Vestal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vestal. Gravyr av Frederick Leighton, cirka 1890.

Vestalerna var gudinnan Vestas prästinnor i antikens Rom och hade till uppgift att i Vestas tempel vakta och vårda den heliga elden som brann dag och natt, samt de heliga föremål, som bara de fick se. Dessutom fullgjorde de andra religiösa funktioner och deltog i offentliga ceremonier. De hade rätt att benåda brottslingar, och det var belagt med dödsstraff att förolämpa en vestal.

Vestalerna var alltid sex till antalet, högättade och utvalda i ung ålder. De levde ett privilegierat liv, men enligt stränga regler. De avgav bland annat kyskhetslöfte och brott mot detta bestraffades med levande begravning. De måste iaktta kyskhet fram till 40 års ålder.[1] Därefter kunde de lämna tjänsten och gifta sig om de ville. De var högt aktade, satt på hedersplats vid teaterföreställningar och fester och levde mycket gott på statens bekostnad.

År 391 lät Theodosius I släcka den eviga elden i Vestatemplet och förbjöd vestalerna att fortsätta sin verksamhet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://cornelius.tacitus.nu/livius/2c.htm#42 Livius Andra boken kap 42


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.