Villejuif-listan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Huvudingången till Paul Brousse-sjukhuset i Villejuif.

Villejuif-listan var ett vetenskapligt felaktigt falskt dokument och möjligt hoax som spreds som broschyr eller liknande via internet. Listan listade ett antal nummer av säkra mattillsatser med deras e-nummer som påstådda carcinogener. Listan orsakade panik över hela Europa under sena 1970-talet och 1980-talet. En av tillsatserna på listan var citronsyra (E 330).

Namnet kommer från det falska ryktet att listan skapades på sjukhuset i Villejuif.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det tidigaste påträffandet av listan var i februari 1976 i formen av en ensam maskinskriven sida i Frankrike. Hemmagjorda kopior spreds över hela Europa i ett decennium som en lista som distribuerades mellan vänner och förutom citronsyra innehöll nio andra tillsatser i en lista av substanser som den kallade farliga gifter och carcinogener.[2][1]

Den ursprungliga författaren av den maskinskrivna listan hittades aldrig, och listan påverkade runt 7,000,000 människor i dess okontrollerbara spridning.[1]

Efterforskning[redigera | redigera wikitext]

Fenomenet blev temat för akademisk empirisk efterforskning av J.N. Kapferer, ledaren för organisationen The Foundation for the Study and Information on Rumors, som fanns i Paris, Frankrike och professor i kommunikation vid L'Ecole des Hautes Etudes Commerciales et l'Institut Supérieur des Affaires, ett universitet i Frankrike. Bakgrunden var att ryktet fortlevde trots alla officiella uppgifter om säkerheten av citronsyra och ryktets vida spridning, då runt hälften av alla franska hemmafruar hade läst listan.[2]

Enligt en bok som utkom 1990, skriven av Jean-Noël Kapferer, drog listan till sig uppmärksamhet av experter, som omedelbart såg dess tvivelaktiga karaktär. Listan listade felaktigt citronsyra, (E 330) som den mest farliga av alla carcinogener.[1]

Spridningen[redigera | redigera wikitext]

Rykterna skapades i Frankrike och spreds snabbt över tre kontinenter: Europa, Afrika och Mellanöstern.

Ryktena, troligen en av de mest viktiga som förekommit i franska samhället, spreds via en översatt folder i Storbritannien, Tyskland, Italien, Mellanöstern och Afrika.[2]

Journalister som arbetade för tidningar spred listan av påstådda carcinogener ordagrant; till och med en bok som utkom 1984 skriven av en medicinsk doktor ämnad att informera allmänheten om farorna med cancer inkluderade kontentan i broschyren i en lista carcinogener, utan att kontrollera broschyrens sanningshalt.[1]

Falskt samband med sjukhuset i Villejuif[redigera | redigera wikitext]

Listan återskapades många gånger av personer som till exempel vänner som försökte informera andra vänner av de skadliga tillsatserna i deras mat, och okontrollerad kopiering av listan innehållande namnet på sjukhuset i Villejuif gjorde att många trodde att ryktena var sanna som sade att Villejuif-sjukhuset var skaparna. Även då sjukhuset förnekade all koppling, så var det omöjligt att stoppa den vidare utspridningen av listan, som gick från hand till hand fram till åtminstone 1986 och skickades vidare till grundskolor, organisationer, och till och med olika sjukhus, medan medicinska skolor och farmaceut-skolor också trodde på listans innehåll på grund av dess (obehöriga och osanna) källa till det välkända sjukhuset i Villejuif.[1]

Möjliga förklaringar[redigera | redigera wikitext]

Citronsyra är viktigt för en kemisk process kallad Krebs Cycle, men Krebs betyder cancer på tyska och det har föreslagits att den språkliga förvirringen kan ha varit anledningen för de falska anklagelserna att citronsyra är carcinogent.[3]

Felaktigheter[redigera | redigera wikitext]

Citronsyra förekommer naturligt i allt levande och höga koncentrationer finns i många frukter. Det listades felaktigt som cancerframkallande i Villejuif-listan.

Citronsyra[redigera | redigera wikitext]

Det mest absurda påståendet är att citronsyra (E 330) skulle vara cancerframkallande. Citronsyra förekommer i stora mängder överallt i naturen och är helt oskadlig. [4]

Kolesterol[redigera | redigera wikitext]

Många av listorna skriver kortfattade beskrivningar såsom "farlig", "misstänkt" och "oskadlig" medan ett antal skriver längre texter. Ett exempel är att kolesterol skulle vara en verkan av BHA (E 320) och BHT (E 321), men effekten nämns inte, inte ens om det höjer eller sänker kolesterolvärdet.[4]

Matsmältningsproblem[redigera | redigera wikitext]

E 460 fram till E 466 (cellulosa och cellulosaderivater) sägs framkalla matsmältningsproblem, framförallt laxerande effekter. I vanlig mängd används så små mängder att en laxerande effekt skulle vara omöjlig. Ämnen som å andra sidan skulle kunna ha en laxerande effekt, till exempel E 420 (Sorbitol) och E 421 (Mannitol) beskrivs i listan som harmlösa.[4]

Farliga ämnen[redigera | redigera wikitext]

En rad av ämnena på listan har aldrig varit upptagna i livsmedelsverkets föreskrifter eller har för länge sedan plockats bort från EU:s lista. Det är till exempel följande ämnen:

I en del av listorna benämns ämnena korrekt som förbjudna, men inte alla, och detta är nog den största felaktigheten, bortsett från citronsyran, på listan. [4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Jean-Noël Kapferer (1990) (på engelska). Rumors: uses, interpretations, and images. Transaction Publishers. sid. 35. ISBN 9780887383250. http://books.google.com/books?id=b0VYBLUC7Z0C&pg=PA35&lpg=PA35&dq=The+VILLEJUIF+Hospital+list+e330&source=web&ots=cBgyDAF6y0&sig=TVUfqHysM5SGkZuEo4CEuCkpuEI&hl=en&sa=X&oi=book_result&resnum=2&ct=result. Läst 5 februari 2010 
  2. ^ [a b c] J. N. Kapferer. ”A Mass Poisoning Rumor in Europe”. The Public Opinion Quarterly, Vol. 53, No. 4: s. 467-481. http://www.jstor.org/stable/2749354. 
  3. ^ UK Food Guide
  4. ^ [a b c d] Zinck, Orla; Hallas-Möller, Torben. (2004). E-nummerboken s. 291-292. ISBN 91-85225-52-5.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Villejuif leaflet, 9 januari 2009.