Viktor Brack

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Viktor Brack
Viktor Brack Nürnberg 2.jpg
Viktor Brack i amerikansk fångenskap efter andra världskriget.
SS-Oberführer Collar Rank.svg Oberführer
Född 9 november 1904
Haaren, Aachen, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 2 juni 1948 (43 år)
Landsberg am Lech, Bayern, Tyskland
Begravningsplats Spöttinger Friedhof, Landsberg am Lech
Inträde 1 december 1929
Tjänstetid 1929–1945

Viktor Brack, född 9 november 1904 i Haaren, Aachen, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk nazistisk politiker och ämbetsman. Brack var en av ledarna för Tredje rikets eutanasiprogram Aktion T4, inom vilket drygt 70 000 psykiskt och fysiskt funktionshindrade personer mördades.

Efter andra världskriget ställdes Brack inför rätta vid Läkarrättegången, dömdes till döden och avrättades.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bracks far härstammade från Göttingen och var läkare. Hans mor var av volgatysk härkomst från Saratov. År 1922 anslöt sig Brack som frivillig till Reichswehr och kom att ingå i en utbildningsenhet under Eduard Dietl. Senare under 1920-talet studerade han jordbruksvetenskap och ekonomi vid Münchens tekniska universitet och blev diplomekonom 1928.

NSDAP[redigera | redigera wikitext]

År 1929 blev Viktor Brack medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS). Följande år tjänstgjorde han tidvis som Heinrich Himmlers chaufför.[1] Brack blev arbetslös 1932 men anställdes vid Bruna huset som stabschef åt Philipp Bouhler. Året efter Adolf Hitlers maktövertagandet|maktövertagande fick Bouhler i uppdrag att organisera Führerkansliet och Brack blev då dennes ställföreträdare. Därtill ledde han från 1936 Führerkansliets avdelning II, som hade till funktion att ta emot och undersöka kritik mot Adolf Hitler från personer i Tyskland. I november 1940 befordrades Brack till SS-Oberführer.

Aktion T4[redigera | redigera wikitext]

Genom ett dekret daterat den 1 september 1939, dagen då Tyskland anföll sin östra granne Polen, befullmäktigade Adolf Hitler riksledaren Philipp Bouhler och läkaren Karl Brandt med att genomföra programmet för barmhärtighetsdödande, eutanasiprogrammet. Detta fick kodnamnet "T4", vilket syftade på Tiergartenstrasse 4 i Berlin, där organisationen Gemeinnützige Stiftung für Heil- und Anstaltspflege hade sitt huvudkontor. Brack utsågs till operativ chef för Aktion T4.[2]

I januari 1940 genomfördes ett gasningsexperiment på eutanasianstalten i Brandenburg (Tötungsanstalt Brandenburg). SS-officeren Christian Wirth hade tillsammans med kemisten August Becker installerat en gaskammare på 3 x 5 meter, kamouflerad som ett duschrum. Närvarande vid experimentet var, förutom Wirth, bland andra Brack, Brandt, Bouhler, Leonardo Conti och kemisten Albert Widmann. Omkring 15–20 manliga patienter stängdes in i gaskammaren och Widmann släppte på kolmonoxid från gascylindrar. Inom några minuter var samtliga patienter döda. Några av liken utvaldes för obduktion, medan de övriga omedelbart kremerades.[3][4]

Viktor Brack vittnar vid Läkarrättegången.

Under Läkarrättegången (1946–1947) vittnade Brack om att Heinrich Himmler efter 1941, då nazisternas utrotning av judar nått sin kulmen, beordrade Brack att kontakta läkare och finna sätt att sterilisera unga starka judar som var kapabla att arbeta för tyskarna i kriget. Metoden som skulle framtas innebar att offret skulle kunna steriliseras utan att själv vara medveten om processen.[5]

I mars 1941 hade Brack utfört sitt uppdrag och förberedde en rapport till Himmler, i vilken han beskrev en metod att sterilisera en patient med hjälp av röntgenstrålning;[6] denna metod skulle användas i stor skala. Rapporten skickades i juni 1942. Då Himmler fått kännedom om metoden beordrade han att metoden skulle testas i Auschwitz-Birkenau. En fransk läkare med judisk härkomst, som var fånge i Auschwitz mellan september 1943 och januari 1945, vittnade om att fångar där steriliserades av SS-läkare. Runt 100 manliga polacker som steriliserats där vittnade också. Enligt dem kastrerades de även senare av läkare vid förintelselägret. Även andra har vittnat om denna behandling.

Den 24 augusti 1941 beordrade Hitler att Aktion T4 skulle avbrytas, mycket på grund av den kritik som kommit från Romersk-katolska kyrkan. Två månader senare skickade dr Erhard Wetzel, tjänsteman vid Riksministeriet för de ockuperade östområdena, ett brev till Hinrich Lohse, rikskommissarie i Ostland.[7] Wetzel föreslog, efter en idé av Brack, att personalen från Aktion T4, som nu var sysslolös, skulle kommenderas till Ostland för att där utföra massavrättningar med gas i samma stil som hade förekommit på eutanasiinstituten inom Aktion T4.[8] Wetzels och Bracks uppslag kom dock inte att implementeras; personalen från Aktion T4 kom istället att användas vid genomförandet av Operation Reinhard, massmordet på Generalguvernementets judiska befolkning.[9]

Waffen-SS[redigera | redigera wikitext]

I augusti 1942 rekryterades Brack till 7. SS-Freiwilligen-Gebirgs-Division Prinz Eugen, en division inom Waffen-SS. Senare tjänstgjorde han i V. SS-Gebirgskorps.

Rättegång[redigera | redigera wikitext]

Vid krigsslutet 1945 greps Brack av allierade soldater och internerades i avvaktan på rättegång. I december 1946 inleddes Läkarrättegången inom ramen för Nürnbergrättegångarna. Då högt uppsatta funktionärer inom Nazitysklands eutanasiprogram, bland andra Philipp Bouhler och Leonardo Conti, hade begått självmord, utgjorde Brack en av de huvudåtalade vid rättegången. Den 20 augusti 1947 avkunnades domarna; sju av de åtalade, däribland Viktor Brack, dömdes till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten samt medlemskap i en organisation som bedömts kriminell, SS. Brack avrättades genom hängning den 2 juni 1948.[10]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Klee 2007, s. 68
  2. ^ Arad 1999, s. 9
  3. ^ Longerich 2010, s. 139
  4. ^ Friedlander 1995, s. 88
  5. ^ Longerich 2009, s. 445
  6. ^ Friedländer 2011, s. 439
  7. ^ ”Betr.: Lösung der Judenfrage” (på tyska). Nuremberg Trials Project. Harvard Law School Library. Arkiverad från originalet den 26 januari 2014. http://archive.is/9Dgyo. Läst 26 januari 2014. 
  8. ^ ”Crossover from Euthanasia to Genocide” (på engelska). JewishGen, Inc. Arkiverad från originalet den 26 januari 2014. http://www.webcitation.org/6MvRfuGNV. Läst 26 januari 2014. 
  9. ^ Bedürftig 2008, s. 72
  10. ^ Klee 2007, s. 68–69

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]