Vindkraft i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För vindkraft i allmänhet, se Vindkraft. För vindkraftverks tekniska uppbyggnad, se Vindkraftverk.
På det skånska slättlandskapet utgör vindkraften numera en karakteristisk syn.
Elproduktion i svenska vindkraftverk 1990 - 2013

Vindkraft i Sverige med utveckling av den moderna vindkraften började i mitten av 1970-talet men det dröjde innan den började användas i större skala för den svenska elförsörjningen. Vid utgången av 2014 fanns det totalt 3085 vindkraftverk med en installerad effekt på 5425 MW.[1] [2] Under 2014 var den faktiska årsproduktionen 11,4 TWh och helårsproduktionen vid normalår (när det blåser normalt) 13,6 TWh.[1] Andelen av elproduktionen från vindkraft vid utgången 2013 var 6,6 procent.[1][3] [4] Andelen av elproduktionen från vindkraft vid utgången 2014 var 7,6 procent, vilket är strax under genomsnittet i EU (10,2 %)[2].[5]

Enligt vad Energimyndigheten uppgav 2014 finns det potential att bygga för ytterligare 12 TWh i årsproduktion vid en intäkt på 50 öre per kWh; vid en intäkt på 56 öre per kWh finns det vindlägen som räcker till att bygga upp till 100 TWh i årsproduktion.[6] Det län med mest installerad vindkraftseffekt är Västra Götalands län med 644 MW.[3]

Meteorologiska, geografiska och lagmässiga förutsättningar[redigera | redigera wikitext]

Sverige ligger i det s.k. västvindbältet, där den huvudsakliga energin kommer genom de från Atlanten invandrande lågtryck. Lokalt uppkommande vindsystem som sjöbrisen har energimässigt en mindre betydelse.

Vinden varierar ständigt men i ett längre tidsperspektiv har den dock tydliga mönster. Mellan olika år varierar energiinnehållet i vindarna i Skandinavien endast med storleksordningen ± tio procent.[7] Av årsenergin infaller ⅔ under vinterhalvåret, då också behovet är störst.[8]

Sverige har tillgång till stora ytor till havs där vindförhållandena i de flesta fall är betydligt bättre än på land. Sveriges största vindkraftspark är fortfarande den havsbaserade Lillgrund i Öresund utanför Malmö från 2007, med sina 48 verk.[9] I Vänern finns den "insjöbaserade" Vindpark Vänern, med 10 vindkraftverk. I Sverige fanns 2013 69 havsbaserade vindkraftverk med en installerad effekt på 210 MW.[1]

Sverige har tillgång till stora ytor i norra Sverige. Sveriges högst belägna vindkraftverk är Glötesvålens Vindpark som byggts på 1 010 m ö.h. 4 mil väster om Sveg i Härjedalen.

Kartering och mätning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige utnyttjas i första hand den vindkartering som på uppdrag av Energimyndigheten tagits fram av Uppsala Universitet med användning av datorsimulering utgående från MIUU-modellen. I större projekt genomförs även mastmätningar. [10][11]

Karteringen uppskattar medelvinden inom ±0,8 m/s med 95 procent säkerhet.[12] Det innebär att produktionen i ett vindkraftverk kan bestämmas inom ±20 procent vid 7 m/s medelvind. Ett års mastmätningar ger okorrigerat också medelvinden med samma variation och säkerhet. Genom att korrigera för den geostrofiska vinden kan felet minskas till ±0,4 m/s eller 10 procent i produktion.[13]


Buller[redigera | redigera wikitext]

Svensk rättspraxis, som grundar sig på Naturvårdsverkets och Socialstyrelsens rekommendationer,[14][15] är att ljud från vindkraftverk inte får överskrida den ekvivalenta ljudnivån 40 dBA vid bostadshus när det blåser 8 m/s på 10 meters höjd. Det innebär att avståndet från ett enstaka vindkraftverk till närmaste bostadshus behöver vara omkring 600 m, om de ligger i skogen, annars längre.[16]

Enligt Naturvårdsverket bör ljudnivån från vindkraft vid bostäder inte vara högre än 40 dBA och vidare bör ljudnivån vara 5 dB lägre om vindkraftverken ger ifrån sig tydligt hörbara toner. I områden med lågt bakgrundsljud och friluftsområden bör den enligt verket inte överstiga 35 dBA.[17] Yrkanden om 35 dBA har hittills inte godtagits av Miljööverdomstolen, men väl av lägre instanser.[18] Även en yttervägg med ganska dålig ljudisolering dämpar 25 dBA, vilket innebär att vindkraftsljudet inte hörs inomhus om vindkraftverket byggts enligt ovanstående riktlinjer[19][20]


Hinderljus[redigera | redigera wikitext]

Av hänsyn till flyget finns det krav att vindkraftverk ska utrustas med hinderljus. [21]

I Sverige krävs medelintensivt rött blinkande ljus under skymning, natt och gryning vid en totalhöjd (höjd till högsta bladspets) av högst 150 m. Under dagen behövs inget ljus, utan det räcker att verket är målat med en "vit" färg. Vid en höjd över 150 m krävs istället högintensivt blinkande vitt ljus, som ska vara tänt hela dygnet. För att minska störningen har utrustning som tänder hinderljusen först då något flygplan finns i närheten börjat komma i bruk. [22] [23]

Vindkraften i svenska opinion[redigera | redigera wikitext]

SOM-institutet har mätt inställningen till olika energikällor sedan 1999. Andelen som anser att man bör satsa mer på vindkraft de närmaste 5 till 10 åren har genom åren varierat mellan 65 och 80 procent och var i 2011 års undersökning 70 procent. Andelen som ville att man skulle satsa mer på vågenergi var 60 procent, vattenkraft 46 procent och naturgas 22 procent. De som ville ha en större satsning på kärnkraft var 12 procent och bara 2 procent ville att man skulle satsa mer på kol och olja. Solenergi behandlades inte i 2011 års undersökning. Men 2010 ansåg 81 procent att borde satsa mer på solenergi, andelen har genom åren varierat mellan 75 och 81 procent.[24] Enligt en undersökning utförd inom EU 2010 där 26 000 personer deltog ansåg 84 procent av de svarande att vindkraft kommer att ha en positiv effekt på vår livsstil de kommande 20 åren. Kärnkraft (39 procent) var den teknik som ansågs ha minst positiv effekt bland de olika tekniker som fanns att välja på, vilka var rymdutforskning, solenergi, genmodifiering, mfl, tätt följd av nanoteknologi på 41 procent. I Sverige där 1000 personer tillfrågades ansåg 86 procent att vindkraft kommer att ha denna effekt.[25]


Finansiella förutsättningar[redigera | redigera wikitext]

Under 2003 infördes ett system med elcertifikat. Numera är det gemensamt med Norge och målet är nu att de bägge länderna mellan 2012 och 2020 ska öka den förnybara elproduktionen med tillsammans 26,2 TWh.[26] Systemet fungerar så att ägarna av den förnybara produktionen tilldelas ett certifikat per tusen kilowattimmar. Konsumenterna är tvungna köpa sådana certifikat för en viss andel av förbrukningen, för 2014 gäller 14,2 procent. Under 2013 låg medelpriset för elcertifikat vid 20 öre per kilowattimme. Denna kostnad är numera inbakad i elpriset till konsument.[27] Under 2012 gick 50 procent av certifikaten till biobränsle- och torvbaserad kraftvärme, 20 procent till vattenkraft och 30 procent till vindkraft. För vindkraftens elcertifikat betalar alltså konsumenterna knappt 1 öre per kilowattimme. Den elintensiva industrin behöver inte köpa certifikat, men gynnas av att det ökade utbudet av el trycker ned elpriserna.

Priset för el sätts på elbörsen Nord Pool. Under 2013 låg det vid i genomsnitt 33 öre per kilowattimme.[28] Det innebär att förnybar elproduktion under året ersattes med i genomsnitt totalt 53 öre per kilowattimme.

Planering av vindkraftverk[redigera | redigera wikitext]

Riksdagens planeringsram[redigera | redigera wikitext]

Sveriges riksdagen har antagit en planeringsram för 30 TWh vindkraft till 2020, varav 10 TWh till havs. Det innebär att det inom samhällsplaneringen ska skapas förutsättningar för att bygga ut vindkraften från 10 TWh (2013) till denna omfattning. Enligt Energimyndigheten är den viktigaste förutsättningen att skapa en "one-stop-shop", vilket betyder att alla myndighetskontakter ska kunna ske på ett ställe.[29]

Riksintresse för vindbruk[redigera | redigera wikitext]

Områden särskilt lämpliga för en viss verksamhet ska i Sverige enligt Miljöbalken pekas ut som riksintresse. Exempelvis finns det riksintresseområden för rörligt friluftsliv, renskötsel och försvar. Utpekandet innebär inte en planering att området faktiskt ska användas för ändamålet och ska i princip ske utan hänsyn till konkurrerande intressen. Utpekandet innebär inte heller att riksintresset är fastställt, utan är en signal till domstol/myndighet att i aktuella ärenden avgöra om det faktiskt föreligger riksintresse, vilket i så fall ger ökad tyngd åt intresset.

Energimyndigheten har ansvaret för att peka ut riksintresse för vindbruk. Under 2010 – 2013 uppdaterade Energimyndigheten riksintresseområdena för vindbruk. På land förutsätts nu en medelvind om minst 7,2 m/s på 100 meters höjd enligt senaste vindkartering, storlek på område om minst 5 km² och avstånd till bebyggelse minst 800 meter. Till havs och i större sjöar ska vinden vara minst 8,0 m/s, områdets storlek minst 15 km² och vattendjupet högst 35 meter. Undantag görs för nationalparker, riksintresse för obruten kust och fjäll, Natura 2000-områden samt natur- och kulturreservat.

2013 års riksintresse för vindbruk omfattar 281 områden på land och 29 till havs och i insjöar. Den totala ytan är 7 868 km2 och utgör drygt 1,5 % av Sveriges yta inklusive svenskt vatten.[30]

Den kommunala översiktsplaneringen[redigera | redigera wikitext]

Planmonopolet i Sverige innebär att det är kommunerna som har huvudansvaret för den fysiska planeringen av landet. För planeringen på en övergripande nivå är översiktsplanerna det viktigaste redskapet.

Under åren 2007-2010 kunde kommunerna söka bidrag hos Boverket för att arbeta in vindkraften i översiktsplanerna. Totalt var det 212 kommuner och 13 länsstyrelser som fick sådant stöd. Resultatet innebär att beredskapen för att bygga ut vindkraften blev bättre, inte minst genom den förståelse som den demokratiska processen förhoppningsvis skapar hos medborgarna.[31]


Försvarsmaktens krav[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmakten har sedan 2010 börjat hävda allt mer omfattande restriktioner mot vindkraftverk. De omfattar nu en tredjedel av hela landets yta och hälften i de södra delarna. En utredning genomförd av Försvarets Forskningsinstitut visade att restriktionerna inte har någon motsvarighet i jämförbara länder.[32] En följd blir att utbyggnaden förskjuts mot norr, vilket medför ökade kostnader för kraftledningar och ledningsförluster.[33] Civilflygets anspråk är i jämförelse betydligt mindre.

Försvarets restriktioner mot vindkraft samt civilflygets hinderytor.

Tillstånd för vindkraftverk[redigera | redigera wikitext]

För att bygga vindkraftverk krävs sedan 2009 i kort sammanfattning tillstånd enligt följande:[34]

Inget tillstånd krävs

Fristående vindkraftverk med totalhöjd (höjd till högsta bladspets) under 20 m och rotordiameter under 3 m. Kallas miniverk.

Bygglov enligt PBL

Vindkraftverk enligt ovan som monteras på byggnad. Enstaka fristående vindkraftverk med totalhöjd 20 – 50 m. Kallas gårdsverk.

Bygglov plus anmälan enligt miljöbalken

Vindkraftverk med mer än 50 m totalhöjd, dock maximalt ett verk med mer än 150 m totalhöjd eller sex verk med 120 m totalhöjd. Kallas medelstora anläggningar.

Tillstånd enligt miljöbalken samt tillstyrkan från kommunen

Två eller flera vindkraftverk, totalhöjd över 150 m. Sju eller flera vindkraftverk, totalhöjd över 120 m.

Bygglov, anmälan enligt miljöbalken samt tillstyrkan hanteras av kommunen. Tillstånd enligt miljöbalken ges av länsstyrelsen. Kallas stora anläggningar.

Energimyndigheten har i en rapport föreslagit att bestämmelserna beträffande tillstyrkan från kommunen ska ses över, eftersom kommunens beslut inte går att överklaga, det saknas tillämpningsföreskrifter och att det har förekommit krav på ekonomisk ersättning som saknat stöd i lagstiftningen.[35]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Inspirerat av den vindkraftsutveckling som pågick i västvärlden föreslog 1951 års statliga Bränsleutredning att en försöksanläggning för vindkraft skulle byggas vid Ölands Södra udde.[36] Det skulle dock dröja till oljekrisen 1973 innan Styrelsen för teknisk utveckling (STU) började undersöka förutsättningarna för vindkraft under ledning av tekn. dr. Olle Ljungström (1918–2013).[37] Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) tillkom 1975 och fick till uppgift att genomföra bland annat denna del av det energiforskningsprogram som beslutats av riksdagen. I det inledande arbetet ingick tekniska studier, vindprospektering och att låta Saab-Scania 1977 uppföra ett försöksaggregat om 60 kW vid Kalkugnen vid norra Upplandskusten nära Älvkarleby.

De första stora vindkraftverken byggdes för energiforskningsprogrammet av Karlskronavarvet i Maglarp i Skåne 1982 (byggherre Sydkraft) och av KMW vid Näsudden på Gotland (byggherre Vattenfall) 1983.[38] Den förra var i drift fram till 1993 och var då det vindkraftverk i världen som hade producerat mest el. Efter folkomröstningen om kärnkraften 1980 avtog det politiska intresset för förnybar elproduktion, varför den tidigare offensiva vindkraftssatsningen för lång tid gick över i ett skede av forskning, utredning och bevakning. Maglarp-Näsudden slutfördes och utvärderades. Bland de forskningssatsningar som fortsatte märks elteknikforskningen vid Chalmers, som gjort pionjärinsatser beträffande många av de lösningar som senare slagit igenom i branschen. Forskning om aerodynamik vid Flygtekniska Försöksanstalten (numera FOI) har bland annat resulterat i vingprofiler som används i en stor del av världens vindkraftverk. Forskare vid Uppsala Universitet utvecklade den datormodell för vindkartering, som beskrevs tidigare.

Ett ökat intresse för vindkraft började göra sig gällande i Sverige i början av 1990-talet, i första hand som ett resultat av de framgångar som vindkraften fått utomlands. 1991 infördes investeringsstöd för vindkraftverk, vilket blev starten för en utbyggnad av vindkraften.[39] Det ökade intresset ledde även till industriella utvecklingsprojekt och försök till kommersiell etablering.

Norsk-svenska Kvaerner Turbin, som tagit över efter Näsudden-leverantören KMW, utvecklade ett nytt 3 MW maskineri, som monterades på det befintliga Näsudden-tornet. Ett systerverk uppfördes i Tyskland. Under namnet Näsudden II kom också denna Vattenfalls-ägda anläggning att under en tid inneha världsrekordet i elproduktion för vindkraftverk. Utvecklingen fortsatte i det norsk-svenska Scanwind, som uppförde ett tiotal verk utanför Trondheim. Sedan General Electric övertagit verksamheten byggdes 2012 ett 4,1 MW verk i Göteborgs hamn med Göteborg Energi som kund. Typen var avsedd för havsbasering. GE har därefter avvecklat det övertagna konstruktionskontoret.

Med teknisk inspiration från Maglarps-projektet uppförde Nordic Windpower 1992 utanför Lysekil vindkraftverket Nordic 400, med 400 kW effekt. 1995 tillkom Nordic 1000 (1 MW) på Gotland, som det första av de EU-stödda projekten för att utveckla vindkraftverk i MW-storlek. Sverige var då ännu ej med i EU. Ytterligare tre verk byggdes i Sverige, med Vattenfall och olika privata företag som kunder. Något hundratal verk av denna typ har även byggts i USA, Colombia och Kina. Efter olika ägarbyten gick Nordic Windpower i konkurs 2004.

Sverige var tidigt engagerat i havsbaserad vindkraft och Sydkraft byggde 1990 världens första havsbaserade vindkraftverk på ett trebent stålfundament utanför Nogersund i Blekinge.[40]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Vindkraftsstatistik. Kvartal 4 2013. Svensk Vindenergi. 2014. http://www.vindkraftsbranschen.se/wp-content/uploads/2014/02/Statistik-vindkraft-kvartal-4-2013-20140226.pdf 
  2. ^ [a b] Wind in Power 2014 European statistics. EWEA. 2015. http://www.ewea.org/fileadmin/files/library/publications/statistics/EWEA-Annual-Statistics-2014.pdf 
  3. ^ [a b] ”2013 var ett år med lägre elanvändning och stor elexport”. www.energimyndigheten.se. Energimyndigheten. http://www.energimyndigheten.se/Press/Pressmeddelanden/2013-var-ett-ar-med-lag-elanvandning-och-stor-elexport/. Läst 17 mars 2014. 
  4. ^ Wind in Power 2013 European statistics. EWEA. 2014. http://www.ewea.org/fileadmin/files/library/publications/statistics/EWEA_Annual_Statistics_2013.pdf 
  5. ^ ”2014 blev ännu ett år med låg elanvändning och stor elexport”. www.energimyndigheten.se. Energimyndigheten. https://www.energimyndigheten.se/Press/Pressmeddelanden/2014-blev-annu-ett-ar-med-lag-elanvandning-och-stor-elexport/. Läst 21 februari 2015. 
  6. ^ Paul Westin, Maria Stenkvist: Produktionskostnadsbedömning för vindkraft i Sverige, Energimyndigheten, 2014
  7. ^ Wind Power in Nordel - system impact for the year 2008. Nordel. 2007. Sid. 23 
  8. ^ Vindkraft. Resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet.. Statens energiverk 1985:1. 1985. Sid. 97-99. ISBN ALLF 730 84 061 
  9. ^ Vattenfall: Fakta om Lillgrund
  10. ^ ”Vindlov”. http://vindlov.se/sv/Kartstod/. Läst 7 april 2013. 
  11. ^ ”Nationell vindkartering”. http://vindatlas.se. Läst 7 april 2013. 
  12. ^ H Bergström, S Söderberg. Beräkning av vindklimat i Sverige med 0,25 km2 upplösning med MIUU-modellen. Institutionen för geovetenskaper, Uppsala Universitet 
  13. ^ E Nilsson, H Bergström (2009). Från mätt vind till vindklimat.. Elforsk 09:03 
  14. ^ http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledning-amnesvis/Buller/Buller-fran-vindkraft/buller-vindkraft-riktvarden/ Naturvårdsverkets riktvärden för ljud från vindkraft
  15. ^ Socialstyrelsen, Buller Höga ljudnivåer och buller inomhus Juni 2008
  16. ^ ”Ljud från vindkraftverk.”. Naturvårdsverket Rapport 6241. 2001. sid 25 formel för ljudnivå använd med källbuller LWA=104 dBA. http://www.gotland.se/41867. 
  17. ^ Naturvårdsverkets riktvärden för ljud från vindkraft
  18. ^ [1]
  19. ^ Boverket:Faktaunderlag – flygbuller i planeringen (sid 24),December 2009
  20. ^ Konstruktioner och ljud, Knauf Danogips SE-296 80 Åhus, 2006
  21. ^ ”Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten. TSFS 2010:155”. Transportstyrelsen. 2010. http://www.transportstyrelsen.se/publicdocuments/PDF538.pdf. 
  22. ^ ”OCAS”. http://www.ocas-as.no/us/. Läst 9 april 2013. 
  23. ^ ”Cordina”. http://www.cordina.no/attachments/File/img-OWS-brojyre.pdf. Läst 4 maj 2013. 
  24. ^ Per Hedberg, Sören Holmberg. Satsa mer på olika energikällor 1999-2011. http://www.som.gu.se/digitalAssets/1383/1383715_satsa-mer-p---olika-energik--llor-1999---2011.pdf 
  25. ^ Europeans and biotechnology in 2010. EUR 24537 EN. EU Directorate-General for reseach. 2010. Sid. 132-133. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_341_winds_en.pdf 
  26. ^ ”Elcertifikat”. Energimyndigheten. http://energimyndigheten.se/Foretag/Elcertifikat/. Läst 11 april 2013. 
  27. ^ ”Cesar elcertifikat”. https://elcertifikat.svk.se/cmcall.asp?service=CS_Reports.GetCertificates&styleFN=reports/xsl/certificates.xsl&generalpageid=2. Läst 11 april 2013. 
  28. ^ ”Dagens spotpris på el”. elen.nu. http://elen.nu/. Läst 15 februari 2014. 
  29. ^ ”Planeringsram för år 2020”. http://www.energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Mal-och-forutsattningar-/Nytt-planeringsmal-for-2020/. Läst 10 april 2013. 
  30. ^ ”Riksintresse vindbruk”. http://www.energimyndigheten.se/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av-vindkraft1/Riksintresse-vindbruk-/. Läst 17 mars 2014. 
  31. ^ Ann-Lie Mårtensson et al (2012). Boverkets stöd till planeringsinsater för vindkraft. Utvärdering av de kommunala översiktsplanernas användbarhet vid planering och etablering av vindkraft.. Boverket 
  32. ^ Internationell jämförelse avseende militär flygverksamhet och vindkraft. FOI. 2011. http://www.foi.se/Documents/FOI%202010-1964%20Sammanfattning.pdf 
  33. ^ Remiss av Totalförsvarets forskningsinstituts redovisning av regeringsuppdrag om en internationell jämförelse i fråga om militär flygverksamhet och vindkraft.. 2012. http://www.svenskenergi.se/upload/Nyheter%20och%20press/Remisser/S2012-05_v2.pdf 
  34. ^ Nya regler för prövning av vindkraftverk. Vindlov.se. 2009. http://www.vindlov.se/Aktuellt/Nyheter-fran-Vindlov/Fran-och-med-den-1-augusti-2009-galler-nya-regler-for-provning-av-vindkraftverk/ 
  35. ^ Erfarenheter 16 kap Miljöbalken. Energimyndigheten. 2010. ISBN http://www.natverketforvindbruk.se/Global/Planering_tillstand/Sammanst%c3%a4llning%2016%20%20kap%204%20%c2%a7%20%20milj%c3%b6balk.pdf 
  36. ^ Bränsleförsörjningen i atomåldern. SOU 1956:58 del II. Statens offentliga utredningar. 1956 
  37. ^ STUs vindkraftgrupp (1974). Ny vindenergiteknik. Sammanfattning av förstudie angående vindkraftens framtida möjligheter i Sverige. STU-utredning nr 30-1974.. Styrelsen för teknisk utveckling 
  38. ^ Vindkraft. Resultat och slutsatser från det svenska vindenergiprogrammet.. Statens energiverk 1985:1. 1985. Sid. 40. ISBN ALLF 730 84 061 
  39. ^ Vindkraft. Juridik och ekonomi. B 1992:5. NUTEK. 1992. Sid. 38 
  40. ^ Jarl Månsson, Karin (1991). Försöksanläggning för havsbaserd vindkraft i Nogersund. Sydkraft 

Litteraturreferenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]