Villa Dalfrid

Villa Dalfrid
Villa
Villa Dalfrid är byggnadsminne sedan 1979.
Villa Dalfrid är byggnadsminne sedan 1979.
Land Sverige Sverige
Region Västra Götalands län
Kommun Göteborg
Ort Skintebo 432:1, Askim
Adress Kofferdalsvägen 37
427 35 Billdal
Arkitekt Gustav Eliot
Ägare Privatägd
Färdigställande 1907
Byggnadsmaterial Trä

Villa Dalfrid är ett bostadshus beläget på fastigheten Skintebo 432:1 i sydvästra Göteborg.[1] Villan är privatägd och har adressen Kofferdalsvägen 37 i stadsdelen Askim,[2] Västra Göteborg. Den 24 september 1979 blev villan byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Villa Dalfrid uppfördes 1904–07 för konsuln Harald Grebst och hans familj. Arkitekt var Gustav Elliot, arkitekten på modet bland tidens rika göteborgare. Det var Säröbanan, byggd 1903, som gav välbärgade göteborgare möjlighet, att bygga havsnära sommarvillor på pendelavstånd från stadskärnan.[4] Både exteriört och interiört är villan utformad i typisk svensk jugendstil. Villan utgör ett för göteborgsområdet sällsynt exempel på en väl utarbetad högborgerlig hemmiljö från sekelskiftet 1800/1900. Interiören är synnerligen väl bibehållen med såväl möbler som textilier från byggnadstiden.[5][6]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Villan är av trä i två våningar med oinredd vind. Planen är oregelbunden med utskjutande partier som balkong, burspråk och entréparti. Byggnadens planlösning och inre disposition är avläsbar i exteriören genom den livfulla planen och fönstrens varierande utformning. Takfallen har varierande former och är mot trädgården försedda med låga mjukt avrundade takkupor. Den avrundade formen återkommer i flera fönster och det starkt framdragna taket över huvudentrén.[7]

Fasaden är klädd med omväxlande liggande och stående gulmålad panel. Fönstrens överlufter är smårutsindelade liksom balkongdörr och trapphusfönster. Byggnadens bjälklag markeras med vita horisontella lister. Vindskivor och trädetaljer är vitmålade. Fönsteromfattningarna har tydlig jugenddekor och taktassarna är figursågade. Gavelröstena markeras av träsniderier. Sockeln är av fogade granitblock. Entrépartiet markeras med ett välvt och utskjutande takparti, som bärs upp av fyra stolpar med jugendstiliserade dekorationer både upp- och nedtill. Takets undersida har ett kassettak med turkosfärgade rutor.[7]

Utvändigt är det spår av schweizerstil och tidiga drag av nationalromantik, som slog igenom stort några år senare. Det är dock inte fasaden utan interiören, som är det märkvärdiga med villan. Inredare var Alf Wallander, pionjär inom den svenska jugendstilen kring år 1900. Wallander specialritade allt i huset, från möbler och ljuskronor i taket till kopparbeslag och väggmålningar. Det mesta av hans i dag k-märkta inredningsverk har fått vara orörd sedan 1907 – exempelvis de mönsterlagda ekgolven, väggpanelerna och takarbetena. Det gäller också barnkammarens lekfulla bård med signaturen "artisten Alf Wallander”.[8]

Villa Dalfrid har en stor trädgård på omkring 37  000 kvadratmeter. I norr ansluter den till ett större parkområde. Vägen fram till villan kantas av lindar och kastanjer. Villan vänder sig med entrén mot den stora gräsmattan. I trädgårdens södra del finns resterna av den tidigare trädgårdsmästarbostaden. På höjdpartiet norr om villan har ett vindkraftverk uppförts. Inom den ursprungliga tomtens södra del har sex nya villor byggts. Samtliga villor har liksom Villa Dalfrid gulmålade fasader.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karta, Lantmäteriet.
  2. ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 , s. 164.
  3. ^ Beslut 24 september 1979 om byggnadsminne för “Villa Dalfrid”, Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.
  4. ^ Caldenby, Claes; Linde Bjur Gunilla, Ohlsson Sven-Olof, Engström Krister (2006). Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm: Arkitektur i samarbete med Göteborgs stadsbyggnadskontor och Formas. Libris 10203533. ISBN 91-86050-67-2 , s. 176.
  5. ^ Byggnadsminnen 1978-1988: förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Stockholm: Riksantikvarieämbetet (RAÄ). 1989. Libris 8371852. ISBN 91-7192-752-2 
  6. ^ Villa Dalfrid, Bevarandeprogram, Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse], redaktör Gudrun Lönnroth, Göteborgs kommun], Volym 2, Askim 86B, s. 370-371. Läst 7 november 2020.
  7. ^ [a b] Beskrivning, Villa Dalfrid, Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.
  8. ^ K-märkt jugenddröm Arkiverad 22 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine., artikel av Marie Delice Karlsson, 15 september 2010, Sköna Hem.
  9. ^ Villa Dalfrid, Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Trycka källor[redigera | redigera wikitext]

  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 , s. 164.
  • Byggnadsminnen 1978-1988: förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Stockholm: Riksantikvarieämbetet (RAÄ). 1989. Libris 8371852. ISBN 91-7192-752-2 
  • Caldenby, Claes; Linde Bjur Gunilla, Ohlsson Sven-Olof, Engström Krister (2006). Guide till Göteborgs arkitektur. Stockholm: Arkitektur i samarbete med Göteborgs stadsbyggnadskontor och Formas. Libris 10203533. ISBN 91-86050-67-2 , s. 176.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Björkman Eva antikvarie, Emanuelsson Lena, Overland Viveka, red (2016). Hus, människor, minnen. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; nr 93. Göteborg: Länsstyrelsen i Västra Götalands län. sid. 361. Libris 19352952. ISBN 9789176862742 
  • Byggnadsminnen 1978-1988: förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Stockholm: Riksantikvarieämbetet (RAÄ. 1989. sid. 241. Libris 8371852. ISBN 9171927522 
  • Nyström, Bengt G.T.; Wallander Alf (2014). Artisten Alf Wallander, miljöskapare och konsthantverkare: en studie i en jugendkonstnärs konstsyn och konsthantverk. Stockholm: Konsthistoriska seminariet vid Stockholms universitet. Libris 16889509 
  • Nyström, Bengt (1971). Konsten till industrin!: två formgivare från sekelskiftet – Alf Wallander och Gunnar G:son Wennerberg : en studie i svensk Art Nouveau 1895–1909. Stockholm. Libris 364620 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]