Vitryska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
vitryska
беларуская мова
Talas i Vitryssland Vitryssland
Ryssland Ryssland
Ukraina Ukraina
Polen Polen (området kring Białystok)
Litauen Litauen
Lettland Lettland
Kazakstan Kazakstan
Uzbekistan Uzbekistan
Antal talare 3 312 610[1]
Status sårbar[2]
Klassificering indoeuropeiska språk

 slaviska språk
  östslaviska språk

   vitryska
Officiell status
Officiellt språk i Vitryssland Vitryssland
Språkkoder
ISO 639-1 BE
ISO 639-2 BEL (B)/xxx (T)
SIL RUW
Utbredningskarta. Vitryskans huvudområde i mörkblått, andra områden där vitryska förekommer i ljusare blått.

Vitryska (беларуская мова, belaruskaja mova) är ett östslaviskt språk som talas främst i Vitryssland. Totalt har det 3 312 610 talare, varav 2,22 miljoner i Vitryssland,[1] övriga främst i Ryssland (299 000), Ukraina (53 000), Polen (50 000), Litauen (29 000), Lettland (18 000), Kazakstan (11 000) och Uzbekistan (11 000).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Vitryskans historia kan spåras tillbaka till Storfurstendömet Litauen på 1100-talet, då en föregångare till vitryskan, "kanslirutenska", användes som officiellt språk av statsmakten. Efter det att Polsk-litauiska samväldet ombildades till en realunion 1569 ökade polskans och latinets betydelse och stora delar aristokratin övergick till att tala polska, medan vitryskan överlevde på landsbygden.[3]

Efter Polens delning 1795 införlivade Kejsardömet Ryssland de vitrysktalande områdena i Polen-Litauen som kom att utgöra guvernementen Grodno, Minsk, Mogiljov, Vitebsk och Vilna. De ryska myndigheterna uppmuntrade använding av ryska och förbjöd periodvis användning av det vitryska språket, som kom att främst talas på landsbygden, medan större delen av stadsbefolkningen talade ryska, polska eller jiddisch.[3]

Under slutet av 1800-talet uppstod en vitrysk nationell rörelse som strävade efter att främja det vitryska språket och efter ryska revolutionen 1917 upplevde vitryskan en kort renässans som skriftspråk.[3] I det Vitryska SSR blev vitryska ett av de fyra officiella språken (de andra tre var ryska, polska och jiddisch),[4] men under 1930-talet inledde de sovjetiska myndigheterna en kampanj för att undertrycka vitryskan och andra världskriget slog också hårt mot Vitryska SSR, som förlorade hälften av sin befolkning.[5] Under återstoden av den sovjetiska eran blev ryska språket i praktiken allenarådande.

Efter Vitrysslands självständighet 1991 blev vitryskan enda officiella språk, men detta beslut revs upp i en omstridd folkomröstning 1995, som erkände ryska som officiellt språk tillsammans med vitryska.[3] I praktiken fungerar ryska som främsta kommunikationsmedel i Vitryssland medan vitryska endast talas av en minoritet av befolkningen. I folkräkningen år 2009 uppgav 23,4 % att de hade vitryska i som modersmål.[6] Den vanligast förekommande formen är trasjanka, en lantlig blandform mellan ryska och vitryska som är vanligt förekommande hos landsortsbefolkningen. Ren vitryska talas främst av begränsade grupper nationalister och/eller akademiker.[3] I städerna dominerar ryskan totalt i alla samhällsskikt.

I Vitryssland är både ryska och vitryska officiella språk, men det vitryska språket har endast en ceremoniell betydelse i det offentliga livet.[1] Alla barn läser vitryska i skolan men har därefter i allmänhet ingen användning för språket. Inom kultursfären finns några tidskrifter på vitryska men utgivningen av nya litterära verk är föremål för skarp statlig censur. Gatuskyltarna i Vitryssland är på vitryska och i andra officiella sammanhang är det vanligt att det "för syns skull" förekommer olika vitryska texter. I praktiken är emellertid språket förtryckt och användning utanför statlig kontroll betraktas med misstänksamhet av statens företrädare.[7]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Språket är östslaviskt liksom ryskan och ukrainskan, men har även påverkats kraftigt av den västslaviska polskan, särskilt i ordförrådet.[8] Bland fonologiska skillnader mot ryskan märks att <г> (transkriberas g från ryska, h från vitryska) uttalas som en frikativa, /ɣ/, samt att ryska /t/ och /d/ framför muljerande vokaler motsvaras av affrikatorna /ts/ och /dz/.

För att uttrycka vitryskan i skrift används vanligen en variant av det kyrilliska alfabetet med 32 skrivtecken: 22 för konsonanter och 10 för vokaler, samt apostrof, <'>, det särskiljande tecknet. Det finns även en variant av det latinska alfabetet för vitryska, också med 32 skrivtecken, men bland dessa är 26 konsonantbeteckningar och bara 6 vokalbeteckningar. Det latinska alfabetet är inte så populärt i dag och det stora flertalet använder kyrilliska, som är officiellt. Till skillnad från i ryskan återspeglas de reducerade vokalerna i den vitryska ortografin.

Skrift[redigera | redigera wikitext]

Vitryska kyrilliska alfabetet[redigera | redigera wikitext]

А а a Б б b В в v Г г h Д д d Е е e, je Ё ё jo Ж ж zj З з z І і i Й й j К к k
/a/ /b/ /v/ /ɣ/ /d/ /je, ʲe/ /jo, ʲo/ /ʒ/ /z/ /i, ʲi, ji/ /j/ /k/
Л л l М м m Н н n О о o П п p Р р r С с s Т т t У у u Ў ў u (ŭ) Ф ф f Х х ch
/l/ /m/ /n/ /o/ /p/ /r/ /s/ /t/ /u/ /w/ /f/ /x/
Ц ц ts Ч ч tj Ш ш sj Ы ы y Ь ь Э э e Ю ю ju Я я ja '
/ts/ /tʃ/ /ʃ/ /ɪ/ /ʲ/ /e/ /ju, ʲu/ /ja, ʲa/

Vitryska latinska alfabetet[redigera | redigera wikitext]

A a B b C c Ć ć Č č D d DZ dz DŹ dź DŽ dž E e F f G g
/a/ /b/ /ts/ /tɕ/ /tʃ/ /d/ /dz/ /dʑ/ /dʒ/ /e/ /f/ /g/
H h CH ch I i J j K k L l Ł ł M m N n Ń ń O o P p
/ɣ/ /x/ /i/ /j/ /k/ /lʲ/ /l/ /m/ /n/ /ɲ/ /o/ /p/
R r S s Ś ś Š š T t U u Ŭ ŭ V v Y y Z z Ź ź Ž ž
/r/ /s/ /ɕ/ /ʃ/ /t/ /ʊ/ /w/ /v/ /ɪ/ /z/ /ʑ/ /ʒ/

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Ethnologue - Belarus Language
  2. ^ Moseley, Christopher (ed.). 2010. Atlas of the World’s Languages in Danger, 3rd edn. Paris, UNESCO Publishing. Online version: http://www.unesco.org/culture/en/endangeredlanguages/atlas
  3. ^ [a b c d e] Silitski och Zaprudnik (2007), ss. 32-37.
  4. ^ Silitski och Zaprudnik (2007), s. 59.
  5. ^ Timothy Snyder, Bloodlands (New York: Basic Books, 2010), s. 99.
  6. ^ CIA - The World Factbook - Belarus
  7. ^ Silitski och Zaprudnik (2007), ss. 35-36.
  8. ^ de Bray (1951), s. 129
  • De Bray, Reginald George Arthur (1951) (på eng). Guide to the Slavonic languages. London: Dent. Libris 941090 
  • Silitski, Vitali; Zaprudnik Jan. (2007) (på eng). Historical dictionary of Belarus. Historical dictionaries of Europe ; 59. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 10617943. ISBN 978-0-8108-5812-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Vitryska.
Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på vitryska (taraškievica).