Vilmos Fraknói

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vilmos Fraknói

Vilmos Fraknói (ursprungligen Frankl), född 27 februari 1843 i Ürmény, död 20 november 1924 i Budapest, var en ungersk historiker.

Fraknói blev 1875 bibliotekarie vid nationalmuseum i Budapest, 1879 generalsekreterare i ungerska vetenskapsakademien och 1892 titulärbiskop. Han levde från 1890 mestadels i Rom, där han upprättat ett ungerskt historiskt institut och kraftigt bidrog till utforskandet av de i Vatikanen förvarade källorna för ungerska historien. Hans många skrifter avhandlar förnämligast Ungerns historia under 1400- och 1500-talen.


Bibiliografi på ungerska[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Pázmán och hans tid (tre band, 1868-69)
  • Martinovics-sammansvärjningen (1880)
  • Ungern före slaget vid Mohács 1524-26 (1884, på tyska 1886)
  • Konung Matthias Hunyadi (1890, på tyska 1891)
  • Ungerns kyrkliga och diplomatiska förbindelser med den romerska kurian (tre band, 1900-03)
  • De ungerska kungavalens historia (1920)

Källor[redigera | redigera wikitext]