Vete

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vete
Wheat close-up.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Gräsordningen
Poales
Familj Gräs
Poaceae
Släkte Veten
Triticum
Art Vete
T. aestivum
Vetenskapligt namn
§ Triticum aestivum
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Vete, vanligt vete eller Brödvete (Triticum aestivum) är en art i vetesläktet som hör till familjen gräs. Det är den absolut viktigaste vetearten i odling idag, och det finns ett stort antal sorter anpassade för olika odlingsförhållanden. Vete är en allohexaploid.

Odling och användning[redigera | redigera wikitext]

Vetet är ettårigt och odlas över hela världen, framför allt för de stärkelserika frönas skull. Fröna har flera användningsområden, framför allt som mat, men också som djurfoder och bränsle. Som bränsle kan den både tjäna direkt genom förbränning eller efter jäsning och utvinning av etanol. Som mat kan vetet användas som det är, i mald form (mjöl) till bakning och som utvunnet veteprotein. Vetekornet innehåller gluten.

Vetet ger 6 300 kg/ha (Höstvete) till 4 400 kg/ha (Vårvete) i skörd i Sverige [1]. Det som skiljer vår- och höstvete är när på året det sås. Ofta lämpar sig dock en typ av vete inte för sådd under båda perioderna.

Historia och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Det finns fyra vilda arter av vete, som alla återfinns i mellanöstern. Linné ansåg att vetet fanns i fem varianter, något man idag har reviderat. Dessa var :

  • T. aestivum (brödvete)
  • T. hybernum
  • T. turgidum
  • T. spelta spelt
  • T. monococcum enkornsvete

Idag anses det finnas tre varianter av icke-vilt vete. Det finns dessutom två skolor av vetetaxonomi - en baserad på genetik och en traditionell. Se Artikel på engelska wikipedia

Brödvetet uppdelas normalt i vår- och höstvete (Tritium aestivum ssp vulgare).[2]

Vetets odlingshistoria är ännu i mångt och mycket okänd. Vete har odlats i Mellanöstern under minst 11.000 år. Den första kulturarten uppstod möjligen för omkring 9.000 år sedan genom korsning mellan vilt enkornsvete och den närstående arten Aegilops speltoides, vilket bland annat gav upphov till emmervete.[3] Odlingsspår efter Triticum boeoticum, vildformen av enkorn förekommer i fynd från nordöstra Syrien, omkring 11.500 år gamla.Tritium dicoccum, emmervete har påträffats i såväl Jeriko och Aswad i Syrien i fynd som är omkring 10.000 år gamla.[4]

Från mellanöstern spred sig veteodlingen till Syd- och Mellaneuropa och odlades vid Atlantkusten omkring 5.000 f. Kr. Redan under yngre stenåldern fanns även en kortaxig form, kubbvete i Europa.[5]

I Norden förekommer såväl emmervete, enkornsvete och vanligt vete eller någon närbesläktad (kornen från triticum aestivum, brödvete och triticum compactum, kubbvete kan inte skiljas åt i förkolnad form) förekom redan under tidigneolitikum. Från mellanneolitikum finns speltvete belagt.[6]

Därefter gick veteodlingen tillbaka, främst på kornets bekostnad, under äldre järnålder utgör speltveten omkring 5 % av de påträffade sädeskornen, i Västsverige omkring 7 %, i Östsverige omkring 3 % där även omkring 7-8 % brödvete förekommer. I Norrland förekommer inte vete alls. Under yngre järnålder minskade speltvetet till 1% av sädesproduktionen, i Västsverige försvinner vetet helt medan i Östra mellansverige där veteproduktionen höll sig kvar som "finbröd", ofta påträffat i gravar produktionen ännu utgjorde 9 % av sädesproduktionen. Några speltveten förekom dock inte här.[7]

Under medeltiden förekommer vete ännu främst i Östsverige, och då särskilt på de stora godsen. 1471 utgjorde höstvete omkring 8 % av sådden vid Tyresö slott, och förekommer från 1479 i Billinge, Bondkyrka socken i ganska betydande mängd, vårvete förekom 1489 i odlingen vid Stegeborgs slott. Sammantaget rörde sig dock om mycket liten andel av den svenska sädesproduktionen, antagligen under 1%.[8]

Under 1500-talet introducerades hårdvete i Europa, vid samma tid börjar även tjockvete att odlas. Under 1700-talet ersattes de äldre enkornvetet och emmervetet i Norden av kavelvete och kubbvete. Under 1700- och 1800-talet började de engelska formen Squarehead att introduceras, trots sämre jäsförmåga och frostbeständighet. Genombrottet kom dock då man i början av 1900-talet vid Svalöv och Weibullsholm började förädla fram vetesorter särskilt anpassade för nordligt klimat - ofta höstveten, bland annat de så kallade Thulevetet. Genombrottet för vetet kom på de skånska slättbygderna under slutet av 1800-talet, och på de östsvenska slättbygderna på 1920-talet och andelen vete steg från omkring 5 % av sädesproduktionen runt 1900 till 15 % av sädesproduktionen i slutet av 1920-talet. Det innebar att vete kunde börja användas som mjöl i matbröd, mot främst i kakor och andra högtidsbröd.[9]

Vete började odlas Amerika först under 1500-talet. International Wheat Council (IWC) är en internationell organisation som hjälper världshandeln av vete, som är mycket stor, att fungera väl. Vetet är ett mycket viktigt födoämne.

Vete som växt[redigera | redigera wikitext]

Plantan bildar först en lös tuva av långsmala enfärgat gräsgröna blad. Efter några månaders tillväxt bildas de mycket högre och blombärande skotten. Blommorna är typiska förenklade gräsblommor. Oftast ser man inte själva blommorna. Fröna är nötter, som sitter omgivna av högblad, så kallade agnar. De är samlade i 3-5 småax, som är samlade i större ax.

Storlek: 1 x 0,25 m (det växer 100 x 25 cm/år).

Officiell statistik om vete[redigera | redigera wikitext]

Ett vetefält i Deggendorf, Tyskland

I Sverige har sortförädling, växtskyddsmedel och mineralgödsel i kombination med att de minst produktiva jordarna tagits ur bruk medfört att hektarskördarna av vete ökat under 1900-talet. Under åren 1913-1920 låg avkastningen av höstvete mellan 2 000 till 3 000 kg per hektar. År 2009 var hektarskörden av höstvete 8 210 kg i Skåne län. Det innebar att många gårdar i södra Sverige bärgade mer än 10 000 kg höstvete per hektar det året.[10] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om hektar- och totalskördar i det Statistiska meddelandet JO 16 SM Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall.

Den areal som odlats med vete i Sverige har, till skillnad från övriga brödsädsgrödor, ökat under 1900-talet. Arealen odlad med höstvete har ökat från cirka 111 000 hektar år 1919 till cirka 332 000 hektar år 2010. Arealen odlad med vårvete har ökat från cirka 30 000 hektar till cirka 68 000 hektar under samma period.[10] På Jordbruksverkets webbplats publiceras årligen statistik om de arealer som odlas med vete i det Statistiska meddelandet JO 10 SM Jordbruksmarkens användning. I Eurostats databas publiceras statistik om veteskörd och veteareal i Europa under kategorin Agriculture och underkategorin Regional Agriculture Statistics. I FAO:s databas publiceras statistik om veteskörd och veteareal i världen under kategorin Production och underkategorin Crops.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser

  1. ^ http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik%2C%20fakta/Vegetabilieproduktion/JO29/JO29SM1001/JO29SM1001.pdf
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord veten)
  3. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord veten)
  4. ^ The Origins of Pottery and Agriculture, red. Yoshinori Yasuda, 2002; s. 35.
  5. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord veten)
  6. ^ Jordbrukets första femtusen år 4000 f.Kr.-1000 e.Kr., Stig Welinder, Ellen Arne Pedersen och Mats Widgren, s 70-72.
  7. ^ Jordbrukets första femtusen år 4000 f.Kr.-1000 e.Kr., Stig Welinder, Ellen Arne Pedersen och Mats Widgren, s 383-85.
  8. ^ Medeltida åkerbruk - agrarteknik i Sverige ca. 1000 till 1520, Janken Myrdal, s. 64-68.
  9. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord veten)
  10. ^ [a b] Jordbruksverket (2011). Jordbruket i siffror åren 1866-2007. ISBN 91-88264-36-X. http://www.jordbruksverket.se/omjordbruksverket/statistik/jordbruketisiffror.4.5586fdf512e8fc79a8480001553.html