Vesuvianit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vesuvianit
Vesuvianit i asbest
Vesuvianit i asbest
Kategori Mineral
Strunz klassificering 08.BN.05
Kemisk formel Ca10(Mg, Fe)2Al4(SiO4)5(Si2O7)2(OH,F)4
Färg Gul, grön, brun, färglös till vit,blå, violett, rosa, röd, svart
Förekomstsätt Korta pyramidala till långa prismatiska kristaller vanliga, massiv massiv till pelarformig
Kristallsystem Tetragonalt
Tvillingbildning Fina tvillingområden observerade
Spaltning Svag på {110} och {100}, mycket svag på {001}
Brott Subconchoidalt till oregelbundet
Hårdhet (Mohs) 6 - 7
Glans Harts- till glasartad
Refraktion nω=1,703 – 1,752, nε=1,700 – 1,746
Ljusbrytning Enaxlig (-)
Dubbelbrytning δ=0,004 – 0,006
Pleokroism Lätt i färgade varianter
Transparens Halvtransparent till genomskinlig
Fluorescens Ingen
Streckfärg Vit
Specifik vikt 3,32 –3,43
Löslighet Till synes olöslig i syror

Vesuvianit, eller idokras, är en halvädelsten med varierande färg. Den består av ett silikat av lerjord och kalk. De gröna varianterna är något lättare än de bruna.

Mineralet kristalliserar i talrika former, mest dock som fyra- till åttasidiga kristaller.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Vesuvianit förekommer på många platser såsom vid vulkanen Vesuvius, i Piemonte, Tyrolen, Ural, Sibirien och vid Eger i Böhmen. Vid Alathal i Piemonte förekommer en vacker gräsgrön och på Vesuvius en brun variant vilka slipas till prydnadsstenar.

I Sverige har den påträffats i Lindbo i Västmanland, vid Falun samt vid i Gökum i Uppland. Vidare finns förekomster vid Frugård i Finland och i Norge finns en blågrå variant i Telemarken, vid Eker och vid Egg utanför Kristiansand.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Vesuvianit i slipat tillstånd förekommer ibland som prydnadssten under benämningen krysiolit och grön granat.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia