Visum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pressvisum till Ryssland 1992, inresa via Kaliningrad.

Visum (plural visum eller visa) är en tillåtelse att resa in i ett land. Normalt kräver länderna att medborgare från andra länder har denna tillåtelse/handling tillsammans med ett pass för inresa.

I många fall finns överenskommelser mellan två länder om att respektive lands medborgare får resa till det andra landet utan visum. I några fall krävs (turist)visum bara för det ena landets medborgare; till exempel kräver Australien att svenska medborgare har visum men Sverige kräver inte visum av australiensiska medborgare, och Sverige kräver att ukrainska medborgare har visum men Ukraina kräver inte visum av svenska medborgare. Det finns även multilaterala överenskommelser, som Schengenavtalet.

Generella typer[redigera | redigera wikitext]

Normalt gäller att besökarna måste ha en plan för besöket och ordnad övernattning.

  • Turistvisum. Besökarna bor på hotell eller liknande.
  • Besöksvisum. Besökarna bor hos vänner eller släktingar.
  • Affärsvisum. Besökarna är på tjänsteresa och ska besöka något företag eller organisation.
  • Transitvisum. Besökarna ska bara passera landet och ska inte övernatta.
  • Övriga kategorier.

Listan varierar mellan länder.

Visumet gäller en viss tid. Oftast schablontid till exempel 3 månader, men en del länder ger endast visum för planerad restid.

Visum gäller normalt för en in- och utresa. Men man kan också söka multipelrese-visum, som berättigar till fritt antal resor under en tid. Då ska man normalt ha någon slags kontakter i landet, såsom i arbetet eller släktingar som motiverar återkommande resor.

Ansökan[redigera | redigera wikitext]

Hur ansökan går till varierar, men normalt kontaktar man landets ambassad eller konsulat. I vissa fall kan man söka elektroniskt visum via resebyrå eller Internet, till exempel för Australien och USA. Oftast är det besvärligare. Ofta kan man söka via post, men till exempel för Ryssland måste man söka och senare hämta visumet personligen eller via ombud på ambassaden och visa upp ev. kvitto för betald hotellbokning (turistvoucher).

Politik[redigera | redigera wikitext]

Motiveringen till att ha visum är att myndigheterna vill ha kontroll över vem som kommer till landet. Särskilt oroar man sig för att de ska bosätta sig illegalt, söka asyl eller begå brott. I en del länder oroar man sig särskilt för spioner, i andra mest för terrorister. För medborgare från vissa länder med låg status är det nästan omöjligt att få visum i de flesta europeiska länder inkl. Sverige, såvida inte en välrenommerad svensk organisation garanterar deras ärlighet och uppehållskostnader. Till exempel kan idrottsmän få komma på besök om ett svenskt idrottsförbund garanterar dem.

Sverige och Schengenstaterna[redigera | redigera wikitext]

Undantag från kravet på visering för inresa till Sverige är i allmänhet gemensamma med andra Schengenstater. Listan finns i rådets förordning[1] med senare ändringar. Förordningen innehåller till skillnad mot svensk lag även en lista över länder vars medborgare är skyldiga att ha visum. Ytterligare bestämmelser finns i Utlänningsförordningen[2] och Utlänningslagen.[3] I den tidigare Utlänningsförordningen (1989:547)[4] fanns en utförlig lista.

Den enda förändringen vad gäller visumplikt sedan 2001 är att den införts för medborgare i Ecuador enligt rådets förordning.[5]

Det finns åtskilliga ytterligare bestämmelser, till exempel för transitvisum och innehavare av diplomatpass.

Inom Schengen håller man på att utveckla en databas med fingeravtryck på de som söker visum kallad Visa Information System som införs bl.a för att motverka illegal invandring.

Utresevisum[redigera | redigera wikitext]

Vissa länder kräver även utresevisum för landets egna medborgare, och/eller för andra länders medborgare som vistas i landet. Detta tillämpas huvudsakligen i länder där staten vill ha politisk kontroll över människors resande, ofta i samband med politisk, ekonomisk, eller social oro[6].

Sovjetunionen och dess allierade krävde utresevisum för utresa ur landet, och det kunde vara mycket svårt att erhålla visum, särskilt för den som inte var politiskt renlärig. Av de forna sovjetrepublikerna har Uzbekistan kvar kravet på utresevisum[7]), något som FN har kritiserat[8].

Även Ryssland har krav på utresevisum. Ryssar får det ganska lätt, om man inte har något otalt med myndigheterna såsom skatteskulder. Det är dock en viss byråkrati med intyg, vilket även gäller utländska arbetare som vill besöka hemlandet. I turistvisum ingår utresevisum, men bara så länge visumet gäller, tills den dag man planerat resa ut. Blir man försenad släpps man inte ut, utan måste ansöka om nytt utresevisum vilket kan vara svårt om man inte kan ryska. Om man tar nattåget Moskva-Helsingfors måste man tänka på att tåget når gränsen några timmar efter midnatt, och ta med den dagen i resplanen vid visumansökan, annars får man problem.

Saudiarabien och Qatar kräver utresevisum, särskilt av gästarbetare. När en gästarbetare vill lämna landet krävs intyg från arbetsgivaren att arbetaren har uppfyllt alla sina förpliktelser.

Förteckningar över visumplikt och undantag, för att besöka Schengenstaterna[redigera | redigera wikitext]

Notera att Wikipedia inte kan garantera uppgifternas riktighet. Kontrollera uppgiften själv före en resa, till exempel via en ambassad

Följande tredje länder räknas upp i rådets förordning. Bestämmelserna omfattar de stater som är bundna av de relevanta bestämmelserna i Schengenregelverket, vilket innefattar Schengenområdet (inklusive Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) samt EU-medlemsstaterna Bulgarien, Cypern och Rumänien, som förvisso inte har avskaffat sina systematiska personkontroller inom Schengensamarbetet men som ändå är bundna av delar av Schengenregelverket. Eftersom Irland och Storbritannien står utanför Schengensamarbetet är bestämmelserna inte tillämpliga för dessa stater.

Krav på visum[redigera | redigera wikitext]

Medborgare i följande 137 länder och områden ska ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. Här ingår alla länder i Afrika, flertalet länder i Asien, ett antal länder i Amerika och ett fåtal i Europa.

       
Lokala resor över östgränsen

De som är bosatta i länder öster om Schengenområdet inom cirka 50 km från gränsen kan få ett speciellt sorts visum som kan ge fritt antal resor till områden strax innanför gränsen under 5 år (med förlängningsmöjlighet). EU/norska medborgare bosatta i EU/Norge nära gränsen har motsvarande möjlighet i östlandet. Exakt vilka områden som avses är reglerade i avtal mellan länderna. Se vidare Schengensamarbetet#Lokala resor över östgränsen.

   


För byte mellan två utom-Schengen-flyg på en flygplats inom Schengen behövs normalt inget visum. Men för några länders medborgare behövs visum även för det:

   

Storbritannien och Irland har rätt att ha egna listor över medborgarskap som innebär visumkrav. Bland avvikelserna finns följande länder vars medborgare behöver visum:

 

Inga krav på visum[redigera | redigera wikitext]

Medborgare i följande länder och områden utanför EES ska vara undantagna från krav på visum när det gäller vistelser som sammanlagt inte överstiger tre månader.

     

Länder och regioner som kräver inresevisum av svenska medborgare[redigera | redigera wikitext]

Notera att Wikipedia inte kan garantera uppgifternas riktighet. Kontrollera uppgiften själv före en resa, till exempel via en ambassad
Notera också att ytterligare ett stort antal länder kräver visum för längre vistelser, och/eller för besök med vissa syften.


 

Afrika[redigera | redigera wikitext]

 

Asien[redigera | redigera wikitext]

 

Nord- och Sydamerika[redigera | redigera wikitext]

Oceanien[redigera | redigera wikitext]

[9]

Elektroniskt visum[redigera | redigera wikitext]

Australien har[10], och USA införde i januari 2009[11] krav på elektroniskt visum. Det finns inte i passet, utan lagras i passkontrollens datorer, kopplat till passnumret. Det söks på internet eller via en resebyrå, vilket måste göras ett antal dagar före resa. Man behöver inte besöka ambassad för det. Enligt USA:s myndighet är detta inget visum eftersom det inte följer USA:s lagar om visum, men det är ändå ett tillstånd att besöka landet som måste sökas i förväg. Enligt Australiens lagar är deras version ett visum.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rådets förordning (EG) nr 539/2001 från den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav
  2. ^ Utlänningsförordning (2006:97)
  3. ^ Utlänningslag (2005:716)
  4. ^ Utlänningsförordning (1989:547), upphävd 2006-03-31
  5. ^ Rådets förordning (EG)nr 453/2003 (PDF) från den 6 mars 2003 om ändring av förordning (EG)nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav
  6. ^ http://www.history.com/encyclopedia.do?articleId=225282
  7. ^ ”Uzbekistan: Journalist Alo Hojayev is denied exit visa”. 2007-05-02. http://enews.ferghana.ru/article.php?id=1956. Läst 29 april 2010. 
  8. ^ ”NGO REPORT On the implementation of the ICCPR”. April 2009. http://www2.ohchr.org/english/bodies/hrc/docs/ngos/BHRRL_Uzbekistan96.pdf. Läst 29 april 2010.  Freedom of Movement (article 12): "Exit visas and propiska violate not only international law such as the ICCPR, but also the Constitution of the Republic of Uzbekistan"
  9. ^ Visering till annat land arkiverad 5 juni 2008, från originalet Regeringens webbplats
  10. ^ Internet Visa Services Australia
  11. ^ Electronic System for Travel Authorization U.S. Customs and Border Protection - Travel