Vinga

För örlogsfartygen med samma namn, se HMS Vinga.

Vinga
Vy över Vinga fyr och båk.
Läge	Styrsö socken, Göteborgs kommun
Svenskt fyrnummer	754700
Internationellt fyrnummer	C 0565
Fyrkaraktär	Fl(2) 30 s
Lyshöjd över havsytan	46 meter
Tornets höjd	29 meter
Byggår	1890
Byggnadstyp	Fyrkantigt torn med grov och finhuggen sten.
Lysvidd	25 nautiska mil
Nuvarande optik	1:a ordningens dioptrisk planlins med katadioptrisk krona

Vinga är en fyrö i Göteborgs skärgård i Kattegatt. Ön ligger inom Styrsö socken i Västergötland och tillhör Göteborgs kommun. Vinga är kommunens västligaste landområde, beläget cirka tio sjömil från stadens centrum. Ön är cirka en kilometer i väst- östlig riktning och cirka en halv kilometer i nord-sydlig. Svenska staten äger Vinga sedan 1934, med registerbeteckningen Vinga 1:1. Vinga fyrs position är latitud 57° 38´ nord, longitud 11° 36´ ost. Vinga fyr är ett statligt byggnadsminne enligt beslut från den 14 december 1978 och med utökade skyddsföreskrifter den 9 juni 2011. Vinga är ett naturreservat sedan 23 mars 1987.

Etymologi

Öns namns betydelse är omtvistad. En rad mer eller mindre fantasieggande förklaringar har givits, men den troligaste är nog ändå den som härleder ordet till verbet "hvinge" i den äldre danskan. Detta betyder dels "sno, vrida" dels "rasa, larma". Vinga skulle då vara holmen där vindarna rasar och vågorna skummar och yr. Namnet har stavats på olika sätt: fornsvenskt Hwynggae 1496, Wiinge 1532, Huingen 1603 och Wingarne i lotsarnas lönereglemente 1749.

Geografi

Den flacka klippön är formad som ett U, genom att den smala havsviken Gattulven sträcker sig långt in från västsidan av ön och möter Midsommarviken, vilka så sent som på 1700-talet bildade ett sund mellan Vinga och Gattulven. Landhöjningen har därefter skapat de båda vikarna. Strax söder om ön ligger den mindre Koholmen och i de smala sund som bildas mellan dess båda öar ligger vingas lilla hamn. Vingas yta uppgår till 0,3 kvadratkilometer, och dess högsta punkt ligger 20 meter över havet.

Geologi

Vingas berggrund är till största delen uppbyggd av porfyrit, som är en finkornig, mörk bergart med ljusa korn av bland annat fältspat. Den mineralogiska sammansättning av Vingaporfyren gör den till en monzogranit till kvartsmonzodiorit. På de nordligaste delarna innehåller bergarten ortopyroxen och kallas då för kvartsjotunit. Vingaporfyren bildades för cirka 950 miljoner år sedan då den trängde upp genom omkringliggande äldre gnejser.

Historik

Man har hittat en skafthålsyxa på ön vilket vittnar om att det funnits människor på ön sedan minst 4 000 år tillbaka. Skriftliga källor gör också gällande att ön sedan mycket lång tid tillbaka ska ha varit svensk.

På en slät berghäll intill gamla utkiken kan man urskilja årtalen; 1581, 1617 och 1630. En annan inskription lyder; "Hvinge hör Danmark til", den fanns här redan 1603.

Den "göteborgska lokalhistoriens fader" rådmannen Eric Cederbourg beskrev Vinga 1739 som "den största och aldrasidsta Skiär här i Skiärgården, hwaräst öpna Wästerhafvet tager sin begynnelse; på hwilken Öö eller skiär, för de siöfarandes nytta och underrättelse skull, ett fyrkantigt högt torn med korswircke af massive Furu-master af Stadsens medel är upbygdt, med tvenne utkik".

Vinga fyrar och båk

Det första fasta byggnadsverk på ön var ett sjömärke i trä, en så kallad båk, som restes 1606. 1646 byggdes en stuga åt den förste båkvaktaren Torkel Smed. Den faluröda pyramidformade båk som idag finns på Vinga byggdes 1857 och hade sin föregångare i en liknande pyramidformat trätorn, byggd 1720 med utkik och med en förgylld trätunna på toppen. Dagens båk har de ungefärliga måtten 11x11 meter som bas och en höjd på 24 meter.

Vingas första fyrtorn stod klart hösten 1841 för att redan 1854 få ytterligare ett fyrtorn. Det andra fyrtornet byggdes eftersom den första fyren hade ett fast vitt sken precis som bland annat Nidingens och Skagens fyrar vilket ledde till navigationsförväxlingar. Den nya fyren visade ett fast vitt sken med blänk var tredje minut. Dessa båda fyrar användes fram till 1890 då det nuvarande fyrtornet togs i bruk vilket ligger ungefär mitt emellan där de båda äldre fyrarna stod. Den nuvarande fyren är cirka 29 meter hög och är byggd i porfyrit som kommer från ön. Den ritades av fyringenjör Emil Karlsson . Fyren har vitt sken med två täta blänk varje halv minut och den blev elektrifierad i början av 1949. Basen till den första fyren finns kvar, den byggdes om till lotsutkik.

Vinga har också två ensfyrar, Vinga Östra övre och Vinga Östra nedre som står öster om huvudfyren. Deras enslinje markerar farleden från Vingasand ut mot Vinga förbi grunden Limbåden och Bukskärsbåden. Ca 300 meter nordväst om Vingas västra udde står ytterligare en fyr; Vinga ungar.

Reportage ur tidningen Idun 1 september 1900.

Fyrmästare 1841–1974

Vinga i bakgrunden på en målning av Arvid Ahlberg från 1887.

Förteckning över fyrmästare på Vinga fyr fram till 1974, då fyren automatiserades och avbemannades.

• Ludvig Larsson 1841–1866
• August Almqvist 1866–1879
• Martin Pettersson 1879–1889
• Carl Gunnar Taube 1889–1905
• Carl Ludvig Olén 1905–1932
• Gustaf Adolf Hult 1932–1935
• Carl Frithiof Holm 1936–1942
• Torsten Jacob Waldner 1942–1951
• Carl Arbo 1951–1961
• Sven Dahlholm 1961–1964
• Björn Holmström 1 april 1964 – 31 juli 1974

I kulturen

Vinga fyr förekommer i en rad litterära sammanhang men även i bildkonsten. Evert Taube växte upp på Vinga, där hans far Carl Gunnar var fyrmästare, och fyren omnämns i flera av hans sånger. I Lasse Dahlquists texter återkommer Vinga i bland annat "Oh, boy, oh boy, oh boy", med strofen "Engelska flottan har siktats vid vinga", och i "Dans på Brännö brygga": "...ute i väst blinkar Vinga fyr." och i Håkan Hellströms "Saknade te havs": "Lämnar Sverige vid Vinga."

Referenser

Tryckta källor

• Göteborg. Allhems landskapsböcker, 99-0117515-1. Malmö: Allhem. 1960. Libris 1297922 
• Hermansson, Alf (1988). ”Vinga fyr- och lotsplats.”. Göteborg förr och nu (Göteborg : Göteborgs hembygdsförbund, 1960-) 1988 (20),: sid. 6-20 : ill.. ISSN 0348-2189. ISSN 0348-2189 ISSN 0348-2189.  Libris 3180128
• Söderlund, Johnny (2001). Vinga: ön mitt i världen. Partille: Warne. Libris 7757847. ISBN 91-86425-28-5 

Vidare läsning

• Bjelkendal, Göran; Torin Göran (1991). Älvaskären: en bok om Göteborgs skärgård. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236903. ISBN 91-29-61542-9 
• Fjellsson, Sigvard (2011). Från Vinga till Vrångö i äldre tider. Träbiten, 0347-0652 ; 152. Uddevalla: Föreningen Allmogebåtar. Libris 12242086 
• Hedlund, Ingrid (1989). Fyrvaktarens vardag: en lokalstudie av livet på Vinga fyrplats. Umeå: Etnologiska inst., Umeå Univ.. Libris 11296788 
• Palmqvist, Charles (1945). Winga: Skildringar över en del av västkustens kronolotsars yrkesutövning samt egna upplevelser och händelser inom lotsverket : Minnesbilder av vissa befälhavare i Sveriges handelsflotta : Säregna lotsningar : Skeppsbrott vid och livet på Winga m. m.. Göteborg: Västra Sverige. Libris 1404145 
• Sandell, Anna (1990). Vinga fyr: en kort historik. Norrköping: Sjöfartsverket. Libris 1203681 
• Taube, Evert (1952). Jag kommer av ett brusand' hav: barndomsminnen från Vinga och Göteborg på Oscar II:s tid. Bonniers folkbibliotek. Stockholm. Libris 365280 

Externa länkar

• Vinga - Sjöfartsverket
• Föreningen Winga Vänner
• Vinga
• En kort historik - Svenska Fyrsällskapet
• Faktablad - Svenska fyrsällskapet
• Beslut om statligt byggnadsminne 1978-12-14 och 2011-06-09 - Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Beslut 1978-12-14 och 2011-06-09.