelnotation ("KamelNotation"), i marknadsföringssyfte. I vissa språk, exempelvis svenskan, är det vanligt i icke marknadsförande texter att media och andra publicister normaliserar skrivsättet så att det följer språkliga normer. Syftet är att öka läsbarheten och vara neutral genom att undvika att vissa namn lyfts fram.

Versalisering i svenskan[redigera | redigera wikitext]

I början av meningar[redigera | redigera wikitext]

I svenskan används versaler i början av en mening. Undantag är om meningen börjar med ett egennamn eller en förkortning som inleds med gemen bokstav, till exempel af Chapman eller pH-värde. I sådant fall rekommenderas skribenten att formulera om meningen.

Efter kolon används stor bokstav om det efterföljande är en självständig mening, eller flera meningar.

Jag sade: Visst är det vackert!

Kolon följs av liten bokstav i följande fall: vid uppräkningar, vid kortare exemplifiering eller förklaring, för osjälvständiga meningar.

I egennamn[redigera | redigera wikitext]

I början av egennamn, både personliga och opersonliga, används stor bokstav. Detta gäller även sammansättningar med egennamn, till exempel Guillou-romaner, dock inte sådana som slutat vara tillfälliga sammansättningar, till exempel falukorv. Ord som har avletts ur egennamn har ingen stor bokstav: marxism, amerikansk. Egennamn som består av mer än ett ord skrivs normalt med endast första ordet, och andra egennamn som ingår i det, versaliserade.

I vissa kategorier av egennamn finns ett antal namnbärare som är så vanliga och välkända att det är överflödigt att markera dem med versal. Så är fallet med bland annat ett fåtal astronomiska objekt och myndigheter. När det gäller t ex statens affärsdrivande verk har bruket varit vacklande. Somliga verk har fastställt att deras namn (inuti en mening) skall skrivas med versal begynnelsebokstav, andra verk har bestämt gemen begynnelsebokstav för samma situation.

En del egennamn skrivs av hävd med avvikande versalisering: "Svenska Akademien". I vissa fall gör också viljan till tydlighet att man versaliserar mer än ett ord, speciellt om första ordet också är ett egennamn. Namn som börjar med "Kungliga" brukar även få andra ordet versaliserat: "Kungliga Tekniska högskolan".

  • Politiska partier: Partier som för tillfället är representerade i Sveriges riksdag har tidigare skrivits med gemener, medan lokala, historiska eller icke-etablerade partier skrivits med versal. Sedan början av 2009 rekommenderar Språkrådet att alla partinamn skrivs med inledande versal[4].
  • Religioner: Religioner och livsåskådningar stavas med gemen bokstav, till exempel kristendom, islam, buddhism, marxism och falungong. Vissa rörelser, bland annat humanism och scientologi, beskriver sig själva med versal (Humanism, Scientologi), men detta avviker från standard och bör undvikas.
  • Religiösa skrifter: Heliga skrifter inom någon religion räknas som boktitlar och får stor bokstav, såsom Koranen eller Bibeln. Dock heter det "en bibel" när man talar om enstaka exemplar.
  • Förintelsen: När man med Förintelsen avser nazisternas mord på olika människogrupper under andra världskriget så är det ett egennamn och stavas således med versal, till skillnad från "förintelsen" som är vilken förintelse som helst i bestämd form.
  • Månader och dagar: Månader, allmänna helgdagar och veckodagar skrivs med gemena bokstäver, som februari, annandag påsk och söndag. För speciella högtidsdagar finns ingen standard; såväl Alla hjärtans dag som alla hjärtans dag är accepterat.
  • Grundämnen: Grundämnen är sakord och skrivs alltså med gemener hur ovanliga de än är – guld, gallium och gadolinium. Däremot skrivs alltid den kemiska beteckningen med versal begynnelsebokstav, t ex Fe (järn), Au (guld) oberoende av var i meningen ordet förekommer.
  • Personnamn: påbörjas normalt med versaler. Efternamnsprefixen af och von skrivs däremot alltid med gemen, även om de står först i en mening. För utländska namnprefix som de och de la råder olika standarder för olika länder och namn; man låter namnets bärare bestämma versaliseringen.
  • Durtonarter: Durtonarter stavas traditionellt med inledande versal, F-dur, medan molltonarter stavas med gemener, d-moll.
  • Pronomen: Av respekt skrivs stundom de personliga pronomenen du och ni med versal, framför allt i brev. Detta bruk är dock diskuterat, och det är inte alla som uppskattar att bli tilltalade med versal.
  • Gud: Pronomen som syftar på Gud kan inledas med versal, till exempel Gud skulle kunna stanna jorden om Han ville, Tillkomme Ditt rike. Detta gäller särskilt då Guden i monoteistiska religioner avses. Exempel: Min gud är Gud.
  • Sjukdomar och medicinska diagnoser: Dessa skrivs vanligen med gemener, till exempel röda hund. Diagnoser uppkallade efter en person skrivs med versal, till exempel Downs syndrom.


Förkortningar[redigera | redigera wikitext]

Uttrycksförkortningar som d.v.s. och m.a.o. stavas som vanliga ord – alltså normalt med gemener, men med inledande versaler i början av en mening. (Huruvida det i de visade exemplen och analoga fall skall vara punkter, och om det ska vara blanksteg eller inte mellan bokstäverna är kontroversiellt. Ibland inkonsekvent till och med inom en och samma regelsamling.)

Det finns inga heltäckande och allmänt vedertagna regler för versalisering av förkortningar, men följande riktlinjer finns med vissa undantag:

  • Akronymer som är tillfälliga eller av fackspråkskaraktär stavas av hävd med versaler för att särskilja dem från vanliga ord: BO, DOS, ISBN.
  • Akronymer som om de skrevs med gemener skulle kunna förväxlas med ett vanligt ord skrivs genomgående med versaler: LO, USA, UV.
  • Akronymer som har fått fotfäste i språket normaliseras oftast till gemener: it, tv, cd, adhd. I allmänhet är det dock accepterat att versalisera dem. Undantag är akronymer som läses som normala ord: hiv, laser, prao, radar.
  • Akronymer som utläses som ett ord (inte bokstav för bokstav) skrivs versalgement eller med små bokstäver: Ikea.[5][6]
  • När det gäller FN:s hundratals organ är läget förvirrat. Man kan dock urskilja en tendens, att sådant som är uttalbart skrivs med versal begynnelseboksav och resten av förkortningen med gemener: Unesco, Unicef. Förkortningar som är svåra att uttala som ord skrivs med versaler rakt igenom: UNDP, UNHCR, CCIR.

Versalisering i engelskan[redigera | redigera wikitext]

Substantiv och egennamn[redigera | redigera wikitext]

Följande ord och ordgrupper skrivs med inledande versal:

  • pronomenet I ('jag')
  • egennamn, även God, the Lord ('Gud', 'Herren') med flera
  • namn på veckodagar och månader
  • titlar på personer, till exempel Mister Smith
  • nationaliteter och språk

Rubriker och titlar[redigera | redigera wikitext]

I rubriker och titlar i engelskan används stor begynnelsebokstav alltid för första och sista ordet samt för alla ord som ingår i rubriken utom artiklar, konjunktioner, prepositioner med färre än fem bokstäver och as om det följs av ett substantiv. Följande ord ska till exempel normalt inte skrivas med stor bokstav i en titel: the, to, at, for, of, in, by, from, with, and eller but.

Prepositioner som är en del av vanligt förekommande predikatsuttryck såsom Go On, Come On och Show Up versaliseras dock.

Förkortningar[redigera | redigera wikitext]

Bruket är olika i brittisk engelska och amerikansk engelska. Exempel: "voltage standing wave ratio" blir v.s.w.r. i England men VSWR i USA.

SI-enheter[redigera | redigera wikitext]

SI-enheter skrivs gement när de skrivs ut, till exempel meter, newton och farad med undantaget grad Celsius där grad eller grader skrivs gement men det efterföljande Celsius med inledande versal. Förkortningarna inleds med versal för enheter som namngetts efter personer – newton blir N, farad (av Faraday) blir F och grad Celsius blir °C. Övriga enheter förkortas med liten bokstav, exempelvis meter blir m och sekund blir s. Ett undantag är liter som inom bland annat sjukvård förkortas L för att undvika förväxling med siffran 1.

Prefixförkortningar som innebär någonting som är mindre än eller högst tusen gånger större än den definierade enheten skrivs ut med gemener (k för kilo, c för centi, μ för mikro med flera) (tidigare användes dock D för deka). Förkortningar som innebär någonting som är större än tusen gånger den definierade enheten förkortas med versal (M för mega, G för giga, T för tera, med flera).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Språktidningen”. 10 juni 2009. http://www.spraktidningen.se/art.lasso?id=09344. Läst 7 maj 2011. 
  2. ^ Svenska skrivregler. Språkrådets skrifter 8 (3). Stockholm: Liber. 2008. sid. 117. ISBN 978-91-47-08460-9. http://www.sprakradet.se/2922 
  3. ^ TT-språket
  4. ^ http://www.sprakradet.se/kapitel7-11-skrivregler#item100600
  5. ^ ”GöteborgsOperan och IKEA eller Göteborgsoperan och Ikea?”. http://www.sprakradet.se/2113#item101000. Läst 2014-04-18. 
  6. ^ ”TT-SPRÅKET”. http://info.tt.se/tt-spraket/navigation/versaler/versal-eller-gemen/. Läst 2014-04-18.