Via Emilia
Via Emilia (ibland även Via Aemilia) var en via consularis som gick mellan Ariminum vid Adriatiska havet till Placentia vid floden Padus (dagens Po). Senare förlängdes Via Emilia till Mediolanum (Milano).
Via Emilia byggdes i förlängning av via Flaminia som ledde till Rom. Vägen var ganska rak och gick från Ariminum vidare till Forlì, Faenza, Bologna, Modena, Reggio, Parma och slutligen Placentia. Via Emilia korsade flera bifloder till Po, bland annat Rubicon (även om det råder viss tvekan om det var samma flod som Julius Caesar korsade 49 f.Kr.) och Trebbia (där Hannibal tre gånger segrade över romarna).
Via Emilia blev klar år 187 f.Kr. och namngavs efter den romerske konsuln Marcus Aemilius Lepidus. Via Emilia byggdes som ett sätt att kunna kontrollera det nyligen erövrade området Gallia Cisalpina. Gallia Cisalpina hade stor ekonomisk betydelse, eftersom Poslätten, som låg där, var mycket bördig. Romarna valde att ytterligare befästa sin kontroll över området genom att anlägga kolonier längs Via Emilia: på så sätt grundades Bononia (dagens Bologna), Mutina (Modena), Regium (Reggio Emilia) och Parma. Vägen kom att få mycket stor betydelse för kolonialiseringen av området, som så småningom kom att ses som en del av Italia.
Århundradena efter att Via Emilia byggts blev Placentia den viktigaste vägknuten på Poslätten. År 148 f.Kr. tillkom via Postumia (Placentia - Aquileia). År 109 f.Kr. blev Via Aemilia Scaura klar (Placentia - Genua - Pisa).
Lämningar av Via Emilia, inklusive en bro, finns kvar bland annat i Rimini. Idag ligger väg 9 delvis precis ovanpå den gamla Via Emilia och kallas också populärt för Via Emilia.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
