Vinylklorid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vinylklorid
Vinylchlorid.svgVinyl-chloride-3D-vdW.png
Systematiskt namn Kloreten
Övriga namn Kloretylen, VCM
Kemisk formel C2H3Cl
Molmassa 62,498 g/mol
Utseende Färglös gas
CAS-nummer 75-01-4
SMILES C=CCl
Egenskaper
Densitet 0,947 vid 0 °C g/cm³
Löslighet (vatten) 1,1 g/l
Smältpunkt −153,7 °C
Kokpunkt −13,4 °C
Faror
Huvudfara
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
2
2
LD50 500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vinylklorid är ett halogenerat kolväte med formeln C2H3Cl. Ämnet går ofta under namnet vinylkloridmonomer (VCM) för att skilja den från dess polymer polyvinylklorid (PVC)

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vinylklorid framställdes första gången 1835 av Justus von Liebig och hans student Henri Victor Regnault. De framställde det genom dehydrohalogenering av etylendiklorid (C2H4Cl2) med kaliumhydroxid (KOH).

\rm C_2H_4Cl_2 + KOH \rightarrow C_2H_3Cl + KCl + H_2O

År 1912 patenterade den tyske kemisten Fritz Klatte vid företaget Griesheim-Elektron en metod att framställa vinylklorid av acetylen och saltsyra med kvicksilver(II)klorid som katalysator.

\rm C_2H_2 + HCl \rightarrow C_2H_3Cl

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Vinylklorid är en mycket brandfarlig gas (självantändning vid 435 °C). Blandad med 4 – 31 % luft är den dessutom explosiv. Vid förbränning bildas saltsyra och även det mycket giftiga ämnet fosgen.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Idag framställs vinylklorid industriellt genom krackning av 1,2-dikloretan vid 500 °C och 1,5 – 3 MPa. Den saltsyra som bildas återanvänds för att tillverka dikloretan.

\rm C_2H_4Cl_2\ \xrightarrow{heat}\ C_2H_3Cl + HCl

Användning[redigera | redigera wikitext]

Vinylklorid används främst för framställningen av plasten polyvinylklorid (PVC).

Se även[redigera | redigera wikitext]