Victor Serge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Victor Serge.

Victor Serge, född 30 december 1890 i Bryssel av rysk-polska föräldrar, död 17 november 1947 i Mexico City, från början anarkist men efter ryska revolutionen 1917 kommunist och ansluten till bolsjevikpartiet i Sovjetunionen. Under 1920-talets splittringar inom bolsjevikpartiet anslöt sig Serge till Trotskijs vänsteropposition mot Stalin och från 1933 till 1936 satt han i sovjetiskt fängelse. Efter sin frigivning flyttade Serge till Frankrike som anarkist, kritiskt till all form av kommunism, även om han fortfarande i viss mån försvarade Lenin och Trotskij.

I sin självbiografi En revolutionärs minnen (1951) beskriver han sitt liv under åren 1906-1941. Hans föräldrar var skilda och hans far sympatiserade med organisationen Narodnaja volja (Folkets vilja), vilka låg bakom mordattentatet på tsar Alexander II. Serge flyttade tidigt till Paris där han kom att träffa en mängd revolutionärer, många så kallade "medvetna egoister". Många i hans närmaste krets kom att antingen begå självmord som en flykt från säkerhetspolisen, eller bli avrättade. Bland dessa fanns hans närmaste barndomsvän Raymond som avrättades vid 20 års ålder. Själv dömdes Serge till fem års straffarbete på grund av sitt deltagande i den anarkistiska tidningen L'Anarchie. Trots att Serge hade förståelse för denna militanta del av anarkismen ansåg han att den var dömd att misslyckas som en väg till förbättring. Han skrev om "en mot alla"-striderna som "ideologiskt bankrutt[a]" och om "anarkismens förfall i den kapitalistiska djungeln".

Efter att ha tillbringat flera år i fängelse och återigen blivit fängslad på vägen till det revolutionära Ryssland, ägde ett fångutbyte rum och Serge anlände tillsammans med en handfull andra revolutionärer till Ryssland. Han gick med i bolsjevikpartiet 1919 men började snart kritisera den auktoritära riktning som revolutionens ledare hade slagit in på. Han kritiserade, tillsammans med Emma Goldman och Alexander Berkman, regimens brutala nedslagning av Kronstadtupproret 1921. 1923 blev han involverad i vänsteroppositionen tillsammans med Trotskij, Karl Radek och Adolf Joffe (senare anslöt sig även Grigorij Zinovjev och Lev Kamenev). Serge påstod att han var den förste att kalla Sovjetunionen "totalitärt", vilket av allt att döma är korrekt.

1928 uteslöts Serge ur kommunistpartiet. Från detta år fram till hans arrestering 1933, arbetade han på ett flertal verk, däribland Year One of the Russian Revolution (1930), vilka förbjöds i Sovjetunionen. 1933 arresterades han och var nära att, i likhet med de flesta av de oppositionella, bli avrättad. Hans goda anseende i Frankrike räddade dock honom från detta öde. 1936 släppte Stalin honom officiellt från fängelset.

Serge flyttade 1936 till Frankrike med sin son men var tvungen att fly 1940nazisterna invaderade landet. De flyttade tillsammans till Mexiko där han slutligen dock av en hjärtattack den 17 november 1947.

På svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Vad varje revolutionär bör veta om repressionen (Ce que tout révolutionnaire doit savoir de la répression) (Partisanförlaget, 1972)
  • Fallet Tulajev (L'affaire Toulaev) (översättning Lars Fyhr, Coeckelberghs, 1973). Ny, något reviderad upplaga: Daidalos,2011
  • Åren utan nåd (Les années sans pardon) (översättning Otto Mannheimer, Coeckelberghs, 1974)
  • Midnatt i seklet (S'il est minuit dans le siècle) (översättning Erik Nyblom, Coeckelberghs, 1975)
  • Hospitalet i Leningrad och andra berättelser (Le Tropique & le Nord) (översättning Erik Nyblom, Coeckelberghs, 1977)
  • En revolutionärs minnen (Mémoires d'un révolutionnaire) (översättning Brita Gröndal, Coeckelberghs, 1980)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Serge, Victor, En revolutionärs minnen (1951)