Vit flugsvamp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vit flugsvamp
Status i världen: Livskraftig (lc)
Amanita virosa 02.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Svampar
Fungi
Stam Basidiesvampar
Basidiomycota
Klass Agaricomycetes
Ordning Agaricales
Familj Amanitaceae
Släkte Flugsvampar
Amanita
Art Vit flugsvamp
A. virosa
Vetenskapligt namn
§ Amanita virosa
Auktor Fr. Bertill.
Synonymer
Amanitina virosa (Fr.) E.-J. Gilbert 1941[1]
Agaricus virosus var. virosus Fr. 1838[2]
Agaricus virosus Fr. 1838[3]
Amanita verna [4]


Den mykologiska karaktären hos vit flugsvamp:

Gills icon.png
hymenium:
skivor

Convex cap icon.svg
hatt:
välvd

Free gills icon.png
skivtyp:
fria

Hazard T.svg
ätlighet:
dödlig



Ring and volva stipe icon.png
fot:
ring och strumpa

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
vit

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Vit flugsvamp (Amanita virosa) är en medelstor, dödligt giftig flugsvamp. Den orsakar majoriteten av alla svampförgiftningar med dödlig utgång,[5][6] och anses förrädisk eftersom den till utseendet liknar populära matsvampar.

Trots giftigheten är den liksom många andra flugsvampar vacker och inbjudande. Den har fått sitt engelska namn Destroying Angel (’Förstörande ängel’) på grund av detta.

Karaktäristik[redigera | redigera wikitext]

Hatten är 6 till 10 centimeter bred och ibland lite toppig, med något glansig yta. Foten är 8 till 15 centimeter, vattrad eller flockig, damastlik, försedd med en ring och basen har en slida som ibland kan vara svår att upptäcka bland gräs och löv. Svampen kan ge ett lite skevt intryck. De äldre exemplarens hatt kan vara lite gulaktiga på mitten. Unga exemplar har ingen tydlig doft.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Vit flugsvamp innehåller amatoxiner som orsakar cellskada och celldöd. Förtäring har ofta katastrofala följder på lever, njurar och matsmältningssystemet, och kräver akut medicinsk behandling. De första symptomen inträder vanligen efter 8–24 timmar, men det kan då redan vara för sent.

Man skall absolut inte smaka på svampen för att avgöra om det är vit flugsvamp, eftersom den är så giftig. Om man inte är helt säker på att den svampen man hittar inte är vit flugsvamp, skall den alltid kastas. En kniv som har använts för att skära i vit flugsvamp, bör tvättas av innan den används till annan svamp.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Vid förgiftning tillämpas i första hand tarmtömning och behanling med aktivt kol. Leverskydd med sibilinin (extrakt från mariatistel) och acetylcystein. Man försöker öka utsöndringen genom att påskynda diures och genom att inte motverka diarré. Vid svårare fall tillämpas hemodialys och undantagsvis kan levertransplantation bli aktuellt. [7]

Förväxling med matsvampar[redigera | redigera wikitext]

Vit flugsvamp förväxlas lätt med champinjoner och andra vita svampar. Flugsvampen känns igen på ringen och slidan eller strumpan, och att foten, hatten och skivorna är helvita, oföränderliga vid tryck. Ringen kan dock ramla ner och slidan kan vara otydlig eller gömd. Som fullvuxen har den en svag eller starkare bitter doft och en mild smak. Doften kan vara otydlig. Champinjoner å andra sidan har bruna eller skära skivor, ingen slida (de har dock ring) och ofta en behaglig doft av till exempel mandel.

Vit flugsvamp kan också förväxlas med röksvampar, när unga exemplar av flugsvampen fortfarande är inkapslade i slidan som ett äggformat hölje kring svampen. Genom att skära itu svampen med en kniv kan flugsvampen identifieras genom att man då ser den unga flugsvampen inuti höljet.

Det bör noteras att svampen lär upplevas som välsmakande av sina offer, vilket torde göra den svår till närmast omöjlig att identifiera med smaksinnet. Om man mot förmodan och i strid med gällande rekommendationer ändå provsmakat svampen och funnit att den inte smakat illa betyder detta således inte att svampen är säker att förtära (eller att den genomförda provsmakningen inte kommer att leda till förgiftning). Möjligtvis är den allmänna missuppfattningen att mycket giftig svamp i vart fall kan identifieras via smaken en bidragande orsak till varför intet ont anande offer konsumerat svampen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bresadola (1941) , In: Iconogr. Mycol. 27(Suppl. 1):78
  2. ^ Fr. (1838) , In: Epicr. syst. mycol. (Upsaliae):3
  3. ^ E.M. Fries (1838) , In: Epicr. syst. mycol. (Upsaliae):3
  4. ^ sensu Rea (1922); fide Checklist of Basidiomycota of Great Britain and Ireland (2005) . ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  5. ^ ”Fakta om svampförgiftning - Västnytt”. svt.se. http://mobil.svt.se/2.34007/1.1231959/fakta_om_svampforgiftning?lid=puff_1231737&lpos=extra_0. Läst 20 maj 2009. 
  6. ^ ”Svampförgiftads tillstånd kritiskt - Västnytt”. svt.se. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=34007&a=1231737&lid=senasteNytt_364117&lpos=rubrik_1231737. Läst 20 maj 2009. 
  7. ^ Läkemedelsboken 2011-2012, s 69, [1]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]