Rostsidig flugsnappare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Vitbukad kortvinge)
Rostsidig flugsnappare
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteSholicola
ArtRostsidig flugsnappare
S. major
Vetenskapligt namn
§ Sholicola major
Auktor(Jerdon, 1844)
Synonymer
  • Vitbukad kortvinge
  • Nilgirinäktergal
  • Myiomela major
  • Brachypteryx major

Rostsidig flugsnappare[2] (Sholicola major) är en hotad fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer endast i bergsområden i sydvästra Indien.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostsidig flugsnappare är en liten (14 cm) fågel med huvud, hals och ovansida enfärgat i mörkt skifferblå. Buken är vit centralt med rostfärgade flanker och undre stjärttäckare. Liknande nära släktingen keralaflugsnapparen har skifferblå flanker, vita undre stjärttäckare och vitt ögonbrynsstreck.[1]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Den relativt korta sången består av gälla visslingar och hårdare toner, ibland med härmningar av andra fåglar. Bland lätena hörs en inåtandande vissling och sträva skallrande ljud.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i sydvästra Indien, i Västra Ghats i södra Karnataka och Nilgiri Hills.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades keralaflugsnappare som en underart till major.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Taxonomin kring arten har varit omstridd. Tidigare fördes den till kortvingarna i Brachypteryx alternativt näktergalssläktet Myiomela, men sentida studier visar att rostsidig flugsnappare tillsammans med keralaflugsnappare snarare står närmare flugsnapparna i Cyornis.[5] Dessa har därför lyfts ut till ett eget släkte, Sholicola.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostsidig flugsnappare hittas i undervegetation i skog på mellan 900 och 2100 meters höjd. Den är tillbakadragen och skygg, krypande genom vegetationen och kring lågor, förmodligen på jakt efter små insekter. Arten häckar i april–maj. Boet är en prydlig skål av mjuk mossa som placeras i ett hål i en slänt, en trädstam eller en stubbe. Däri lägger den två till tre ägg.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Rostsigi flugsnappare har ett litet och kraftigt fragmenterat utbredningsområde på isolerade bergstoppar. Den tros dessutom minska kraftigt i antal till följd av omvandling av dess levnadsmiljö till förmån för plantage, jordbruk och bosättningar. Enligt internationella naturvårdsunionen IUCN anses den därför vara hotad. Fram till 2018 placerades den i hotkategorin starkt hotad (EN), men dess hotstatus har därefter nedgraderats till sårbar efter omanalys.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska tidigare kallats vitbukad kortvinge och nilgirinäktergal.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2019 Sholicola major . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 11 december 2019.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  5. ^ Robin, V.V., C.K. Vishnudas, P. Gupta, F.E. Rheindt, D.M. Hooper, U. Ramakrishnan, and S. Reddy (2017), Two new genera of songbirds represent endemic radiations from the Shola Sky Islands of the Western Ghats, India, BMC Evol. Biol. 17:31.
  6. ^ Collar, N. (2020). Nilgiri Sholakili (Sholicola major), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.whbsho1.01

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]