Victoria Benedictsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Victoria Benedictsson
Victoria Benedictsson, okänt datum.
Victoria Benedictsson, okänt datum.
Pseudonym Ernst Ahlgren
Född Victoria Maria Bruzelius
6 mars 1850
Domme, Skåne
Död 21 juli 1888 (38 år)
Köpenhamn, Danmark
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Genrer Skönlitteratur
Framstående verk Pengar (1885)
Make/maka Christian Benedictsson
Influerade August Strindberg, Axel Lundegård
Byst av Victoria Benedictsson i Hörby.

Victoria Maria Benedictsson, född Bruzelius den 6 mars 1850 i byn Domme i Fru Alstads socken i Skytts härad (numera i Trelleborgs kommun), död 21 juli 1888 i Köpenhamn (självmord), var en svensk författare och dramatiker. Hon skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. Föräldrar: lantbrukaren Thure Bruzelius och Helena Sophia Finérus[1].

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Benedictsson växte upp i ett lantbrukarhem i Domme. Hon var tidigt intresserad av konststudier, och tog tjänst som guvernant för att tjäna pengar för att åka till Stockholm och utbilda sig till konstnär. Hennes far, som först godkänt detta, ändrade sig dock senare och sade nej. Ett liknande scenario återkommer senare i hennes bok Pengar.[1] För att komma bort från sina föräldrars inflytande gifte hon sig som 21-åring med postmästaren i Hörby Christian Benedictsson (född 1822 i Landskrona, död 1899 i Hörby) som var 49 år och änkling med fem barn från det tidigare äktenskapet. De fick två egna döttrar varav en dog i späd ålder. 1882 insjuknade Benedictsson i en bensjukdom och blev sängliggande.

Författardebut[redigera | redigera wikitext]

Under sjukdomsperioden utvecklade hon sitt författarskap och 1884 debuterade hon med novellsamlingen Från Skåne[2]. Följande år utkom romanen Pengar, som blev hennes genombrott. Vid denna tid blev hon vän med den elva år yngre Axel Lundegård, Hörbyprästens son. Som denne och många andra svenska författare under 1880-talet sökte hon sig till Köpenhamn, där hon uppmärksammades av den danske litteraturkritikern Georg Brandes.

Död[redigera | redigera wikitext]

Benedictssons kärleksförhållande 1886-1888 med Brandes, var förmodligen en av orsakerna till att Benedictsson begick självmord sommaren 1888 i Köpenhamn[1]. Andra bidragande faktorer till hennes beslut kan ha varit hennes fattigdom och ensamhet och inte minst hennes oro för sitt författarskap. Hennes senaste roman Fru Marianne hade fått blandad kritik och Georg Brandes bror Edvard hade i sin nedlåtande recension i Politiken kallad den för "en Dameroman". Hon var djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby och de begränsningar det innebar att vara kvinna under denna tid. Hennes självmord, med hjälp av en rakkniv, inspirerade Strindberg till avslutningen av dramat Fröken Julie[3].

Benedictsson ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn i Danmark, under namnet Ernst Ahlgren.[4][5]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Trots den korta tid som hennes författargärning omfattar anses hon, jämte Strindberg, som en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. I sina romaner skildrar hon äktenskapsproblematik och aktuella kvinnosaksfrågor. Debutromanen Pengar handlar om en ung och omogen flicka som övertalas att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare men som så småningom bryter sig ut ur äktenskapet. Fru Marianne skildrar en kvinna som slits mellan sin man Börje, en hederlig och praktisk bonde, och den kultiverade vännen Pål. Där Pengar slutar med skilsmässa, ger Fru Marianne en mer utopisk bild, med ett slut som bygger på samförstånd mellan makarna och ett jämlikt äktenskap.

Citat[redigera | redigera wikitext]

"Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!"

— Victoria Benedictsson, - Dagboksanteckning

Postum utgivning[redigera | redigera wikitext]

Benedictssons litterära kvarlåtenskap togs om hand av Axel Lundegård, som successivt gav ut en stor del av denna och skrev färdigt en rad ofullständiga manuskript. Han konstruerade inte mindre än tre "självbiografier" av hennes brev, anteckningar och dagböcker. Lundegård använde också hennes efterlämnade texter i sitt eget författarskap. Hans roman Elsa Finne, 1902, består till större delen av lätt redigerade utdrag ur hennes efterlämnade dagbok. Inte förrän 1978-85, då Christina Sjöblad gav ut dem kunde Benedictssons dagböcker läsas obearbetade och i sin helhet. Hennes arkiv finns på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet. 2008 kunde Lisbeth Larsson visa hur han bearbetat och redigerat flera av de verk han utgav postumt, bland annat novellen "Ur mörkret".

2013 ges brevväxlingen mellan Victoria Benedictsson och Axel Lundegård ut av Bert och Birgitta Åkesson genom GML-förlag. För första gången ges nu möjlighet att följa författarnas hela dialog med varandra.

Biografier och forskning[redigera | redigera wikitext]

Det finns en omfattande biografisk litteratur om Benedictsson. De flesta söker efter en förklaring till hennes val att dö. Hennes vän Ellen Key, som skrev den första biografin, fann den i hennes motsägelsefulla karaktär och sociala utsatthet. Psykoanalytikern Tora Sandström menade att hon var schizofren. Efter Fredrik Bööks biografiska verk från 1949 och 1950 har fokus tenderat att ligga på den olyckliga kärleken till Brandes. Feministiska litteraturvetare som Jette Lundbo Levy, Ebba Witt-Brattström och Nina Björk, behandlar henne som en feministisk föregångsfigur dömd att gå under i ett patriarkalt samhälle. Birgitta Holm menar 2007 att Benedictssons olycka emanerade från incestuösa övergrepp i barndomen.

Den senaste biografin omfattar kärleksbreven mellan Benedictssons styvdotter Matti af Geijerstam och hennes blivande man Karl af Geijerstam som enligt bokens författare Birgitta Åkesson pekar på att Victoria Benedictsson var utmattad och överansträngd med ett förändrat känsloliv, som en förklaring till hennes död[6].

Victoria Benedictsson skrev 1887 i tidningen Dagny en biografiskt text över författarinnan Harriet Martineau. I Martineau fann hon en jämlike och texten handlar lika mycket om henne själv som Martineau. Benedictssons egna inställning till både arbete, kritik och kärlekslängtan skiner igenom i hur hon presenterade Martineau[6]. Författaren Birgitta Åkesson lyfter bland annat fram följande citat i sin bok:

"Arbetet var för henne hvad morfin kan vara för andra, på en gång ett medel att döfva smärtan och att hålla sig uppe. Det var alltid svårt för henne att medge, att hon arbetade för mycket, och om hon någon gång gjorde detta erkännande, brukade hon tillägga, att hon icke kunde låta bli, och att arbetet måste göras…

… När Harriet Martineau efter detta … lemnade hans hus (förläggarens), var hon så uppgifven af andlig och kroppslig trötthet, att hon knappt kunde släpa sig fram. Att åka hade hon ej råd. Hon måste stödja sig mot ett gammalt smutsigt plank för att ej falla, ty det gick rundt för hennes ögon; men ännu när hon stod der, matt och utsliten, med slutna ögon, sade hon till sig själf: 'min bok skall slå igenom ändå'. … Ständig sinnesoro tillika med öfveransträngningen bröt hennes krafter, och just då hon i sällskap med några vänner anträdt en resa till Schweiz, insjuknade hon och måste med den största försiktighet återföras till England. … …sin långa sjukdom. Den varade i fem år, och hon var så svag, att hon icke förmådde gå längre än från sin bädd i det ena rummet till soffan i det andra. Men för sin verksamma ande var det omöjligt att förblifva i sysslolöshet. Så fort plågorna lemnade henne någon ro, skref hon alltid på ett eller annat arbete.

— Victoria Benedictsson

Film & TV[redigera | redigera wikitext]

Sonja Pleijel och Marianne Söderberg skapade 1988 TV-filmen Postmästarfrun från Hörby om hennes levnadsöde. Carin Mannheimer gjorde 2001 en filmatisering för TV av Fru Marianne med Cecilia Frode i huvudrollen.

Minnesmärken[redigera | redigera wikitext]

  • Ernst Ahlgrens väg, Hörby[7]
  • Ernst Ahlgrens väg, Malmö [7]
  • Ernst Ahlgrens väg, Stockholm [7]
  • Ernst Ahlgrensparken, Hörby - med en byst föreställande Benedictsson [8]
  • Minnessten i närheten av hennes födelseort, Domme, rest 1950 [9]
  • Minnesplakett på det hus där hon bodde åren 1873-1888 i Hörby[9]
  • Fast uttställning på Hörby museum [10]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur[redigera | redigera wikitext]

Varia[redigera | redigera wikitext]

Samlade upplagor och urval[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Litteraturbanken, artikel Victoria Benedictsson, publicerad 2008, författare Birgitta Holm, hämtat 2013-11-29
  2. ^ Benedictsson, Victoria (pseudonym Ernst Ahlgren, författare: Ebba Witt-Brattström, hämtat 2013-11-29
  3. ^ DN.se, Tomheten och rakkniven, författare Lisbeth Larsson, publicerad 2007-08-14, hämtat 2013-11-29
  4. ^ ”Karta över Vestre Kirkegård” (pdf). Köpenhamns kommun. http://www.kk.dk/~/media/9224151F7324420CBCF3EBC3B792056F.ashx. Läst 23 juli 2013. 
  5. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 22
  6. ^ [a b] Åkesson Birgitta, In till döden trött: Levnadsteckning över Victoria Benedictsson, 2012 ISBN 9187247232
  7. ^ [a b c] Hitta.se, sökning Ernst Ahlgren, träffresultat från 2013-11-29
  8. ^ Victoria Benedictsson, artikel Victorias minne, författare Birgitta Åkesson mfl, senast uppdaterad 2013-11-24, hämtat 2013-11-29
  9. ^ [a b] Victoria Benedictsson, författare Birgitta Åkesson mfl, senast uppdaterad 2013-11-24, hämtat 2013-11-29
  10. ^ Victoria Benedictsson på Hörby museum, Upptäck Sveriges historia, Sveriges länsmuseer, hämtat 2013-11-29

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bakom maskerna: det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare = Behind the masks : the concealed message in novels by female Swedish authors of the 1880s. Karlstad: Centrum för språk och litteratur, Högsk. 1997. Libris 8364780. ISBN 91-630-5234-2 
  • Bergfasth, Cecilia (2001). Bibliografi över Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren). Linköping: Inst. för tema, Avd. för litteraturvetenskap, Univ. Libris 9219923 
  • Björk, Nina (2008). Fria själar: ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10736850. ISBN 9789146219279 
  • Böök, Fredrik (1950). Victoria Benedictsson: minnesteckning. Svenska akademiens minnesteckningar, 0346-6361. Stockholm: Norstedt. Libris 367132 
  • Böök, Fredrik (1949). Victoria Benedictsson och Georg Brandes. Stockholm: Bonnier. Libris 8072931 
  • Claesson Pipping, Git (1993). Könet som läsanvisning: George Eliot och Victoria Benedictsson i det svenska 1880-talet : en receptionsstudie. Stockholm: Symposion graduale. Libris 7607480. ISBN 91-7139-170-3 
  • Forssberger, Annalisa (1961). Ekon och speglingar: studier kring Victoria Benedictsson, Johanne Luise Heiberg och Herman Bang. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 363252 
  • Holm, Birgitta (2007). Victoria Benedictsson. Litterära profiler, 99-1548962-5. Stockholm: Natur och kultur. Libris 10364267. ISBN 9789127097780 
  • Holm, Henry (1988). Victoria Benedictsson: ett hundraårsminne. [Hörby]: [Kulturnämnden]. Libris 772347 
  • Key, Ellen (1889). Ernst Ahlgren: några biografiska meddelanden. Stockholm: Haeggström. Libris 367107 
  • Larsson, Lisbeth (2008). Hennes döda kropp: Victoria Benedictssons arkiv och författarskap. Stockholm: Weyler. Libris 10963861. ISBN 9789185849123 
  • Levy, Jette Lundbo; Seeberg Ann-Mari (1982). Den dubbla blicken: om att beskriva kvinnor : ideologi och estetik i Victoria Benedictssons författarskap. Enskede: Hammarström & Åberg. Libris 8375584. ISBN 91-7638-028-9 
  • Melberg, Arne (1985). Fördömda realister: essäer om Cederborgh, Almqvist, Benedictsson, Strindberg. Panorama, 99-0372727-5. Stockholm: Norstedt. Libris 7154201. ISBN 91-1-853001-X 
  • Norrman, Margit (1978). I livets hand: en studie i Victoria Benedictssons religiösa föreställningsvärld = In the hand of life : a study of the religious world of Victoria Benedictsson. Stockholm: Verbum. Libris 148237 
  • Primander, Ingrid (1994). Den auktoritativa texten: studier i Victoria Benedictssons författarskap. Stockholm: Almqvist & Wiksell International [distributör]. Libris 7223317. ISBN 91-22-01631-7 
  • Rosengren, Karl Erik (1965). Victoria Benedictsson. Svenska författare, 99-0158538-4. Stockholm: Natur o. kultur. Libris 8081142 
  • Rossholm, Elisa; Benedictsson Victoria (2011). Jag hör icke till något läger. Göteborg: Optimal Press. Libris 12031534. ISBN 91-85951-26-9 
  • Sandström, Tora (1935). En psykoanalytisk kvinnostudie: Ernst Ahlgren - Victoria Benedictsson. Stockholm: Bonnier. Libris 60192 
  • Sjögren, Margareta (1979). Rep utan knutar: Victoria Benedictsson : en levnadsteckning. Stockholm: Bonnier. Libris 8345113. ISBN 91-0-044113-9 
  • Sprengel, David (1902). De nya poeterna: 80-talet : dokument och kåserier. Stockholm: Gernandt. sid. 300-323. Libris 8072767. http://runeberg.org/sdpoeter/ 
  • Åkesson, Birgitta (2012). In till döden trött: levnadsteckning över Victoria Benedictsson. Stockholm: GML. Libris 13689642. ISBN 978-91-87247-23-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]