Olympiska vinterspelen 1972

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Vinter-OS 1972)
Olympiska vinterspelen 1972
Grenar35 grenar i 6 sporter
Deltagare
Nationer35
Aktiva1 006
Män801
Kvinnor205
Värdskap
LandJapan Japan
OrtSapporo
ArenaMakomanai Open Stadium
Invigning3 februari 1972
Spelen öppnades avHirohito
(Japans kejsare)
Läste deltagarnas edKeiichi Suzuki
Läste funktionärernas edFumio Asaki
Elden tändes avHideki Takada
Avslutning13 februari 1972

Olympiska vinterspelen 1972, de elfte (XI) olympiska vinterspelen, ägde rum i Sapporo, Japan.

Spelen sågs på plats av cirka 621 000 åskådare.

Enskilda prestationer[redigera | redigera wikitext]

  • Två guldmedaljer i de alpina grenarna erövrades av Schweiz’ närmast okända Marie-Theres Nadig.
  • Galina Kulakova tog de två individuella gulden i damernas nordiska skidgrenar och var dessutom delaktig i det sovjetiska stafettguldet.
  • Ard Schenk, Nederländerna tog tre guld i skridskotävlingarna.
  • Norges Magnar Solberg upprepade sin seger i skidskyttets 20 km från föregående OS.
  • Japan gjorde rent hus i backhoppning i 70-metersbacken med samtliga tre medaljer. Detta var första japanska vinter-OS-guldet; enda tidigare medaljen var Chiharu Igayas slalomsilver 1956.[1]

Anmärkningsvärt[redigera | redigera wikitext]

  • Amatörfrågan kom allvarligt i rampljuset eftersom Österrikes alpine skidåkare Karl Schranz nekades att tävla för att han erhållit lön från sin skidtillverkare. Samtidigt tilläts de heltidsanställda idrottsutövarna i öststaterna att delta i tävlingarna.

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1  Sovjetunionen 8 5 3 16
2  Östtyskland 4 3 7 14
3  Schweiz 4 3 3 10
4  Nederländerna 4 3 2 9
5  USA 3 2 3 8
6  Västtyskland 3 1 1 5
7  Norge 2 5 5 12
8  Italien 2 2 1 5
9  Österrike 1 2 2 5
10  Sverige 1 1 2 4

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

35 nationer deltog i spelen. Republiken Kina (Taiwan) och Filippinerna gjorde debut i olympiska vinterspelen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Chiharu Igaya". Arkiverad 23 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine. sportsreference.com. Läst 16 december 2015. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]